Området inventerades av Skogsstyrelsen 1994 och branten avsattes som nyckelbiotop. Området beskrivs som blockrik grandominerad bladskog, med riklig förekomst av lågor i västbrant av hyperitberg. I branten finns även en del äldre tall och lodytor med rik mossflora. Nedanför branten finns en rik kalkgynnad kärlväxtflora. I området har 27 signalarter och fyra rödlistade arter påträffats.
Området hyser ett antal signalarter, vilkas förekomst indikerar skyddsvärd skog. Vedtrappmossa är en art som uteslutande växer på murken ved och som visar att det kontinuerligt funnits tillgång på lågor i olika nedbrytningsstadier i området. En annan art som kräver ständig tillgång på lågor i olika nedbrytningsstadier är dvärgbägarlav. Arten kräver grova lågor av tall eller ek. Den mörka husmossan kräver konstant hög luftfuktighet och signalerar att området haft lång skoglig kontinuitet och att området inte varit kalavverkat på senare tid. Platt fjädermossa växer på bergväggar eller på grova stammar av asp eller ädellövträd. Arten vill ha skugga och ett stabilt mikroklimat. En annan art som växer på klippväggar är kalkkrusmossan. Arten vill ha kalkpåverkade bergarter. I området finns de lövträdsberoende signalarterna västlig njurlav och aspgelélav. Den västliga njurlaven är en art som signalerar höga naturvärden eftersom den kräver områden med lång skoglig kontinuitet, en hög och jämn luftfuktighet och långvarig kontinuitet av gamla lövträd. Aspgelélaven har samma krav på sin miljö som den västliga njurlaven men växer främst på gammal asp. Det finns flera kärlväxter i området som har höga krav på mullrik, väldränerad och kalkrik mark, t.ex. blåsippa, dvärghäxört, tibast och underviol.Tvåblad och korallrot är signalarter för sumpskog och tvåblade är speciellt gynnat av kalkhaltig berggrund.

Länsstyrelsen i Värmlands län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

13,08

0,00

13,56

13,55