Området är kuperat och hyser många olika naturtyper. Terrängen präglas av höjder och dalgångar som löper i öst-västlig riktning. De högsta skogliga naturvärdena finns i den välutvecklade lövsumpskogen utmed den stenlagda Grisslebäcken. Klibbal och gråal är dominerande trädslag, med inslag av ask, björk, alm, fågelbär, lönn, oxel och lind. Enstaka alar har åldersbestämts till 120 år. Buskskiktet består framför allt av hägg men även en del måbär. I fältskiktet finns en del signalarter som gullpudra, kärrfibbla, bäckbräsma och stinksyska. Det finns rikligt med död ved i form av lågor och torrträd och mycket av denna är även grov. Området är klassat som nyckelbiotop. Av den ekonomiska kartan från slutet av 1800-talet framgår det att delar av området då var bevuxen med lövskog. I utkanterna utgörs skogen till stor del av igenväxande betesmark.

Längst söderut finns en ekhage med ett stort antal värdefulla hagmarksekar. Ekhagen är från landskapsbildssynpunkt vacker och inramas av en mäktig stenmur. Intressanta arter i ekhagen är brudborste, svinrot, ängsvädd, smörbollar, stagg och brudbröd.

Söder om alsumpskogen finns en stenbunden naturbetesmark. Trädskiktet i hag-marken domineras av grov björk med grov skorpbark, med stort inslag av tall, samt grov asp, ask, sälg och ek. Intressanta arter i fältskiktet är knägräs, slank-starr, hirsstarr, liten blåklocka, gökärt, gulmåra, gökblomster, blåsuga, ljung och slåttergubbe, samt den nationellt mycket sällsynta arten strimgröe.

Väsmestorp har stort värde som ett av Falköpings mest illustrativa exempel på stenmurslandskap. Det hävdade kulturlandskapet med de välbevarade mäktiga stenmurarna är av största vikt för områdets karaktär. Det finns dessutom flera stensättningar, ett järnåldersröse samt torplämningar i området.

Falköpings kommun

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

12,20

0,00

19,33

19,42