Dalbobergen
Beskrivning
Dalbobergen är ett vackert och omtyckt utflyktsmål utmed stranden av Vänern och på gångavstånd från centrala Vänersborg. Längs några av de lättvandrade stigarna erbjuds du fina utblickar över Vänersborgsviken.
Området är ett av de senaste i raden av naturreservat som kommunen bildat i syfte att bevara områdets naturvärden och för att värna friluftslivet. Stranden består av kala berghällar
av gnejs som följer en tydlig förkastningslinje. Bland klippor och skrevor klamrar sig tallar och
små tuktade ekar fast. Bergeken är formad av vind och älgbete och brukar kallas krattek.
Det finns gott om lövträd i området och typiskt för området är de krumma ekarna, så kallad
krattek som växer bland klipporna närmast vattnet. Det finns flera små bäckraviner med
frodigare vegetation med ek och hassel. På några platser med bättre jordmån finns lundskog med växter som tandrot, blåsippa, myskmadra och skogssvingel. Längst i söder finns
en gammal stenbro där en gång i tiden trafiken mot Dalsland gick.
Fram till mitten av 1800-talet utnyttjades området för svedjebruk och betesdrift. Det var
också hit stadens invånare tog sig för att samla in ved. I den norra delen av området finns
grunden efter ett 1800-talstorp.
Vid stranden finns det en gammal byggnad som kallas Bastungens fyr. Fyrplatsen anlades
år 1807. Det var Vänerns andra fyrplats och inseglingen till Vänersborg var viktig för sjöfarten redan då. Det äldsta fyrhuset byggdes troligen 1873. Då byggdes också ett fristående åttakantigt trätorn som ledfyr. Denna revs 1935 och det som idag återstår är den
åttakantiga grunden i huggen kalksten, Ytterligare en fyr tillkom 1928 på Grönviksudden.
Det är ett välbevarat järntorn av AGA-typ som var vanlig på 1920-talet.
Vänerns stränder som löper samman likt en strut här vid Vänersborg. Det gör att man särskilt
om hösten kan se många olika fågelarter som följer Vänerns strandlinje söderut tills de når Vänersborg. Sen tar de sikte på västerhavet eller Göta Älv för den fortsatta flygningen mot vinterkvarteren.
Området är ett av de senaste i raden av naturreservat som kommunen bildat i syfte att bevara områdets naturvärden och för att värna friluftslivet. Stranden består av kala berghällar
av gnejs som följer en tydlig förkastningslinje. Bland klippor och skrevor klamrar sig tallar och
små tuktade ekar fast. Bergeken är formad av vind och älgbete och brukar kallas krattek.
Det finns gott om lövträd i området och typiskt för området är de krumma ekarna, så kallad
krattek som växer bland klipporna närmast vattnet. Det finns flera små bäckraviner med
frodigare vegetation med ek och hassel. På några platser med bättre jordmån finns lundskog med växter som tandrot, blåsippa, myskmadra och skogssvingel. Längst i söder finns
en gammal stenbro där en gång i tiden trafiken mot Dalsland gick.
Fram till mitten av 1800-talet utnyttjades området för svedjebruk och betesdrift. Det var
också hit stadens invånare tog sig för att samla in ved. I den norra delen av området finns
grunden efter ett 1800-talstorp.
Vid stranden finns det en gammal byggnad som kallas Bastungens fyr. Fyrplatsen anlades
år 1807. Det var Vänerns andra fyrplats och inseglingen till Vänersborg var viktig för sjöfarten redan då. Det äldsta fyrhuset byggdes troligen 1873. Då byggdes också ett fristående åttakantigt trätorn som ledfyr. Denna revs 1935 och det som idag återstår är den
åttakantiga grunden i huggen kalksten, Ytterligare en fyr tillkom 1928 på Grönviksudden.
Det är ett välbevarat järntorn av AGA-typ som var vanlig på 1920-talet.
Vänerns stränder som löper samman likt en strut här vid Vänersborg. Det gör att man särskilt
om hösten kan se många olika fågelarter som följer Vänerns strandlinje söderut tills de når Vänersborg. Sen tar de sikte på västerhavet eller Göta Älv för den fortsatta flygningen mot vinterkvarteren.
Länk
Förvaltare
Vänersborgs kommun
IUCN-kategorisering
0, Områden som ej kan klassificeras enligt IUCN: s system.
Areal skog (ha)
63,34
Areal vatten (ha)
0,00
Areal land (ha)
69,74
Areal totalt (hektar)
69,69
(Logga in för att skriva en kommentar)
