Norra halvan av objektet utgörs av en flack sydvästsluttning, 160-200 meter över havet, med inslag av några mindre höjder. Södra halvan omger Mångmanån de sista två kilometrarna innan den mynnar i Ångermanälven. Ån rinner delvis i brantare terräng och faller nära 100 höjdmeter innan den når älven. Väster om ån höjer sig en nipplatå 30 meter över älven. Hela objektet är beläget under högsta kustlinjen och domineras av sedimentjordar. Berggrunden utgörs av metagråvacka, en omvandlad bergart med sedimentärt ursprung.

Huvudsakligen frisk till fuktig mark, med inslag av blötare partier och ett antal öppna våtmarker i norra halvan. Vegetationen i anslutning till ån är av hög- och lågörtstyp medan blåbär dominerar i övriga delar.

I norr barrblandskog med dragning åt tallskog på de torrare höjdpartierna och granskog däremellan. I söder större grandominans med inslag av tall och björk. Utmed ån finns även hägg, gråal, rönn och sälg. Boniteten är medelgod och beståndsåldrarna ligger över 200 år i större delen av objektet. Gamla granar och tallöverståndare i som är uppåt trehundra år är vanligt förekommande. Överlag är skiktningen god och beståndsstrukturen varierad och bitvis luckig.

Tillgången på såväl stående som liggande död ved är riklig. Kontinuiteten av granlågor är mycket god med grova lågor i alla nedbrytningsstadier.

I objektet påträffas gott om arter som indikerar ett biologiskt intakt ekosystem med gynnsamma växtförhållanden och en lång kontinuitet av gamla träd och grov död ved. Rödlistade vedsvampar som lappticka, rosenticka, rynkskinn och ullticka förekommer mycket frekvent. Här finns även den mer exklusiva blacktickan. I de fuktiga miljöerna utmed ån har trådbrosklav påträffats på mer än 20 träd. I norr finns den större barkplattbaggen, en starkt hotad skalbagge som i Sverige endast är känd från 16 lokaler.

Mångmanån är ett av länets mest skyddsvärda vattendrag, placerat i kategorin ¿nationellt särskilt värdefulla vatten¿. (Mer text om limniska värden kommer.)

Spår av mänsklig aktivitet påträffas i anslutning till våtmarkerna som har nyttjats för slåtter. Det finns flera rester av hölador och spår av grävda diken. Sannolikt har skogsbete förekommit. Skogsavverkning tycks ha bedrivits i relativt begränsad omfattning. I norr finns ett par bestånd på igenväxande kulturmark med lövblandad barrskog i 50-60-årsåldern. Spår av skogsbrand har inte påträffats. Vid Mångmanåns utlopp i Ångermanälven fanns tidigare en gård med tillhörande kvarn och smedja. Allt detta revs i samband med vattenkraftsutbyggnaden i Moforsen 1968. Hade det stått kvar skulle kraftverksdammen idag nå till taket på den tre våningar höga kvarnbyggnaden. Under vatten ligger också ganska stora arealer odlingsmark som fanns närmast älven.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

97,45

0,08

100,47

100,60