Sandöörarna
Beskrivning
Sandöörarna ligger på den allra sydligaste udden av Sandön i Luleås grunda innerskärgård. Till skillnad från övriga reservat på ön, som i huvudsak ligger på sandiga marker, är denna del av ön uppbyggd av blockrik, hårt svallad morän.
Skogen utgörs till största del av frodig, primär landhöjningsskog av äldre gran med stort lövinslag. En stor del av granarna är så kallade altaigranar vilket innebär att de har ett smalt växtsätt med korta grenar. Bland lövträden dominerar glas- och vårtbjörk. Mängden lövträd varierar mellan 20-90 % i reservatets olika delar. Marken är frisk med ett vegetationsskikt av blåbärstyp. Inom området finns flera våtmarker och fuktstråk med omgivande sumpskogar. I sydöstra delen finns en välutvecklad albård.
De äldsta träden i reservatet är uppskattningsvis mellan 150-200 år, men eftersom skogen utgörs av landhöjningsskog finns även inslag av yngre successioner som varit trädbevuxna en kortare tid. I delar av området har död ved börjat bildas i form av torrträd, högstubbar och lågor av både gran och björk. Här påträffas de sällsynta vedsvamparna rosenticka, rynkskinn, harticka och sprickporing; arter som är knutna till fina naturskogar. Den stora lövrikedomen och barrnaturskogen gör att Sandöörarna sannolikt är en mycket värdefull miljö för fåglar, insekter och andra artgrupper. Längst ut på Sandöörarna finns blockrika ändmoränryggar med rik växtlighet av arter som åkermolke, kråkvicker, strandögontröst, östersjö- och salttåg. Inga spår av brand har observerats i reservatet.
Överlag är påverkansgraden i området låg bortsett från ett visst uttag av ved. Ett litet område mellan stranden i väster och fritidshusen som ligger utanför reservatet har även historiskt slagits med lie och betats. Under senare tid har man röjt sly för att hålla samma område öppet.
I nordöstra delen, ungefär 150 meter in från stranden, går en kraftledningsgata genom reservatet. Från denna går en lågspänningsledning till fritidshusen på ön Långrevet som ligger nordost om reservatet. Ytterligare en lågspänningsledning följer den nordvästra reservatsgränsen från kraftledningsgatan och fram till fritidshusen i väster. En samfälld mindre väg, S:15, går från reservatets nordligaste strand till ett före detta fiskeläge i väst. Vid hårt väder angjorde man båtarna vid den nordliga stranden och färdades till fiskeläget längs vägen. Denna väg har ej använts i nämnvärd omfattning under senare tid och är numer delvis igenväxt.
Det före detta fiskeläget är beläget på reservatsgränsen i västra delen av reservatet, sydöst om fritidshusen. Det som finns kvar är kulturhistoriska lämningar i form av två gistgårdar och två husgrunder.
Skogen utgörs till största del av frodig, primär landhöjningsskog av äldre gran med stort lövinslag. En stor del av granarna är så kallade altaigranar vilket innebär att de har ett smalt växtsätt med korta grenar. Bland lövträden dominerar glas- och vårtbjörk. Mängden lövträd varierar mellan 20-90 % i reservatets olika delar. Marken är frisk med ett vegetationsskikt av blåbärstyp. Inom området finns flera våtmarker och fuktstråk med omgivande sumpskogar. I sydöstra delen finns en välutvecklad albård.
De äldsta träden i reservatet är uppskattningsvis mellan 150-200 år, men eftersom skogen utgörs av landhöjningsskog finns även inslag av yngre successioner som varit trädbevuxna en kortare tid. I delar av området har död ved börjat bildas i form av torrträd, högstubbar och lågor av både gran och björk. Här påträffas de sällsynta vedsvamparna rosenticka, rynkskinn, harticka och sprickporing; arter som är knutna till fina naturskogar. Den stora lövrikedomen och barrnaturskogen gör att Sandöörarna sannolikt är en mycket värdefull miljö för fåglar, insekter och andra artgrupper. Längst ut på Sandöörarna finns blockrika ändmoränryggar med rik växtlighet av arter som åkermolke, kråkvicker, strandögontröst, östersjö- och salttåg. Inga spår av brand har observerats i reservatet.
Överlag är påverkansgraden i området låg bortsett från ett visst uttag av ved. Ett litet område mellan stranden i väster och fritidshusen som ligger utanför reservatet har även historiskt slagits med lie och betats. Under senare tid har man röjt sly för att hålla samma område öppet.
I nordöstra delen, ungefär 150 meter in från stranden, går en kraftledningsgata genom reservatet. Från denna går en lågspänningsledning till fritidshusen på ön Långrevet som ligger nordost om reservatet. Ytterligare en lågspänningsledning följer den nordvästra reservatsgränsen från kraftledningsgatan och fram till fritidshusen i väster. En samfälld mindre väg, S:15, går från reservatets nordligaste strand till ett före detta fiskeläge i väst. Vid hårt väder angjorde man båtarna vid den nordliga stranden och färdades till fiskeläget längs vägen. Denna väg har ej använts i nämnvärd omfattning under senare tid och är numer delvis igenväxt.
Det före detta fiskeläget är beläget på reservatsgränsen i västra delen av reservatet, sydöst om fritidshusen. Det som finns kvar är kulturhistoriska lämningar i form av två gistgårdar och två husgrunder.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
56,79
Areal vatten (ha)
20,50
Areal land (ha)
64,77
Areal totalt (hektar)
85,26
(Logga in för att skriva en kommentar)
