Anderviksravinerna är beläget längs Luleälvens nordöstra sida cirka 5 kilometer sydost om Vuollerim. Reservatet utgörs av ett 3 kilometer långt ravinsystem som ligger i en brant sydsluttning mellan en höjd på 50 till 130 meter över havet. I den övre delen av sluttningen ligger en platå där vägen mellan Vuollerim och Furunäs löper. Ravinerna börjar precis nedanför vägen. Ovan platån finns en del bäckdråg som skär ner i landskapet på sin väg mot älven. Älvstrandbrinken och större delen av sluttningen består av en blandning mellan lera-silt och partier med grövre isälvsmaterial som sand. Längre upp i reservatet, längs med den nordöstra sidan övergår isälvsmaterialet till morän. Berggrunden i reservatet utgörs i huvudsak av den sura bergarten granit. Området är geologiskt labilt och ravinbildning pågår ständigt. Den senaste ravinen bildades så sent som i början/mitten av 00-talet. Anderviksravinerna utgör ett mycket heterogent landskap med hänseende till bland annat topografi, markfuktighet och naturtyper.

Naturvärdena i de djupa ravinerna och i bäckdrågen är mycket höga. Här domineras skogen av örtrik och bördig granskog med relativt stort lövinslag i form av gråal, asp, björk, sälg och rönn. Skogen har fått utvecklats fritt genom naturlig succession och under påverkan av naturliga störningar som ras och brand. Den fuktiga lokalmiljön med rörligt markvatten och den opåverkade karaktären i ravinerna skapar förutsättningar för många sällsynta arter. Norna, trådbrosklav och bombmurkla är några av de arter som kan hittas i de fuktiga granskogarna. I fältskiktet växter också bland annat harsyra, röd trolldruva och strutbräken. Vid de blötare bäckdrågen ingår en del partier med sumpskog. Även ett mindre våtmarksområde ingår i reservatets utskjutande del i nordost. Partierna med sumpskog har högt inslag av både löv och död ved och i fältskiktet växer på sina håll rikt med lappranunkel. Platåerna ovan ravinerna består till övervägande del av kulturpräglad tallskog med varierande inslag av gran och löv. Marken är här väsentligt torrare och jorden mer grovkornig. Rörligt markvatten saknas ofta. Blåbär- och lingonristyp dominerar fältskiktet, och har inte det stora inslaget av hög- och lågörter som ravinerna.

Även en del brukad ungskog som har tagits med som skyddszon mot ravinerna ingår i reservatet. Ungskogen som finns i och omger reservatet i norr utgörs av tall och contortatall som blev planterad någon gång under mitten av 90-talet. På grund av högt betestryck av älg har troligtvis en hel del tall ersatts med björk och självsådd gran.

I hela reservatet finns tydliga spår av tidigare bränder i gamla stubbar och överståndare.
En stor del av reservatet är klassificerad som nyckelbiotop och hela området ingår i EU:s nätverk av skyddad natur, Natura 2000.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

97,55

0,15

104,83

105,04