Långvind utgörs av ett stort, sammanhängande och i stort sett oexploaterat skärgårdsområde. I området finns mycket höga marina naturvärden, kopplade främst till lagunernas och de grunda vikarnas kransalgsängar och de mer exponerade hårdbottnarnas tångbälten. I Långvinds terrestra delar finns också områden med höga skogliga naturvärden, och området har även höga friluftsvärden.

Reservatets variationsrika marina miljöer med allt ifrån exponerade områden av hårdbotten till skyddade vegetationsrika laguner bidrar till hög biologisk diversitet. De grunda områdena med mjukbotten har en god förekomst av kransalger medan stora områden av hårdbotten består av tångbälten av smaltång/blåstång. Typiska arter som förekommer i naturtypen laguner och som finns i flertalet av de laguner som återfinns i Långvinds naturreservat är bland annat axslinga (Myriophyllum spicatum), borststräfse (Chara aspera) och rödsträfse (Chara tomentosa).) Karakteristiska arter som förekommer i naturtypen skär och små öar och finns i yttre området av Långvinds naturreservat är bland annat smaltång/blåstång (Fucus radicans/Fucus vesiculosus) och kräkel (Furcellaria lumbricalis). Båda dessa miljöer utgör viktiga habitat för bottendjur som lever på hård- och mjukbottnar, samt är viktiga som lek- och uppväxtmiljöer för olika fiskarter, däribland abborre och gädda. Rovfiskarna utgör en viktig funktion i områdets ekosystem där ett starkt rovfiskbestånd gynnar vegetationsklädda bottnar med exempelvis blåstång/smaltång och kransalger. Starka rovfiskbestånd ökar även områdets motståndskraft mot övergödningseffekter.

Långvinds vegetationsrika laguner är mångfacetterade, med en naturligt långsam vattenomsättning som ger en varierande vattenmängd och salthalt i de olika lagunerna. Habitatet som laguner utgör klassas enligt Helsingforskommissionen (HELCOM) till starkt hotad (EN). Lagunerna finns i alla successionsstadier från förstadium till flada till glo. I flertalet laguner, som exempelvis Mjölkviken och Åskärsviken, är kransalgsängar vanligt förekommande. Områden som domineras av kransalger klassas enligt HELCOM som nära hotade (NT) och utbredningen av naturtypen i Sverige anses inte vara gynnsam på grund av rådande exploatering och övergödning.

De delar av skogen som har högst naturvärden består av flerskiktad gammal tallskog respektive barrblandskog med gott om gamla träd och med död ved av olika form och nedbrytningsgrad. Tallar med en ålder på uppemot 400 år förekommer, medan de äldsta granarna är ca 300 år. Flera skyddsvärda arter knutna till naturskog har hittats i området, bland annat tallticka, stor aspticka, garnlav och vedtrappmossa.

Det finns lämningar efter fiskelägen på flera platser i Långvind. Fiskeläget vid Gävlebohamn sydost om Korsholmen innehåller lämningar efter tre husgrunder, gistgårdar, en kallmurad inhägnad, en jordkällare, en stenbrygga och en stensatt kajkant. Namnet Gävlebohamn visar att fiskeläget tillhört Gävlefiskarna, som hade ensamrätt till strömmingsfisket längs Norrlandskusten från 1500-talet till långt in på 1800-talet. Lämningarna vid Klubb på Fäbodöns nordvästsida utgörs dels av ett fiskeläge med en husgrund, en gistgård, en stensatt kajkant och en båtlänning, och dels av ett område med stenlagd kaj och gistgård.

Naturreservatet är relativt oexploaterat med höga friluftsvärden främst kopplade till havsmiljön och de skogsområden som finns ute på Fäbodön. Både boende i närområdet och besökande nyttjar området för vandring, jakt, fiske, och bär- och svampplockning. Några omarkerade stigar leder ut mot bland annat Hällskär och Trestensudden. I området finns en flikig kust med många omväxlande miljöer lämplig för kajakpaddling, där mer lugna vikar och sund möjliggör kajak- och kanotpaddling även för oerfarna paddlare. Lotshällan är en plats där besökare lägger till med båt för att njuta av den exponerade skärgårdsmiljön.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

231,10

957,64

306,76

1 264,63