Navarträskliden
Beskrivning
Läge och landskap
Navarträskliden är ett stort välvt berg som ligger strax väster om Vägsele, ca 2,5 mil sydväst om Lycksele. Reservatet består av Navarträsklidens topparti och dess flacka nord- och nordostsluttningar och inkluderar ett stort antal små och medelstora myrar som ligger i sluttningarnas terrängs-vackor. Höjden över havet varierar från 400 till 590 meter. En allmän väg gränsar till området i norr och en vältrampad vandringsstig löper genom området.
Geologi
Berggrunden inom reservatet består av den magmatiska bergarten revsundsgranit. Hela området ligger ovanför högsta kustlinjen vilket innebär att det inte varit utsatt för svallningsprocesser. Jordarterna består huvudsakligen av dödismorän, särskilt i den nordvästra delen, och i de högre delarna är jordtäcket tunt. På myrarna består jordtäcket av torv.
Skogsmark
Områdets äldsta och finaste skog växer i de övre västra delarna av slutt-ningen. Skogen utgörs där av gammal gles och skiktad grannaturskog av höjdlägestyp som innehåller allmänt med 150-250 år gamla granar och gott om död ved i form av torrträd och lågor. De gamla granarna är ofta helt draperade med meterlånga garnlavar. Inslaget av framförallt björk är stort. Spår av skogbruk förekommer mestadels sparsamt och vissa delar är ur-skogsartade. Längre ned och österut i sluttningen ökar produktiviteten. Skogen är där något yngre och det finns större inslag av gamla spår från plockhuggning. Även dessa delar har höga naturvärden tack vare ett stort inslag av gamla och grova träd, död ved och ett stort antal naturvårdsarter.
I de lägst liggande delarna av området längst i norr växer högproduktiv, drygt 100-årig lövrik granskog med få gamla träd men allmänt - rikligt med död ved av både gran och björk. Markvegetation är fuktig med gott om både hög- och lågörter som harsyra, nordbräken och torta. I detta om-råde förekommer allmänt med gamla avverkningsstubbar.
Norr om den största myren finns ett mindre område med små myruddar och skogsklädda strängar med ett stort björkinslag. Trots att avverkningsspår helt saknas finns inga gamla granar och sparsamt med död ved, och troligen utgör detta område en liten bränna.
Våtmarker
Våtmarkerna består huvudsakligen av små myrar som ligger i sluttningens svackor. En medelstor myr finns i områdets västra del och den utgör ett vackert inslag i landskapet då man kommer gåendes norrifrån nerifrån vägen. Myren har blandad karaktär med svagt utbildade sträng-flarkkärr, mossar och glest skogsbeklädda delar. I norra delen ligger en liten myrgöl. Alla myrar har en ostörd hydrologi och är opåverkade av dikning.
Kulturhistoria
Förr i tiden gick hästar på bete i skogens övre delar. Enligt en notis från 1934 av Lisa Lidberg brukade hästarna ha Navarträsklidens topp som sin "tummelplats", dvs. en samlingsplats för lek och kamp om hierarki inom flocken. Fortfarande har toppen namnet "Tummeltomten" på Fastighetskartan.
Naturvårdsarter
Navarträskliden är en mycket lämplig miljö för arter knutna till gammal grannaturskog. Följande naturvårdsarter har påträffats (hotkategori enligt Artdatabankens rödlista 2015 inom parentes där NT = nära hotad och VU = sårbar):
Blackticka (VU), doftskinn (NT), gammelgransskål (NT), granticka (NT), gränsticka (NT), harticka (NT), kristallticka (VU), kötticka (NT), lappticka (VU), rosenticka (NT), stjärntagging (NT), ullticka (NT), violmussling (NT), bårdlav, brunpudrad nållav (NT), garnlav (NT), knottrig blåslav (NT), luddlav, lunglav (NT), skrovellav (NT), slånlav, stuplav, trädbasdyn-lav, violettgrå tagellav (NT), vitmosslav, mörk husmossa, rosenmossa, skogshakmossa, Jungfru Marie nycklar, kärrfibbla, spindelblomster, strut-bräken, torta, nordisk stormhatt, lavskrika, spillkråka (NT), tjäder, tretåig hackspett (NT), videsparv (VU).
Navarträskliden är ett stort välvt berg som ligger strax väster om Vägsele, ca 2,5 mil sydväst om Lycksele. Reservatet består av Navarträsklidens topparti och dess flacka nord- och nordostsluttningar och inkluderar ett stort antal små och medelstora myrar som ligger i sluttningarnas terrängs-vackor. Höjden över havet varierar från 400 till 590 meter. En allmän väg gränsar till området i norr och en vältrampad vandringsstig löper genom området.
Geologi
Berggrunden inom reservatet består av den magmatiska bergarten revsundsgranit. Hela området ligger ovanför högsta kustlinjen vilket innebär att det inte varit utsatt för svallningsprocesser. Jordarterna består huvudsakligen av dödismorän, särskilt i den nordvästra delen, och i de högre delarna är jordtäcket tunt. På myrarna består jordtäcket av torv.
Skogsmark
Områdets äldsta och finaste skog växer i de övre västra delarna av slutt-ningen. Skogen utgörs där av gammal gles och skiktad grannaturskog av höjdlägestyp som innehåller allmänt med 150-250 år gamla granar och gott om död ved i form av torrträd och lågor. De gamla granarna är ofta helt draperade med meterlånga garnlavar. Inslaget av framförallt björk är stort. Spår av skogbruk förekommer mestadels sparsamt och vissa delar är ur-skogsartade. Längre ned och österut i sluttningen ökar produktiviteten. Skogen är där något yngre och det finns större inslag av gamla spår från plockhuggning. Även dessa delar har höga naturvärden tack vare ett stort inslag av gamla och grova träd, död ved och ett stort antal naturvårdsarter.
I de lägst liggande delarna av området längst i norr växer högproduktiv, drygt 100-årig lövrik granskog med få gamla träd men allmänt - rikligt med död ved av både gran och björk. Markvegetation är fuktig med gott om både hög- och lågörter som harsyra, nordbräken och torta. I detta om-råde förekommer allmänt med gamla avverkningsstubbar.
Norr om den största myren finns ett mindre område med små myruddar och skogsklädda strängar med ett stort björkinslag. Trots att avverkningsspår helt saknas finns inga gamla granar och sparsamt med död ved, och troligen utgör detta område en liten bränna.
Våtmarker
Våtmarkerna består huvudsakligen av små myrar som ligger i sluttningens svackor. En medelstor myr finns i områdets västra del och den utgör ett vackert inslag i landskapet då man kommer gåendes norrifrån nerifrån vägen. Myren har blandad karaktär med svagt utbildade sträng-flarkkärr, mossar och glest skogsbeklädda delar. I norra delen ligger en liten myrgöl. Alla myrar har en ostörd hydrologi och är opåverkade av dikning.
Kulturhistoria
Förr i tiden gick hästar på bete i skogens övre delar. Enligt en notis från 1934 av Lisa Lidberg brukade hästarna ha Navarträsklidens topp som sin "tummelplats", dvs. en samlingsplats för lek och kamp om hierarki inom flocken. Fortfarande har toppen namnet "Tummeltomten" på Fastighetskartan.
Naturvårdsarter
Navarträskliden är en mycket lämplig miljö för arter knutna till gammal grannaturskog. Följande naturvårdsarter har påträffats (hotkategori enligt Artdatabankens rödlista 2015 inom parentes där NT = nära hotad och VU = sårbar):
Blackticka (VU), doftskinn (NT), gammelgransskål (NT), granticka (NT), gränsticka (NT), harticka (NT), kristallticka (VU), kötticka (NT), lappticka (VU), rosenticka (NT), stjärntagging (NT), ullticka (NT), violmussling (NT), bårdlav, brunpudrad nållav (NT), garnlav (NT), knottrig blåslav (NT), luddlav, lunglav (NT), skrovellav (NT), slånlav, stuplav, trädbasdyn-lav, violettgrå tagellav (NT), vitmosslav, mörk husmossa, rosenmossa, skogshakmossa, Jungfru Marie nycklar, kärrfibbla, spindelblomster, strut-bräken, torta, nordisk stormhatt, lavskrika, spillkråka (NT), tjäder, tretåig hackspett (NT), videsparv (VU).
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Västerbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
211,42
Areal vatten (ha)
0,00
Areal land (ha)
290,43
Areal totalt (hektar)
290,43
(Logga in för att skriva en kommentar)
