Olanderbodarna är 10,2 hektar stort och är beläget 9,3 kilometer ostnordost om Krokom och cirka18 kilometer norr om Östersund i Krokoms kommun. Områdets östra gräns följer gränsen mellan Krokoms och Östersunds kommun. Terrängen är småkuperad och höjdskillnaden mellan högsta och lägsta punkt, 335 respektive 325 meter över havet, är cirka 10 meter. Berggrunden består av kalksten. Jordarten utgörs av sandiga till blockiga isälvssediment som är tydligt kalkpåverkade, inte bara av den underliggande kalkberggrunden, utan även av kalk dittransporterad av den forna isälven. Cirka 8 hektar utgörs av kalkbarrskog på torr mark. Resterande 2,2 hektar består av blöta marker, en blandning av cirka 0,7 hektar öppna rikkärr och cirka 1,5 hektar barrsumpskog.

Kalkbarrskogen har ungefär lika delar gran och tall. Det är gamla tallmarker som har plockhuggits med senare invandring av gran. En stor del av skogen och främst då granen, är relativt ung, men överståndare av gran och framför allt tall över 150 år finns spridda och ibland i mindre bestånd i området. Enstaka tallar är över 200 år gamla. Rester från den gamla tallskogen finns i form av grova tallstubbar upp till ca 70 cm i diameter. Brandspår förekommer rikligt. På en tallstubbe noterades 4 brandljud. Löv finns spridd i området, främst asp, men även björk, sälg och rönn samt hägg och gråal. Lövträden är ofta påfallande grova, exempelvis kan asp nå upp till 75 cm i brösthöjdsdiameter. Död ved i olika former, av både barr- och lövträd, finns i hela området, men förekommer relativt sparsamt. Rödlistade vedsvampar finns, men är inte så frekventa.

Skogsmarken utgörs av mestadels frisk mark med blåbärsris. På kullar och mindre sluttningar, där skogen fortfarande är gles finns torrare områden med mindre ris tunnare humustäcke. Örtinslaget är ändå stort, mest i form av lågört, men även fläckar med högört finns. Indikatorarter för kalkförekomst och kalkbarrskog är spridda i hela området. Exempel på sådana arter är blåsippa, vispstarr, tibast, svart trolldruva, kanelros, skogsvicker, trådfräken, underviol och kransrams.

Det som gör området särskilt intressant är den rikliga förekomsten av kalkgynnade marksvampar. Hittills har ett 20-tal rödlistade marksvampar blivit funna. För gruppen taggsvampar har exempelvis 2 sårbara (VU) arter och 2 missgynnade (NT) arter noterats.

En annorlunda växtplats är de kalstensblock som finns i området. Här kan kruskalkmossa och andra mindre vanliga lodytemossor ses.

Kulturhistoria och markanvändning
Hela skogen är påverkad av plockhuggning, men har, under överskådlig tid, haft äldre trädskikt med barrträd (trädkontinuitet). Kreatursbete har tidigare förekommit i området. Cirka 500 meter nordöst om naturreservatet ligger fäboden Olanderbodarna. Fäboden har legat på samma plats, åtminstone sedan 1765 då den ritades ut på en karta.

I närområdet finns många fångstplatser, skärvstensförekomster, samt flera boplatsvallar. Här finns även en av landets största koncentrationer av fångstgropsystem, de flesta kilometerlånga. Fångstgroparna, vittnar om ett omfattande utmarksbruk med jakt under medeltid och historisk tid.

Det intilliggande våtmarksområdet Flakamyren nyttjades i hög grad från 1700-talets mitt och framåt, förmodligen även tidigare, till både myrslåtter och skogsbete, i anslutning till fäboden Olanderbodarna. Jakt med fångstgrop blev troligen blev mindre aktuellt då man började ha bete i skogsmarkerna, kanske på 1600-talet.

Rennäring
Naturreservatet ligger inom vinterbetesland som nyttjas av Jovnevaerie sameby.

Länsstyrelsen i Jämtlands län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

8,53

0,00

10,17

10,17