Norra Kölen
Beskrivning
Reservatet Norra Kölen är en grandominerad högbonitetsskog med stort inslag av grova och högresta aspar, sälgar och vårtbjörkar. Vegetationstypen växlar mellan frisk blåbärstyp och örttyp, där högörter som skogsnäva, brudborste och torta förekommer tillsammans med utbredda ormbunkssnår.
Skogen är plockhuggen en gång, troligen under beredskapstiden på 40-talet när man högg både löv- och barrträd till ved. Efter det verkar skogen i stort sett vara lämnad för fri utveckling. Dominerande trädåldrar är mellan 100-150 år, men det finns även ett varierat inslag av granar som är runt 200 år eller något mer. I vissa av de äldsta granarna finns misstänkta brandljud, vilket stämmer bra överens med bedömningen att skogen har brunnit för omkring 150 år sedan.
Den höga boniteten gör att det trots en del plockhuggning ändå finns stora naturvärden i området. Skogen är skiktad och det har hunnit bildas gott om rötad död ved, både stående och liggande av lövträd och gran. Fläckvis finns även rikligt med grova sälglågor. Mycket av den döda veden är relativt nybildad, vilket gör att de vedsvampar som dominerar är tidiga nedbrytare som är vanliga i hela skogslandskapet, som exempelvis knölticka, violticka och klibbticka. Men det finns även inslag av äldre och mer nedbrutna lågor med arter som kommer in i olika skeden av nedbrytningen och som alla ställer högre krav på sin livsmiljö, exempelvis gränsticka, ullticka, harticka och kötticka. Av intressanta lavar i området kan nämnas garnlav som växer på gran, samt stiftgélélav och lunglav som finns på asp respektive sälg. I området finns även spår av spillkråka och tretåig hackspett.
Skogen i den sydöstra delen har uppkommit efter avverkning för ca 50 år sedan och utgörs av en örtrik högproduktiv blandskog av gran, vårtbjörk och asp med bitvis stort inslag av sälg och jolster. Området ingår i reservatet som en utvecklingsmark och är ett bra komplement till angränsande lövrika gammelskog.
Skogen är plockhuggen en gång, troligen under beredskapstiden på 40-talet när man högg både löv- och barrträd till ved. Efter det verkar skogen i stort sett vara lämnad för fri utveckling. Dominerande trädåldrar är mellan 100-150 år, men det finns även ett varierat inslag av granar som är runt 200 år eller något mer. I vissa av de äldsta granarna finns misstänkta brandljud, vilket stämmer bra överens med bedömningen att skogen har brunnit för omkring 150 år sedan.
Den höga boniteten gör att det trots en del plockhuggning ändå finns stora naturvärden i området. Skogen är skiktad och det har hunnit bildas gott om rötad död ved, både stående och liggande av lövträd och gran. Fläckvis finns även rikligt med grova sälglågor. Mycket av den döda veden är relativt nybildad, vilket gör att de vedsvampar som dominerar är tidiga nedbrytare som är vanliga i hela skogslandskapet, som exempelvis knölticka, violticka och klibbticka. Men det finns även inslag av äldre och mer nedbrutna lågor med arter som kommer in i olika skeden av nedbrytningen och som alla ställer högre krav på sin livsmiljö, exempelvis gränsticka, ullticka, harticka och kötticka. Av intressanta lavar i området kan nämnas garnlav som växer på gran, samt stiftgélélav och lunglav som finns på asp respektive sälg. I området finns även spår av spillkråka och tretåig hackspett.
Skogen i den sydöstra delen har uppkommit efter avverkning för ca 50 år sedan och utgörs av en örtrik högproduktiv blandskog av gran, vårtbjörk och asp med bitvis stort inslag av sälg och jolster. Området ingår i reservatet som en utvecklingsmark och är ett bra komplement till angränsande lövrika gammelskog.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
20,45
Areal vatten (ha)
0,00
Areal land (ha)
20,58
Areal totalt (hektar)
20,61
(Logga in för att skriva en kommentar)
