Bälsalvret
Beskrivning
Naturreservatet Bälsalvret är av en mosaik av skog och våtmarker, belägna söder om väg 147 på gränsen mellan Bäl och Hejnum socknar. De är en del av det stora våtmarksområdet Hejnum Kallgate ¿ Bälsalvret ¿ Bojsvätar som utgör södra Sveriges största rikkärr. Området är mestadels plant och lågt liggande, men genom området löper flera burgar (åsar) i nordostlig-sydvästlig riktning.
De öppna våtmarkerna utgörs främst av rikkärr. Rikkärren i reservatet är extremt magra och förekommer på finkornig blekejord. I nordöstra delen förekommer kalktuffkällor. Vegetationen är gles men mycket artrik. Här finns rikligt med olika orkidéer, bl.a. honungsblomster, luktsporre, kärrknipprot och ängsnycklar, tillsammans med andra typiska rikkärrsarter såsom majviva, tätört, kärrlilja och korvskorpionmossa. I rikkärren förekommer också vätformen av blodtopp (en form av arten blodtopp som växer i blekevätar och som skiljer sig från ängsformen genom olika kromosomtalsuppsättningar) samt rikligt med ängsvädd. Ängsvädden är värdväxt för väddnätfjäril, en sällsynt och hotad fjäril som ingår i art- och habitatdirektivet. Väddnätfjärilen förekommer på Bälsalvret, både som friflygande och i larvkolonier. Rikkärren övergår bitvis i vätar och fuktängar med likartad flora. Där torvdjupet är större övergår våtmarkerna i agkärr.
Skogarna i reservatet utgörs dels av torra till fuktiga, betespräglade skogar och dels av sumpskogar. Trädskiktet domineras av tall och gran med inslag av senvuxet ädellöv, främst ek och ask. Skogstypen är sällsynt för Gotland, men mer vanligt förekommande i socknarna Hejnum, Bäl och Boge. I de mer betespräglade skogarna finns en hävdpräglad flora med bl.a. flera olika orkidéer. I de mer slutna sumpskogarna finns fuktgynnade mossor som västlig hakmossa och grön sköldmossa, samt en artrik lavflora på ädellövträden, bl.a. cinnoberfläck, ädellav och korallblylav.
Genom reservatet rinner ett mindre vattendrag med blekeutfällning och en artrik moss- och kärlväxtflora. I det klara vattnet simmar tidvis även gotlandssnoken.
Inom reservatsområdet finns två kända fornlämningar. De ligger i reservatets sydvästra kant på en av de burgar som löper genom området och består av en husgrund (RAÄ Bäl 10:2) och en grav (RAÄ Bäl 10:3). Husgrunden är från järnåldern. Det är en s.k. kämpgrav, ett hus där grunden består av sten och taket av organiskt material som trä, torv, ag eller motsvarande. Graven är en stensättning och troligen samtida med husgrunderna.
De öppna våtmarkerna utgörs främst av rikkärr. Rikkärren i reservatet är extremt magra och förekommer på finkornig blekejord. I nordöstra delen förekommer kalktuffkällor. Vegetationen är gles men mycket artrik. Här finns rikligt med olika orkidéer, bl.a. honungsblomster, luktsporre, kärrknipprot och ängsnycklar, tillsammans med andra typiska rikkärrsarter såsom majviva, tätört, kärrlilja och korvskorpionmossa. I rikkärren förekommer också vätformen av blodtopp (en form av arten blodtopp som växer i blekevätar och som skiljer sig från ängsformen genom olika kromosomtalsuppsättningar) samt rikligt med ängsvädd. Ängsvädden är värdväxt för väddnätfjäril, en sällsynt och hotad fjäril som ingår i art- och habitatdirektivet. Väddnätfjärilen förekommer på Bälsalvret, både som friflygande och i larvkolonier. Rikkärren övergår bitvis i vätar och fuktängar med likartad flora. Där torvdjupet är större övergår våtmarkerna i agkärr.
Skogarna i reservatet utgörs dels av torra till fuktiga, betespräglade skogar och dels av sumpskogar. Trädskiktet domineras av tall och gran med inslag av senvuxet ädellöv, främst ek och ask. Skogstypen är sällsynt för Gotland, men mer vanligt förekommande i socknarna Hejnum, Bäl och Boge. I de mer betespräglade skogarna finns en hävdpräglad flora med bl.a. flera olika orkidéer. I de mer slutna sumpskogarna finns fuktgynnade mossor som västlig hakmossa och grön sköldmossa, samt en artrik lavflora på ädellövträden, bl.a. cinnoberfläck, ädellav och korallblylav.
Genom reservatet rinner ett mindre vattendrag med blekeutfällning och en artrik moss- och kärlväxtflora. I det klara vattnet simmar tidvis även gotlandssnoken.
Inom reservatsområdet finns två kända fornlämningar. De ligger i reservatets sydvästra kant på en av de burgar som löper genom området och består av en husgrund (RAÄ Bäl 10:2) och en grav (RAÄ Bäl 10:3). Husgrunden är från järnåldern. Det är en s.k. kämpgrav, ett hus där grunden består av sten och taket av organiskt material som trä, torv, ag eller motsvarande. Graven är en stensättning och troligen samtida med husgrunderna.
Förvaltare
Länsstyrelsen i Gotlands län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
147,17
Areal vatten (ha)
0,00
Areal land (ha)
258,27
Areal totalt (hektar)
258,41
(Logga in för att skriva en kommentar)
