Kallfjärden
Beskrivning
Naturreservatet utgör ett stort, variationsrikt och artrikt skärgårdsområde i yttre delarna av Piteå och Luleå skärgård, och hyser höga naturvärden kopplat till både landmiljöer och havsmiljöer. Området har en mycket låg exploateringsgrad, vilket utgör ett alltmer sällsynt inslag i länets skärgårdsmiljö. Områdets sträcker sig från mer sötvattenspåverkad mellanskärgård i väster till en ytterskärgård med mer marin karaktär i öster. I östra delen av reservatet, längst ut i havsranden ligger ett antal små skär och grund som domineras av hällmarker, klappersten, block-, grus- och sandmarker med särpräglad vegetation. Öarna i västra delen av reservatet är större och utgörs till övervägande del av barrskogsklädda moränöar, omringade av många artrika strandängar och grunda vegetationsrika vikar.
Området utgör en representativ miljö för Bottenvikens skärgård, med tydlig påverkan från naturliga processer som landhöjning, ishyvling och vågverkan. Nya grund och skär nybildas i en ständig succession och präglas av vågverkan från havet. Grunda vikar avsnörs så småningom till glosjöar som förlorat sin kontakt med havet. Många produktiva och artrika grunda skyddade vikar förekommer i området, vilket är en bristvara i den här typen av exponerad skärgårdsmiljö. Intilliggande stränder utgör häckningsplatser för vadare och sjöfågel. De hårt svallade reven skapar viktiga rekryteringsområden för bland annat harr, sik och strömming. Stora artrika strandängar med inslag av glasörtsstränder förekommer i området.
Inom reservatet finns ett rikt fågelliv, med ett stort antal häckande fågelarter och stora häckande kolonier av tobisgrisslor och storskarv. Öarna Peken, Patta Peken och Timmermannen har utpekats som högklassiga fågelskär. I området förekommer rikligt av både gråsäl och vikare. Inom reservatet förekommer en av få större ansamlingsplatser i länet för gråsäl vid pälsömsning.
Skogarna i naturreservatet uppvisar stor naturlig variation. Utmed öarnas stränder och på mindre öar finns unga landhöjningsskogar som aldrig har avverkats. I zonen närmast havet finns oftast en smal bård av lövträd. I regel domineras lövbården av gråal, men de innehåller även allmänt med björk och rönn. Ovanför lövbården vidtar på de större öarna barrskog som huvudsakligen utgörs av urskogsartad skog och naturskog med låg påverkansgrad. I dessa skogar finns ofta stora mängder död ved, och på de gamla träden och den döda veden förekommer en rik flora av arter som är knutna till urskogsartade miljöer. Där marken påverkats av havets svallning finner man gamla tallskogar i mosaik med hällmarker, öppna sandområden och klapperfält. I anslutning till skyddade vikar finns större bestånd med kustlövskogar med bland annat gråal, klibbal, rönn och gott om döda lövträd.
Området inom naturreservatet har en mycket låg exploateringsgrad. Flertalet av de mindre öarna är obebodda. På några öar finns enstaka fritidshus med endast liten påverkan på de omgivande naturmiljöerna. Skogarna på öarna är i princip orörda, med undantag för några mindre områden på Bergskäret, Bergskärsgrundet och Nörd-Mörön med naturligt föryngrad skog efter avverkning. Inga större anläggningar i form av pirar eller muddringar finns i området.
Fornlämningar i form av lämningar från gamla fiskelägen finns på flera öar. Dessa vittnar om den betydelse fiske och säljakt har haft för befolkningen i skärgården.
Tillgängligheten för båtar samt den natursköna miljön och de badvänliga sandstränderna har gjort några av öarna i reservatet till omtyckta besöksmål för friluftsliv, bland annat Kluntarna, Inre Mörögrundet och Nörd-Mörön.
Området utgör en representativ miljö för Bottenvikens skärgård, med tydlig påverkan från naturliga processer som landhöjning, ishyvling och vågverkan. Nya grund och skär nybildas i en ständig succession och präglas av vågverkan från havet. Grunda vikar avsnörs så småningom till glosjöar som förlorat sin kontakt med havet. Många produktiva och artrika grunda skyddade vikar förekommer i området, vilket är en bristvara i den här typen av exponerad skärgårdsmiljö. Intilliggande stränder utgör häckningsplatser för vadare och sjöfågel. De hårt svallade reven skapar viktiga rekryteringsområden för bland annat harr, sik och strömming. Stora artrika strandängar med inslag av glasörtsstränder förekommer i området.
Inom reservatet finns ett rikt fågelliv, med ett stort antal häckande fågelarter och stora häckande kolonier av tobisgrisslor och storskarv. Öarna Peken, Patta Peken och Timmermannen har utpekats som högklassiga fågelskär. I området förekommer rikligt av både gråsäl och vikare. Inom reservatet förekommer en av få större ansamlingsplatser i länet för gråsäl vid pälsömsning.
Skogarna i naturreservatet uppvisar stor naturlig variation. Utmed öarnas stränder och på mindre öar finns unga landhöjningsskogar som aldrig har avverkats. I zonen närmast havet finns oftast en smal bård av lövträd. I regel domineras lövbården av gråal, men de innehåller även allmänt med björk och rönn. Ovanför lövbården vidtar på de större öarna barrskog som huvudsakligen utgörs av urskogsartad skog och naturskog med låg påverkansgrad. I dessa skogar finns ofta stora mängder död ved, och på de gamla träden och den döda veden förekommer en rik flora av arter som är knutna till urskogsartade miljöer. Där marken påverkats av havets svallning finner man gamla tallskogar i mosaik med hällmarker, öppna sandområden och klapperfält. I anslutning till skyddade vikar finns större bestånd med kustlövskogar med bland annat gråal, klibbal, rönn och gott om döda lövträd.
Området inom naturreservatet har en mycket låg exploateringsgrad. Flertalet av de mindre öarna är obebodda. På några öar finns enstaka fritidshus med endast liten påverkan på de omgivande naturmiljöerna. Skogarna på öarna är i princip orörda, med undantag för några mindre områden på Bergskäret, Bergskärsgrundet och Nörd-Mörön med naturligt föryngrad skog efter avverkning. Inga större anläggningar i form av pirar eller muddringar finns i området.
Fornlämningar i form av lämningar från gamla fiskelägen finns på flera öar. Dessa vittnar om den betydelse fiske och säljakt har haft för befolkningen i skärgården.
Tillgängligheten för båtar samt den natursköna miljön och de badvänliga sandstränderna har gjort några av öarna i reservatet till omtyckta besöksmål för friluftsliv, bland annat Kluntarna, Inre Mörögrundet och Nörd-Mörön.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ib, Vildmarksområde (Wilderness Area)
Areal skog (ha)
239,60
Areal vatten (ha)
15 636,13
Areal land (ha)
379,77
Areal totalt (hektar)
16 015,85
(Logga in för att skriva en kommentar)