Fällberget
Beskrivning
Naturreservatet Fällberget ligger ca 11 km nordväst om Vuollerim och består av nordostsluttningen av berget med samma namn.
Skogarna på Fällberget utgörs till största delen av tallskog som har kommit upp efter brand och som bara i ringa grad är påverkad av skogsbruk. Markskiktet i den norra delen utgörs av frisk blåbärstyp medan det i söder är magrare och det finns ett större inslag av hällmarker. Träden är på sina håll rikligt draperade med hänglav och den ovanliga orkidén norna växer på flera platser.
Jordarterna inom reservatet utgörs till största del av morän och torv. Inom ett större isälvseroderat område i Fällbergets västra del täcks moränen av ett tunt lager med isälvssediment.
Den senaste skogsbranden härjade i området för cirka 130 år sedan och det finns många spår efter branden. Flertalet av de äldre tallarna har så kallade brandljud, skador på stammen som är orsakade av värmen från skogsbranden. En del äldre tallar har dubbla brandljud vilket innebär att de har överlevt två skogsbränder. Det finns också gott om kolade stubbar. Ett annat spår av branden är de bestånd med stavatallskog som finns på flera ställen i naturreservatet. Stavatallskog är senvuxna tallar som uppkommit genom självföryngring efter en brand och som växer mycket tätt.
I den västra delen av naturreservatet har branden istället resulterat i en lövbränna. Här utgörs skogen av en frodig och högproduktiv lövrik granskog, med stort inslag av grov asp och sälg. Fältskiktet har stort inslag av lågörter som t ex skogsnäva, gullris, stenbär samt ek- och hultbräken. Skogen är urskogsartad och här uppträder många arter som är knutna till gamla lövträd, såsom liten aspgelélav, stiftgelélav och doftticka. Här finns även gott om död ved och på granlågor växer naturskogsarter som till exempel sprickporing.
Vid bäckdrågen är skogen fuktigare och här har granarna klarat branden bättre. Här utgörs skogen av mycket gammal granskog, uppblandat med sälg och asp. Det står några riktigt grova aspar vid bäckarna som är fulla av hackspettshål. På sälgarna kan du finna den anisdoftande doftticka tillsammans med den intensivt gröna lunglaven. På granlågorna trivs typiska urskogsarter som rosenticka, ullticka, gränsticka och rynkskinn.
Skogarna på Fällberget utgörs till största delen av tallskog som har kommit upp efter brand och som bara i ringa grad är påverkad av skogsbruk. Markskiktet i den norra delen utgörs av frisk blåbärstyp medan det i söder är magrare och det finns ett större inslag av hällmarker. Träden är på sina håll rikligt draperade med hänglav och den ovanliga orkidén norna växer på flera platser.
Jordarterna inom reservatet utgörs till största del av morän och torv. Inom ett större isälvseroderat område i Fällbergets västra del täcks moränen av ett tunt lager med isälvssediment.
Den senaste skogsbranden härjade i området för cirka 130 år sedan och det finns många spår efter branden. Flertalet av de äldre tallarna har så kallade brandljud, skador på stammen som är orsakade av värmen från skogsbranden. En del äldre tallar har dubbla brandljud vilket innebär att de har överlevt två skogsbränder. Det finns också gott om kolade stubbar. Ett annat spår av branden är de bestånd med stavatallskog som finns på flera ställen i naturreservatet. Stavatallskog är senvuxna tallar som uppkommit genom självföryngring efter en brand och som växer mycket tätt.
I den västra delen av naturreservatet har branden istället resulterat i en lövbränna. Här utgörs skogen av en frodig och högproduktiv lövrik granskog, med stort inslag av grov asp och sälg. Fältskiktet har stort inslag av lågörter som t ex skogsnäva, gullris, stenbär samt ek- och hultbräken. Skogen är urskogsartad och här uppträder många arter som är knutna till gamla lövträd, såsom liten aspgelélav, stiftgelélav och doftticka. Här finns även gott om död ved och på granlågor växer naturskogsarter som till exempel sprickporing.
Vid bäckdrågen är skogen fuktigare och här har granarna klarat branden bättre. Här utgörs skogen av mycket gammal granskog, uppblandat med sälg och asp. Det står några riktigt grova aspar vid bäckarna som är fulla av hackspettshål. På sälgarna kan du finna den anisdoftande doftticka tillsammans med den intensivt gröna lunglaven. På granlågorna trivs typiska urskogsarter som rosenticka, ullticka, gränsticka och rynkskinn.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
132,14
Areal vatten (ha)
0,31
Areal land (ha)
152,57
Areal totalt (hektar)
152,87
(Logga in för att skriva en kommentar)
