Lubbäckflon är 178,4 hektar stort och beläget cirka 42 km nordöst om Östersund och cirka 15 km SV om Hammerdal. Områdets mittersta del utgörs av ett stort rikkärrsområde med mycket höga naturvärden, som i sydväst och i nordöst kantas av två större barrskogsområden. De olika skogsbiotoperna västlig taiga, näringsrik granskog och kalkbarrskog bildar tillsammans med de kalkrika våtmarkerna och sumpskogarna en för jämtländsk kambrosilur representativt område. De kalkrika biotoperna tillhör Nordens äldsta och mest artrika och skyddsvärda miljöer.

Det sydvästra skogsområdet ligger i en småkullig terräng där markvegetationen varierar hela tiden från friskt båbärsris på höjder, lågört och fuktig högört i sluttningar, till blöta kärrstråk i svackorna. Skogen är av en mosaik av näringsrik granskog och kalkbarrgranskog. Den 140 - 160 åriga granskogen är ofta relativt gles, men med grova stammar. Fläckvis förekommer rikligt med med nedfallna stående döda träd, men tidigare plockhuggning har försämrat tillgången på död ved. Att området ligger i det jämtländska kalkområdet påminns man om då kalkkrävande och kalkgynnade arter dyker upp så fort marken blir något fuktigare.

I det nordöstra skogsområdet är fältvegetationen inte lika kalkpåverkad som i det sydvästra området, trots att berggrunden här utgörs av kalksten. Orsaken är att skogsmarken är relativt plan utan några längre sluttningar och att genomsilningen av kalkpåverkat vatten i marken därför är begränsad. Även om topografin är flackare än i det sydöstra delområdet finns även här en mosaik av frisk blåbärstyp, lågört och högört. Granskogens ålder ligger i regel mellan 140-160 år, men i sydöstra hörnet finns bestånd på över 220 år. Hänglavar är här rikligt förekommande. Strukturer i form av förrötade lågor, torrakor och högstubbar är vanligt.

Kulturhistoria och tidigare markanvändning
Det är mycket ovanligt att ett skogsområde av denna storlek, där modernt skogsbruk i huvudsak inte förekommit, fortfarande finns kvar. Skogsmarken visar tydliga spår på kontinuerlig plockhuggning, främst i form av avverkningsstubbar av olika ålder. Kolbottnar och lämningar efter kolmilor, är påträffade spridda i området, men är på väg att osynliggöras i den uppväxande skogen. En i marken grävd flottningsränna går från nordvästra delen av området, över våtmarksområdet, för att sedan ansluta till Lubbåsbäcken i söder. Fortfarande syns rester av trävirke som kantat timmerrännan.

I och omkring naturreservatet finns fångstgropar, vilket vittnar om ett utmarksbruk med jakt under medeltid och historisk tid. Några stockvarv av en lada vid Lubbäckflon, strax utanför området, påminner om den myrslåtter som tidigare bedrevs här. En fäbodvall troligen anlagd efter laga skifte 1871 finns i sydöstra delen av naturreservatet. Fäbodstugan är riven och såld till Frösö Zoo.

Rennäring
Området är renbetesområde för Jijnevaerie och Jovnevaerie samebyar.

Friluftsliv
Lubbäckflon används nu huvudsakligen som jaktmark. Områdets storlek och kvalitet med skiftande livsmiljöer för många olika arter och att det ligger lättillgängligt, nära flera större byar i ett relativt tätt befolkat jordbrukslandskap, gör området intressant för friluftslivet.

Länsstyrelsen i Jämtlands län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

115,10

0,09

178,33

178,41