Kuoukaravinerna
Beskrivning
Mitt i byn Kuouka, ca 15 km uppströms Vuollerim i Jokkmokks kommun rinner de två bäckarna Kvarnbäcken och Kistabäcken ut i Stora Luleälven. De två bäckarnas nedre lopp, innan de når älven, är djupt nedskurna i tjocka sedimentlager och utgör de s.k. Kuoukaravinerna.
På grund av sitt älvsnära läge och det gynnsamma mikroklimatet nere i ravinerna hyser ravinerna, trots sitt läge mitt i byn, en stor mångfald av sällsynta och hotade arter. Trådbrosklav, bombmurkla, grenlav och flera rödlistade knappnålslavar är några av de mer exklusiva arterna. Arterna har klarat sig i ravinerna genom att skogen aldrig varit kalhuggen utan endast brukats genom plockhuggningar så att det alltid funnits en kontinuitet av gamla träd och ett relativt konstant mikroklimat.
Den södra Kuoukaravinen utgörs av Kistabäckens nedre lopp från landsvägen ner till Luleälven. Den börjar som en flack bäckdal omgärdad av odlingsmarker och en smal skogsremsa längs bäcken. Stora delar av bäckens sträckning utgörs av mindre forsar, men med ett lugnare parti genom odlingsmarken. Skogen som kantar bäcken är till en början starkt kulturpåverkad och mycket lövrik, men övergår i ravinen till en gammal grannaturskog med trädkontinuitet. Som djupast är ravinen strax före utloppet i älven, där bäcken skurit ner ca 20-30 m i sedimenten. Mikroklimatet är där så gynnsamt att trådbrosklav påträffats på granarna längs bäcken. Detta trots att norra sidan av ravinen delvis är kalavverkad för 30-40 år sedan. Mellan bäcken och älven bildas en större sandås/-platå med senvuxen och ställvis mycket stamtät sandtallskog. I branten ner mot älven har skogen tydlig stavakaraktär med 250-300-åriga tallöverståndare i en ca 100-150-årig stavatallskog. En mindre brand har påverkat älvsslänten närmare bäckens utlopp och många av tallarna har där fått brandljud. Fläckvis har tät tallungskog vuxit upp efter branden som torde ha inträffat för ca 35-50 år sedan.
Den norra ravinen, Kvarnbäcksravinen, är djupast av de två och som mest kring 40 meter djup. Till skillnad mot Kistabäcksravinen upphör ravinen före älven och har ett flackt lopp längst ner, kantat av frodig och grov högörtsgranskog som tidvis översvämmas. Skogen i och runt ravinen är varierad och omfattar såväl frodig, fuktig granskog som aspkloner, lövsumpskog och brandpräglad tallskog på sedimentmark. Mängden död ved är mestadels sparsam till måttlig på grund av äldre plockhuggningar, men merparten av skogarna utgörs trots det av värdekärna, inte minst genom det stora antalet rödlistade och sällsynta arter beroende på lång trädkontinuitet i kombination med ett konstant, fuktigt mikroklimat.
I botten av de båda ravinerna rinner Kvarnbäcken (norra ravinen) respektive Kistabäcken (södra ravinen). Uppströms Kvarnbäcken finns bestånd av flodpärlmussla. Kistabäcken är klassat som ett värdefullt vatten och innehåller höga tätheter av flodpärlmussla med fungerande reproduktion uppströms reservatet.
På grund av sitt älvsnära läge och det gynnsamma mikroklimatet nere i ravinerna hyser ravinerna, trots sitt läge mitt i byn, en stor mångfald av sällsynta och hotade arter. Trådbrosklav, bombmurkla, grenlav och flera rödlistade knappnålslavar är några av de mer exklusiva arterna. Arterna har klarat sig i ravinerna genom att skogen aldrig varit kalhuggen utan endast brukats genom plockhuggningar så att det alltid funnits en kontinuitet av gamla träd och ett relativt konstant mikroklimat.
Den södra Kuoukaravinen utgörs av Kistabäckens nedre lopp från landsvägen ner till Luleälven. Den börjar som en flack bäckdal omgärdad av odlingsmarker och en smal skogsremsa längs bäcken. Stora delar av bäckens sträckning utgörs av mindre forsar, men med ett lugnare parti genom odlingsmarken. Skogen som kantar bäcken är till en början starkt kulturpåverkad och mycket lövrik, men övergår i ravinen till en gammal grannaturskog med trädkontinuitet. Som djupast är ravinen strax före utloppet i älven, där bäcken skurit ner ca 20-30 m i sedimenten. Mikroklimatet är där så gynnsamt att trådbrosklav påträffats på granarna längs bäcken. Detta trots att norra sidan av ravinen delvis är kalavverkad för 30-40 år sedan. Mellan bäcken och älven bildas en större sandås/-platå med senvuxen och ställvis mycket stamtät sandtallskog. I branten ner mot älven har skogen tydlig stavakaraktär med 250-300-åriga tallöverståndare i en ca 100-150-årig stavatallskog. En mindre brand har påverkat älvsslänten närmare bäckens utlopp och många av tallarna har där fått brandljud. Fläckvis har tät tallungskog vuxit upp efter branden som torde ha inträffat för ca 35-50 år sedan.
Den norra ravinen, Kvarnbäcksravinen, är djupast av de två och som mest kring 40 meter djup. Till skillnad mot Kistabäcksravinen upphör ravinen före älven och har ett flackt lopp längst ner, kantat av frodig och grov högörtsgranskog som tidvis översvämmas. Skogen i och runt ravinen är varierad och omfattar såväl frodig, fuktig granskog som aspkloner, lövsumpskog och brandpräglad tallskog på sedimentmark. Mängden död ved är mestadels sparsam till måttlig på grund av äldre plockhuggningar, men merparten av skogarna utgörs trots det av värdekärna, inte minst genom det stora antalet rödlistade och sällsynta arter beroende på lång trädkontinuitet i kombination med ett konstant, fuktigt mikroklimat.
I botten av de båda ravinerna rinner Kvarnbäcken (norra ravinen) respektive Kistabäcken (södra ravinen). Uppströms Kvarnbäcken finns bestånd av flodpärlmussla. Kistabäcken är klassat som ett värdefullt vatten och innehåller höga tätheter av flodpärlmussla med fungerande reproduktion uppströms reservatet.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
0, Områden som ej kan klassificeras enligt IUCN: s system.
Areal skog (ha)
18,62
Areal vatten (ha)
0,36
Areal land (ha)
19,84
Areal totalt (hektar)
20,21
(Logga in för att skriva en kommentar)
