Tuomikursun
Beskrivning
Tuomikursun ligger 19 kilometer öster om Tärendö i Pajala kommun. Området är flackt
och består av en mosaik av skog och myr i öster samt den flacka nedre sluttningen av berget Löytypalo i väster. Palo betyder bränna på Meänkieli och löyty är mycket möjligt en omskrivning av ordet lehti som betyder löv. Nära Tuomikursun ligger det stora naturreservatet Nenävuoma, naturreservatet Iskusvaara och domänreservatet Suorsapakka.
Skogarna i Tuomikursun domineras av tydligt brandpräglade granskogar med stort inslag av lövträd. I delar finns stamtäta, självgallrande trädgrupper som är typiska för brandpräglade miljöer. Här och var står enstaka frodvuxna tallar. I andra delar är skogen gles och luckig med hög andel yngre gran, ofta som ett resultat av lågaföryngring.
I väster är skogen övervägande urskogsartad och har karaktären av äldre
successionsskog som är uppkommen efter brand. Inslaget av lövträd som björk, asp och
sälg är stort. Granöverståndare med brandljud förekommer rikligt. Något som bekräftar
områdets särprägel är förekomsten av granar med dubbla brandljud, vilket innebär att de har överlevt två skogsbränder. Som bergets namn antyder är det troligt att sluttningen periodvis dominerades av lövträd efter att återkommande bränder dragit över området. Här finns sällsynta arter knutna till asp, såsom stiftgelélav och stor aspticka och på gamla granlågor kan man till exempel hitta rosenticka.
Den centrala delen av reservatet utgörs till stor del av våtmarker samt gran- och lövssumpskogar. Avverkningsstubbar förekommer här endast undantagsvis och det finns både gott om gamla träd och död ved av både gran och björk.
I den östligaste, privatägda delen av reservatet finner man i fastmarksdelarna gammal mager grandominerad skog med stort inslag av björk varvat med svårframkomliga lövrika gransumpskogar och tuvstarrområden. Här och var sipprar roströda järnockrakällor upp ur marken. Hela denna del är plockhuggen någon gång runt 1940-talet, vilket har minskat mängden riktigt gamla träd och liggande död ved, men det finns fortfarande gott om granar som är omkring 250 år liksom en hel del stående torrgranar. Här förekommer bland annat arter som violmussling, gammelgransskål och spillkråka.
Delar av två större våtmarksområden går in i reservatet; Kuusivuoma i söder och
Junkuvuoma i nordväst. Både Kuusivuoma och Junkuvuoma har i länsstyrelsens våtmarksinventering bedöms vara av högsta respektive näst högsta naturvärdesklass. Våtmarkerna är orörda och uppvisar inte några spår av diken, något som är nära unikt om ser till mängden diken i det omgivande landskapet. Delar av våtmarkerna är trädbevuxna, både av björk och av tall. Myrtallarna har ofta nått en ansenlig ålder. I de norra och nordöstra delarna av området rinner flera mindre bäckar genom området. I anslutning till dessa övergår skogen till högproduktiv, örtrik granskog.
Runt den större bäcken Tuomikursunoja som rinner i den norra delen av reservatet är produktiviteten i marken hög och här finns inslag av brakved, lappranunkel och högörter som till exempel strutbräken. Skogen längs bäcken är mycket bördig vilket gör att här återskapas grova träd och död ved i hög takt. Själva bäcken har en hög grad av naturlighet och är klassad som ett särskilt värdefullt vatten. Den är en del av Torne- och Kalix älvsystem och skyddat enligt EU:s nätverk Natura 2000.
och består av en mosaik av skog och myr i öster samt den flacka nedre sluttningen av berget Löytypalo i väster. Palo betyder bränna på Meänkieli och löyty är mycket möjligt en omskrivning av ordet lehti som betyder löv. Nära Tuomikursun ligger det stora naturreservatet Nenävuoma, naturreservatet Iskusvaara och domänreservatet Suorsapakka.
Skogarna i Tuomikursun domineras av tydligt brandpräglade granskogar med stort inslag av lövträd. I delar finns stamtäta, självgallrande trädgrupper som är typiska för brandpräglade miljöer. Här och var står enstaka frodvuxna tallar. I andra delar är skogen gles och luckig med hög andel yngre gran, ofta som ett resultat av lågaföryngring.
I väster är skogen övervägande urskogsartad och har karaktären av äldre
successionsskog som är uppkommen efter brand. Inslaget av lövträd som björk, asp och
sälg är stort. Granöverståndare med brandljud förekommer rikligt. Något som bekräftar
områdets särprägel är förekomsten av granar med dubbla brandljud, vilket innebär att de har överlevt två skogsbränder. Som bergets namn antyder är det troligt att sluttningen periodvis dominerades av lövträd efter att återkommande bränder dragit över området. Här finns sällsynta arter knutna till asp, såsom stiftgelélav och stor aspticka och på gamla granlågor kan man till exempel hitta rosenticka.
Den centrala delen av reservatet utgörs till stor del av våtmarker samt gran- och lövssumpskogar. Avverkningsstubbar förekommer här endast undantagsvis och det finns både gott om gamla träd och död ved av både gran och björk.
I den östligaste, privatägda delen av reservatet finner man i fastmarksdelarna gammal mager grandominerad skog med stort inslag av björk varvat med svårframkomliga lövrika gransumpskogar och tuvstarrområden. Här och var sipprar roströda järnockrakällor upp ur marken. Hela denna del är plockhuggen någon gång runt 1940-talet, vilket har minskat mängden riktigt gamla träd och liggande död ved, men det finns fortfarande gott om granar som är omkring 250 år liksom en hel del stående torrgranar. Här förekommer bland annat arter som violmussling, gammelgransskål och spillkråka.
Delar av två större våtmarksområden går in i reservatet; Kuusivuoma i söder och
Junkuvuoma i nordväst. Både Kuusivuoma och Junkuvuoma har i länsstyrelsens våtmarksinventering bedöms vara av högsta respektive näst högsta naturvärdesklass. Våtmarkerna är orörda och uppvisar inte några spår av diken, något som är nära unikt om ser till mängden diken i det omgivande landskapet. Delar av våtmarkerna är trädbevuxna, både av björk och av tall. Myrtallarna har ofta nått en ansenlig ålder. I de norra och nordöstra delarna av området rinner flera mindre bäckar genom området. I anslutning till dessa övergår skogen till högproduktiv, örtrik granskog.
Runt den större bäcken Tuomikursunoja som rinner i den norra delen av reservatet är produktiviteten i marken hög och här finns inslag av brakved, lappranunkel och högörter som till exempel strutbräken. Skogen längs bäcken är mycket bördig vilket gör att här återskapas grova träd och död ved i hög takt. Själva bäcken har en hög grad av naturlighet och är klassad som ett särskilt värdefullt vatten. Den är en del av Torne- och Kalix älvsystem och skyddat enligt EU:s nätverk Natura 2000.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
143,43
Areal vatten (ha)
0,00
Areal land (ha)
357,28
Areal totalt (hektar)
357,35
(Logga in för att skriva en kommentar)
