Långören
Beskrivning
Området utgörs av en oexploaterad och flikig kuststräcka med vågexponerade klippor, grunda skyddade vikar och laguner, djupare bottnar, grundområden, stränder och småvatten.
I området finns en unik kombination av värdefulla marina områden, terrestra områden och limniska miljöer. Det är även intressant ur ett geologiskt perspektiv då flera vikar inom snar framtid (<100 år) kommer ha förlorat kontakten med havet i och med den pågående landhöjningen. Dessa forna vikar omvandlas på så sätt stegvis till sjöar och småvatten.
Genom landhöjningen består området av en blandning av nyligen avsnörda havsvikar, vikar som håller på att snöras av (laguner) samt framtida grunda havsvikar. En lagun är en vågskyddad vik som har en smalare mynning och en grund tröskel ut mot havet. Det gör att vattnet i lagunen omsätts långsammare och fortare kan bli varmt på våren. I laguner breder mäktiga ängar av kransalger och kärlväxter ut sig och där trivs allehanda djur. Bottenväxterna, den höga vattentemperaturen tidigt på våren och den goda tillgången på näring och föda gör lagunerna till utmärkta barnkammare för fiskyngel. Vikarna lockar även till sig allehanda fåglar. Grunda vikar och laguner utgör en av de allra artrikaste och ekologiskt viktiga miljöerna i havet. I hela Västernorrland finns endast några få laguner, i detta område finns två av dem.
I de grunda vikarna förekommer rikliga samhällen av kärlväxter och kransalger. Inventeringar har visat att de grunda bottnarna och stränderna har en mycket artrik flora med flera speciella, rödlistade och fridlysta arter, bl a ävjebrodd, knärot, ormtunga, strandklo och havssälting.
Längs de mer vågexponerade sträckorna finns istället fastsittande alger på klippor och sten, med arter så som blåstång, ishavstofs, gaffeltång och ullsläke. Här breder mäktiga bälten av blåstång ut sig. Tången fyller en stor ekologisk funktion i havet genom att vara såväl hyresvärd, barnkammare som födosöksområde för många arter. Blåstång och ishavstofs växer djupt här, något som indikerar bra vattenkvalitet. Den alg som växer allra djupast i området är ishavstofs. Stranden längs de vågexponerade sträckorna är i huvudsak träd-och busklös men med flera speciella arter, så som havtorn, klapperögontröst, strandvänderot, havssälting, gulmåra och rörflen. En bit upp på land dominerar hällmarkstallskog.
Havsbotten erbjuder variation med såväl hårdbotten (klippor, block och sten) på de mer exponerade sträckorna som mjukbotten (gyttja, dy och sand) i de mer skyddade vikarna. En bit ut från land planar botten ut i sand, men här förekommer även ett antal grundområden med rev som tornar upp sig från botten. På grundområdena finns blåmusslor. Blåmusslorna blir inte så stora här i Bottenhavet på grund av den låga salthalten, men kan ändå filtrera stora mängder vatten.
I området finns lek- och uppväxtområden för bl a abborre, gädda och strömming. Här mynnar även ett antal vattendrag med potentiell uppvandring av fisk.
Inre delen av Gullersviken är en grund vik som ligger förhållandevis skyddad för vågornas kraft. Undervattensvegetationen domineras av hårsärv och kransalgen borststräfse. Här växer även den rödlistade arten ävjebrodd samt ett antal fridlysta arter.
Fäbodviken är en grund vik med flera värdefulla biotoper och en rik kärlväxtflora. Viken ligger relativt skyddat från vågexponering och har en högvuxen undervattensvegetation av borstnate med god miljö för fisk.
Långören är den udde som sticker längst ut i havet. Här finns skog, hällmark, en liten tjärn samt exponerade klippor. Tjärnen hyser bland annat större vattensalamander. I havet växer bälten av blåstång med smalskägg och molnslick.
Grönviken är en av länets få laguner. Det är en lagun som inom kort kommer att förlora kontakten med havet genom den pågående landhöjningen. Lagunen har hög ekologisk funktion för livet i havet och utgör även ett intressant område ur forskningssynpunkt. Lagunen har en grund, smal, långsträckt och stenig mynning ut mot havet som effektivt
I området finns en unik kombination av värdefulla marina områden, terrestra områden och limniska miljöer. Det är även intressant ur ett geologiskt perspektiv då flera vikar inom snar framtid (<100 år) kommer ha förlorat kontakten med havet i och med den pågående landhöjningen. Dessa forna vikar omvandlas på så sätt stegvis till sjöar och småvatten.
Genom landhöjningen består området av en blandning av nyligen avsnörda havsvikar, vikar som håller på att snöras av (laguner) samt framtida grunda havsvikar. En lagun är en vågskyddad vik som har en smalare mynning och en grund tröskel ut mot havet. Det gör att vattnet i lagunen omsätts långsammare och fortare kan bli varmt på våren. I laguner breder mäktiga ängar av kransalger och kärlväxter ut sig och där trivs allehanda djur. Bottenväxterna, den höga vattentemperaturen tidigt på våren och den goda tillgången på näring och föda gör lagunerna till utmärkta barnkammare för fiskyngel. Vikarna lockar även till sig allehanda fåglar. Grunda vikar och laguner utgör en av de allra artrikaste och ekologiskt viktiga miljöerna i havet. I hela Västernorrland finns endast några få laguner, i detta område finns två av dem.
I de grunda vikarna förekommer rikliga samhällen av kärlväxter och kransalger. Inventeringar har visat att de grunda bottnarna och stränderna har en mycket artrik flora med flera speciella, rödlistade och fridlysta arter, bl a ävjebrodd, knärot, ormtunga, strandklo och havssälting.
Längs de mer vågexponerade sträckorna finns istället fastsittande alger på klippor och sten, med arter så som blåstång, ishavstofs, gaffeltång och ullsläke. Här breder mäktiga bälten av blåstång ut sig. Tången fyller en stor ekologisk funktion i havet genom att vara såväl hyresvärd, barnkammare som födosöksområde för många arter. Blåstång och ishavstofs växer djupt här, något som indikerar bra vattenkvalitet. Den alg som växer allra djupast i området är ishavstofs. Stranden längs de vågexponerade sträckorna är i huvudsak träd-och busklös men med flera speciella arter, så som havtorn, klapperögontröst, strandvänderot, havssälting, gulmåra och rörflen. En bit upp på land dominerar hällmarkstallskog.
Havsbotten erbjuder variation med såväl hårdbotten (klippor, block och sten) på de mer exponerade sträckorna som mjukbotten (gyttja, dy och sand) i de mer skyddade vikarna. En bit ut från land planar botten ut i sand, men här förekommer även ett antal grundområden med rev som tornar upp sig från botten. På grundområdena finns blåmusslor. Blåmusslorna blir inte så stora här i Bottenhavet på grund av den låga salthalten, men kan ändå filtrera stora mängder vatten.
I området finns lek- och uppväxtområden för bl a abborre, gädda och strömming. Här mynnar även ett antal vattendrag med potentiell uppvandring av fisk.
Inre delen av Gullersviken är en grund vik som ligger förhållandevis skyddad för vågornas kraft. Undervattensvegetationen domineras av hårsärv och kransalgen borststräfse. Här växer även den rödlistade arten ävjebrodd samt ett antal fridlysta arter.
Fäbodviken är en grund vik med flera värdefulla biotoper och en rik kärlväxtflora. Viken ligger relativt skyddat från vågexponering och har en högvuxen undervattensvegetation av borstnate med god miljö för fisk.
Långören är den udde som sticker längst ut i havet. Här finns skog, hällmark, en liten tjärn samt exponerade klippor. Tjärnen hyser bland annat större vattensalamander. I havet växer bälten av blåstång med smalskägg och molnslick.
Grönviken är en av länets få laguner. Det är en lagun som inom kort kommer att förlora kontakten med havet genom den pågående landhöjningen. Lagunen har hög ekologisk funktion för livet i havet och utgör även ett intressant område ur forskningssynpunkt. Lagunen har en grund, smal, långsträckt och stenig mynning ut mot havet som effektivt
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Västernorrlands län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
28,44
Areal vatten (ha)
395,81
Areal land (ha)
50,60
Areal totalt (hektar)
446,39
(Logga in för att skriva en kommentar)
