Bålkaberget
Beskrivning
Naturreservatet ligger cirka 17 kilometer sydväst om Arvidsjaur och utgörs av ett vidsträckt och naturskönt vildmarksområde med granskogsklädda berg och mellanliggande våtmarker, bäckar och sjöar. I reservatets sydvästra del ligger norra och södra Surliden, vars flacka toppar når omkring 620 meter över havet. Berggrunden inom denna del av reservatet utgörs av sura bergarter som alkalifältspatgranit. Bålkaberget i den norra delen av reservatet når samma höjd men är desto brantare, speciellt i sydsluttningen. Berggrunden är delvis blottad och består av granodiorit-tonalit.
Mellan bergen breder ett moränbacklandskap ut sig, vilket avspeglas i en naturskön mosaik av myrmarker, tjärnar och skogsklädda myrholmar.
Norra och södra Surliden kläs av gles och luckig höjdlägesgranskog som i stort sett är opåverkad av skogsbruk. Vegetationstypen är övervägande frisk till torr blåbärstyp med varierande kråkbärsinslag och fläckvis inslag av torrare vegetationstyper. Skogen är urskogsartad med rik förekomst av död ved som torrträd, lågor och högstubbar. För omkring 150-200 år sedan drog en större skogsbrand genom området, vilket har satt sin prägel på skogen. Spår efter branden kan fortfarande ses i form av kolad ved samt brandljud i gamla granar och tallar. En stor del av den björk och sälg som förekommer spritt i bestånden har också etablerats som en följd av denna brand.
Den uppmärksamme kan än idag skönja variationer i brandens intensitet i skogarna i reservatet. I delar av området där branden gick hårt fram känns marken hård under kängorna och humusskiktet är tunt. I dessa bestånd är tillgången på död ved ofta lägre. I andra delar av reservatet har branden gått lugnare fram och ytterligare andra delar verkar helt ha undgått den senaste branden.
På Bålkabergets två toppar finns ett sådant område som till stor del verkar ha undgått den senaste branden. Skogen utgörs av mycket gammal, urskogsartad granskog med visst inslag av björk. En stor del av granarna är uppemot 300 år gamla och glest utspridda över berget står även enstaka ännu äldre, ofta grova tallöverståndare. Dessa uråldriga gammeltallar når en ålder av uppskattningsvis 400-500 år. Fältskiktet består framför allt av frisk blåbärstyp. På själva bergstopparna är produktivitet låg men i de nedre delarna av sluttningarna är skogen något frodigare. Bitvis förekommer rikligt med torrträd och granlågor. Utstickaren i nordost utgörs av en något yngre grandominerad skog som uppkommit efter den senaste branden. Förutom ett fåtal plockhuggna björkar är skogen i allt väsentligt opåverkad av skogsbruk. Längs bergets södra fot finns däremot ett bestånd som är tydligt påverkad av plockhuggning. Även här har träden hög ålder, men skogen är tydligt utglesad och mängden död ved är lägre.
I skogarna i Bålkaberget förekommer ett stort antal arter som är knutna till urskogsartade granskogar med lång kontinuitet. På gammelgranarna trivs arter som gammelgransskål och knottrig blåslav medan arter som ostticka, rosenticka, lappticka, gränsticka och rynkskinn förekommer allmänt på granlågor i hela reservatet. På gamla sälgar kan man finna den intensivt gröna lunglaven, ibland tillsammans med den anisdoftande dofttickan. I reservatet trivs även många av de fåglar som hör gammelskogen till, som till exempel den sällskapliga lavskrikan. Man ser ofta spår efter födosökande spillkråka samt även de karaktäristiska ringar som den tretåiga hackspetten hackar ut runt stammarna på tallar och granar.
Nedanför bergstopparna breder en mosaik av sjöar, tjärnar och våtmarker ut sig. De två största myrarna, Stormyran och Bergflarkmyran, ligger i låglandet mellan Surliden och Bålkaberget. Stormyran har bedömts ha högsta naturvärdesklass i den nationella våtmarksinventeringen. Myrarna är variationsrika med gott om tjärnar, småbäckar och skogsklädda fastmarksholmar. Myrholmarna är delvis påverkade av äldre plockhuggning men bestånden har tydlig naturskogskaraktär med lågor, torrträd och trädåldrar upp mot 200 år.
Mellan bergen breder ett moränbacklandskap ut sig, vilket avspeglas i en naturskön mosaik av myrmarker, tjärnar och skogsklädda myrholmar.
Norra och södra Surliden kläs av gles och luckig höjdlägesgranskog som i stort sett är opåverkad av skogsbruk. Vegetationstypen är övervägande frisk till torr blåbärstyp med varierande kråkbärsinslag och fläckvis inslag av torrare vegetationstyper. Skogen är urskogsartad med rik förekomst av död ved som torrträd, lågor och högstubbar. För omkring 150-200 år sedan drog en större skogsbrand genom området, vilket har satt sin prägel på skogen. Spår efter branden kan fortfarande ses i form av kolad ved samt brandljud i gamla granar och tallar. En stor del av den björk och sälg som förekommer spritt i bestånden har också etablerats som en följd av denna brand.
Den uppmärksamme kan än idag skönja variationer i brandens intensitet i skogarna i reservatet. I delar av området där branden gick hårt fram känns marken hård under kängorna och humusskiktet är tunt. I dessa bestånd är tillgången på död ved ofta lägre. I andra delar av reservatet har branden gått lugnare fram och ytterligare andra delar verkar helt ha undgått den senaste branden.
På Bålkabergets två toppar finns ett sådant område som till stor del verkar ha undgått den senaste branden. Skogen utgörs av mycket gammal, urskogsartad granskog med visst inslag av björk. En stor del av granarna är uppemot 300 år gamla och glest utspridda över berget står även enstaka ännu äldre, ofta grova tallöverståndare. Dessa uråldriga gammeltallar når en ålder av uppskattningsvis 400-500 år. Fältskiktet består framför allt av frisk blåbärstyp. På själva bergstopparna är produktivitet låg men i de nedre delarna av sluttningarna är skogen något frodigare. Bitvis förekommer rikligt med torrträd och granlågor. Utstickaren i nordost utgörs av en något yngre grandominerad skog som uppkommit efter den senaste branden. Förutom ett fåtal plockhuggna björkar är skogen i allt väsentligt opåverkad av skogsbruk. Längs bergets södra fot finns däremot ett bestånd som är tydligt påverkad av plockhuggning. Även här har träden hög ålder, men skogen är tydligt utglesad och mängden död ved är lägre.
I skogarna i Bålkaberget förekommer ett stort antal arter som är knutna till urskogsartade granskogar med lång kontinuitet. På gammelgranarna trivs arter som gammelgransskål och knottrig blåslav medan arter som ostticka, rosenticka, lappticka, gränsticka och rynkskinn förekommer allmänt på granlågor i hela reservatet. På gamla sälgar kan man finna den intensivt gröna lunglaven, ibland tillsammans med den anisdoftande dofttickan. I reservatet trivs även många av de fåglar som hör gammelskogen till, som till exempel den sällskapliga lavskrikan. Man ser ofta spår efter födosökande spillkråka samt även de karaktäristiska ringar som den tretåiga hackspetten hackar ut runt stammarna på tallar och granar.
Nedanför bergstopparna breder en mosaik av sjöar, tjärnar och våtmarker ut sig. De två största myrarna, Stormyran och Bergflarkmyran, ligger i låglandet mellan Surliden och Bålkaberget. Stormyran har bedömts ha högsta naturvärdesklass i den nationella våtmarksinventeringen. Myrarna är variationsrika med gott om tjärnar, småbäckar och skogsklädda fastmarksholmar. Myrholmarna är delvis påverkade av äldre plockhuggning men bestånden har tydlig naturskogskaraktär med lågor, torrträd och trädåldrar upp mot 200 år.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
1 069,48
Areal vatten (ha)
90,86
Areal land (ha)
1 977,49
Areal totalt (hektar)
2 068,67
(Logga in för att skriva en kommentar)
