Sundbäcken
Beskrivning
Ren tallskog med mycket renlavar dominerar helt i Sundbäcken. Denna är starkt genomhuggen så att äldre träd är sällsynta. Vissa delar innehåller dock betydande mängder torrträd och lågor. Det har stor betydelse för den biologiska mångfalden. Några mindre granbestånd finns i anslutning till myr eller vattendrag.
Den lite brantare sluttning som är belägen mitt i reservatet uppvisar en för trakten ovanlig örtrikedom. Detta är säkert tack vare påverkan från kalkhaltigt markvatten, i sin tur beroende på diabasinnehåll i berggrund och morän. De örtrika partierna utmärks av ett tätt buskskikt av en och gråal. I luckor i buskskiktet påträffas örter som slåtterfibbla, brudborste, ängsvädd, liljekonvalj, bergslok och skogsnycklar. Fläckvis finns lågvuxen örtvegetation karakteriserad av kattfot och i något fall mosippa.
Områdets våtmarker är omväxlande till sin uppbyggnad. Fastmattekärr utbildade som öblandmyr med tuvsäv och blåtåtel dominerar men inslag av lösbottnar, mossepartier och tjärnar finns. Kärren utgörs till stor del av kalkpåverkade så kallade rikkärr. I vissa delar är kärren så kalkrika att de bör betecknas som extremrikkärr. Axag är en karaktärsart för de kalkrikaste kärren, ibland i sällskap med brudsporre. Spridda i rikkärren är bland andra björnbrodd, ängsnycklar, dvärglummer, hirsstarr och gräsull. De vanligaste mossorna i rikkärren är guldspärrmossa, liten skorpionmossa och mässingmossa.
Områdets högre fauna utgörs av allmännare, tallskogsanknutna arter, bland andra tjäder. Myrarna är så pass små att de saknar våtmarksfåglar, med undantag för den västra myren som hyser gluttsnäppa.
Sundbäcken ligger på ett underlag av jotnisk sandsten (dalakvartsit) samt, i de västra delarna, diabas. Ett flertal stora diabasblock påträffas vilka rimligen härrör från närbelägen berggrund. Jordarten utgörs av grov, blockig morän som i området uppvisar en påtaglig småkullighet. Sluttningen genomdras dessutom av ett system av erosionsrännor av varierande storlek. Sammantaget ger detta en bruten topografi som är rätt krävande att vandra i.
Området avvattnas åt söder mot Idresjön genom den lilla Sundbäcken, de västligaste delarna genom Spångmyrbäcken. Våtmarker uppträder i vissa sänkor. Dessa har ett ringa torvdjup vilket tydliggörs av att block ibland sticker upp genom torven.
Den lite brantare sluttning som är belägen mitt i reservatet uppvisar en för trakten ovanlig örtrikedom. Detta är säkert tack vare påverkan från kalkhaltigt markvatten, i sin tur beroende på diabasinnehåll i berggrund och morän. De örtrika partierna utmärks av ett tätt buskskikt av en och gråal. I luckor i buskskiktet påträffas örter som slåtterfibbla, brudborste, ängsvädd, liljekonvalj, bergslok och skogsnycklar. Fläckvis finns lågvuxen örtvegetation karakteriserad av kattfot och i något fall mosippa.
Områdets våtmarker är omväxlande till sin uppbyggnad. Fastmattekärr utbildade som öblandmyr med tuvsäv och blåtåtel dominerar men inslag av lösbottnar, mossepartier och tjärnar finns. Kärren utgörs till stor del av kalkpåverkade så kallade rikkärr. I vissa delar är kärren så kalkrika att de bör betecknas som extremrikkärr. Axag är en karaktärsart för de kalkrikaste kärren, ibland i sällskap med brudsporre. Spridda i rikkärren är bland andra björnbrodd, ängsnycklar, dvärglummer, hirsstarr och gräsull. De vanligaste mossorna i rikkärren är guldspärrmossa, liten skorpionmossa och mässingmossa.
Områdets högre fauna utgörs av allmännare, tallskogsanknutna arter, bland andra tjäder. Myrarna är så pass små att de saknar våtmarksfåglar, med undantag för den västra myren som hyser gluttsnäppa.
Sundbäcken ligger på ett underlag av jotnisk sandsten (dalakvartsit) samt, i de västra delarna, diabas. Ett flertal stora diabasblock påträffas vilka rimligen härrör från närbelägen berggrund. Jordarten utgörs av grov, blockig morän som i området uppvisar en påtaglig småkullighet. Sluttningen genomdras dessutom av ett system av erosionsrännor av varierande storlek. Sammantaget ger detta en bruten topografi som är rätt krävande att vandra i.
Området avvattnas åt söder mot Idresjön genom den lilla Sundbäcken, de västligaste delarna genom Spångmyrbäcken. Våtmarker uppträder i vissa sänkor. Dessa har ett ringa torvdjup vilket tydliggörs av att block ibland sticker upp genom torven.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Dalarnas län
IUCN-kategorisering
IV, Habitat/Artskyddsområde (Habitat/Species Management Area)
Areal skog (ha)
109,03
Areal vatten (ha)
0,08
Areal land (ha)
159,36
Areal totalt (hektar)
159,58
(Logga in för att skriva en kommentar)
