Torrbergstjärn
Beskrivning
Naturreservatet Torrbergstjärn är ett välkänt och omtyckt utflyktsmål som ligger 20 km NV om centrala Piteå, ca 5 km norr om byn Lillpite. Torrberget når 202 m över havet och ligger därmed under Högsta kustlinjen. De hårt svallade hällmarkerna på berget vittnar också om havets omilda behandling vid tiden då berget endast var ett grund i Bottenviken. Den natursköna Torrbergstjärnen, som ligger nästan högst uppe på berget, är en klarvattensjö som saknar tillopp och istället får sitt vatten genom kallkällor under vattenytan. Sjön kantas av gammal tallskog och sena sommarkvällar bidrar storlommens ödsliga rop till att ytterligare höja vildmarkskänslan i området.
Vid Torrbergstjärnen finns också många spår från äldre tider, bland annat finns ett tjugotal härdar kring sjön som visar var samerna haft sina kåtor. Kanske kan de många vistena förklaras med närheten till den gamla marknadsplatsen i Lillpite, dit samerna kom när det var vintermarknad. Marknaden i Lillpite finns omskriven redan från 1604, och reservatet nyttjas än idag som vinterbetesland av Semisjaur-Njarg sameby. I tjärnen finns idag inplanterad ädelfisk samt även en del stigar och anläggningar för friluftslivets behov.
Skogarna i reservatet karaktäriseras av tvära kast mellan karga block- och hällmarker och mycket högproduktiva, lövrika blandskogar av örttyp med översilande grundvatten, källor och bäckar. Reservatet är mycket artrikt och inventeringar har hittills resulterat i fynd av ett 30-tal rödlistade kärlväxter och kryptogamer. Många av arterna som t ex rosenticka, rynkskinn och violettgrå tagellav förekommer dessutom i för kustregionen ovanligt stora populationer. I reservatet förekommer även sydliga arter som träjon, tillsammans med arter som vanligtvis påträffas betydligt västligare lägen i länet som t ex knottrig blåslav.
På de kraftigt svallade häll- och blockmarkerna dominerar gammal hällmarkstallskog, inte sällan med inslag av gammal, senvuxen asp och gran. På de gamla tallarna kan man finna talltickan och på lågor av tall växer rödlistade arter som dvärgbägarlav och gräddporing. På en del gammeltallar kan man även se kläckhålen efter den rödlistade skalbaggen reliktbock som är knuten till mycket gammal, solbelyst tallved. På lågor av senvuxen asp i blockmarkerna har även den mycket sällsynta asptaggingen påträffats, en art som endast är känd från ett fåtal lokaler i landet. Hällmarksområdena i reservatet är mycket natursköna och från bergstopparna har man en vacker utsikt över både Piteälvens och Lillpiteälvens dalgångar.
Förutom hällmarkstallskogarna förekommer även vissa bestånd med gammal tallskog på produktiv skogsmark inom reservatet. Marktypen är mestadels av ristyp, även om inslag av lågört förekommer i anslutning till rörligt markvatten. I en del gamla överståndare finner man brandljud vilket vittnar om att skogen brunnit för länge sen. På norra sluttningen av Torrberget finns dock nyare bränna som daterats till ca 1910. Tillgången på död ved varierar mycket inom tallbestånden. I vissa bestånd förekommer dock allmänt med lågor och torrakor. I dessa miljöer har arter som tallticka, fläckporing, dvärgbägarlav, gräddporing och gulporing påträffats.
I svackorna mellan hällmarkerna samt längre ned längst bergssluttningarna har finare material ansamlats och marken är ofta mycket bördig. Typiskt för Torrbergstjärnsområdet är de tvära kasten mellan karga hällmarker och mycket bördiga granskogsmiljöer med rörligt markvatten. Ett sådant område finns omkring den bäck som rinner ut ur Torrbergstjärnen. Virkesförrådet är uppemot 400 m3sk vilket är mycket ovanligt i Norrbotten. De omkring 30 m höga, grova och gamla granarna står på socklar i ett hav av högörter tillsammans med mycket höga och grova aspar, vårtbjörkar och sälgar. Här förekommer stora mängder av död gran- och lövved i olika dimensioner och nedbrytningsstadier. I reservatet finns många arter kärleksväxter och en stor del rödlistade arter (se artlistan Bilaga G).
Vid Torrbergstjärnen finns också många spår från äldre tider, bland annat finns ett tjugotal härdar kring sjön som visar var samerna haft sina kåtor. Kanske kan de många vistena förklaras med närheten till den gamla marknadsplatsen i Lillpite, dit samerna kom när det var vintermarknad. Marknaden i Lillpite finns omskriven redan från 1604, och reservatet nyttjas än idag som vinterbetesland av Semisjaur-Njarg sameby. I tjärnen finns idag inplanterad ädelfisk samt även en del stigar och anläggningar för friluftslivets behov.
Skogarna i reservatet karaktäriseras av tvära kast mellan karga block- och hällmarker och mycket högproduktiva, lövrika blandskogar av örttyp med översilande grundvatten, källor och bäckar. Reservatet är mycket artrikt och inventeringar har hittills resulterat i fynd av ett 30-tal rödlistade kärlväxter och kryptogamer. Många av arterna som t ex rosenticka, rynkskinn och violettgrå tagellav förekommer dessutom i för kustregionen ovanligt stora populationer. I reservatet förekommer även sydliga arter som träjon, tillsammans med arter som vanligtvis påträffas betydligt västligare lägen i länet som t ex knottrig blåslav.
På de kraftigt svallade häll- och blockmarkerna dominerar gammal hällmarkstallskog, inte sällan med inslag av gammal, senvuxen asp och gran. På de gamla tallarna kan man finna talltickan och på lågor av tall växer rödlistade arter som dvärgbägarlav och gräddporing. På en del gammeltallar kan man även se kläckhålen efter den rödlistade skalbaggen reliktbock som är knuten till mycket gammal, solbelyst tallved. På lågor av senvuxen asp i blockmarkerna har även den mycket sällsynta asptaggingen påträffats, en art som endast är känd från ett fåtal lokaler i landet. Hällmarksområdena i reservatet är mycket natursköna och från bergstopparna har man en vacker utsikt över både Piteälvens och Lillpiteälvens dalgångar.
Förutom hällmarkstallskogarna förekommer även vissa bestånd med gammal tallskog på produktiv skogsmark inom reservatet. Marktypen är mestadels av ristyp, även om inslag av lågört förekommer i anslutning till rörligt markvatten. I en del gamla överståndare finner man brandljud vilket vittnar om att skogen brunnit för länge sen. På norra sluttningen av Torrberget finns dock nyare bränna som daterats till ca 1910. Tillgången på död ved varierar mycket inom tallbestånden. I vissa bestånd förekommer dock allmänt med lågor och torrakor. I dessa miljöer har arter som tallticka, fläckporing, dvärgbägarlav, gräddporing och gulporing påträffats.
I svackorna mellan hällmarkerna samt längre ned längst bergssluttningarna har finare material ansamlats och marken är ofta mycket bördig. Typiskt för Torrbergstjärnsområdet är de tvära kasten mellan karga hällmarker och mycket bördiga granskogsmiljöer med rörligt markvatten. Ett sådant område finns omkring den bäck som rinner ut ur Torrbergstjärnen. Virkesförrådet är uppemot 400 m3sk vilket är mycket ovanligt i Norrbotten. De omkring 30 m höga, grova och gamla granarna står på socklar i ett hav av högörter tillsammans med mycket höga och grova aspar, vårtbjörkar och sälgar. Här förekommer stora mängder av död gran- och lövved i olika dimensioner och nedbrytningsstadier. I reservatet finns många arter kärleksväxter och en stor del rödlistade arter (se artlistan Bilaga G).
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
228,60
Areal vatten (ha)
19,20
Areal land (ha)
339,27
Areal totalt (hektar)
358,58
(Logga in för att skriva en kommentar)