Stora delar av västra Mark var i slutet av 1800-talet mer eller mindre öppen betesmark. Ljunghedarna bredde ut sig över området, vilket man tydligt kan se på häradskartan från 1870-talet.

Vissa områden fortsatte dock att betas och området vid Mjösjön är ett sådant exempel. Betet har numera upphört och enebuskarna står på vissa ställen tätt, men med enkla restaureringsåtgärder kan den betydligt öppnare ljungheden fås tillbaka. Kommunen har börjat att röja bort enar, träd och slyuppslag i området.

Idag återstår mindre än en procent av de forna ljunghedarna i Sverige. Detta har fått till följd att många av hedens växter och djur idag för en mycket tynande tillvaro eller till och med har försvunnit helt från Sverige. Mosippa, guldsandbi och sandödla är några exempel på hotade arter som trivs på stora öppna ljunghedar. Tyvärr har de arterna inte påträffats på Stampatorg men det finns chans att de etablerar sig längre fram.

Föreskrifterna är formulerade för att säkra de natur- och kulturvärden som finns och som ska återskapas i reservatet. Beslutet tryggar och förstärker livsbetingelserna för de växt- och djursamhällen samt arter inom området som är typiska för ljungheden, till exempel blodrot, stenmåra och stagg. Genom att skydda och sköta området kommer också området att bli mer tillgängligt för friluftslivet.

Marks kommun

IV, Habitat/Artskyddsområde (Habitat/Species Management Area)

3,22

0,16

4,28

4,45