Hulan
Beskrivning
Reservatet Hulan är beläget ca 2,5 km sydväst om Lerums centrum, vid sjön Aspens sydöstra
strand. Delar av området är kuperade och genomskurna av sprickdalar.
Över berggrunden ligger ett lager lera av varierande mäktighet som ger upphov till en rik flora.
Det är bara på de högst belägna delarna i väster som berget kommer i dagen och i sluttningen nedanför innehåller marken tämligen stora mängder block och sten. Från sydöst rinner en liten slingrande bäck genom området och mynnar i Aspen. I sydvästra delen finns fläckar av våtmark
med högörtsflora.
Värdekärnan i naturreservatet består av grovvuxen ekskog som tidigare utgjort park och betesmark. I bestånden som tidigare utgjort park kan man också hitta främmande trädslag, till exempel balsampoppel, silvergran och bok. Här finns också enstaka äldre askar, lindar och almar. Intressanta organismer förekommer i form av lavar, svampar och insekter. Sannolikt har insektsfaunan varit rikare, men minskat i takt med att skogen slutit sig efter upphörd hävd. I samband
med ett av EU: s Life-fond finansierade naturvårdsprojekt, det så kallade Läderbaggeprojektet (1997-2001) har delar av markerna röjts för att få in mer ljus till jätteekarna i reservatets centrala delar.
Viktiga substrat såsom död ved och brynvegetation förekommer i måttlig mängd. Ofta utgörs den döda veden av grova torrträd och lågor efter gammelekar.
Kulturhistoria
Sluttningarna ner mot Aspen med påkostade villor och lantegendomar med tillhörande trädgårdar
och växthus besitter stora kulturhistoriska värden. Området är mycket representativt för 1800talets andra hälft då det blev modernt med sommarvillor utanför staden.
Även om inget utpräglat friluftsliv bedrivs i området, är markerna ändå relativt välbesökta. Genom sitt läge nära bebyggelse utgör Hulan ett viktigt rekreationssområde för de närboende. Området
är lättillgängligt då det är beläget i anslutning till Aspens pendeltågsstation.
strand. Delar av området är kuperade och genomskurna av sprickdalar.
Över berggrunden ligger ett lager lera av varierande mäktighet som ger upphov till en rik flora.
Det är bara på de högst belägna delarna i väster som berget kommer i dagen och i sluttningen nedanför innehåller marken tämligen stora mängder block och sten. Från sydöst rinner en liten slingrande bäck genom området och mynnar i Aspen. I sydvästra delen finns fläckar av våtmark
med högörtsflora.
Värdekärnan i naturreservatet består av grovvuxen ekskog som tidigare utgjort park och betesmark. I bestånden som tidigare utgjort park kan man också hitta främmande trädslag, till exempel balsampoppel, silvergran och bok. Här finns också enstaka äldre askar, lindar och almar. Intressanta organismer förekommer i form av lavar, svampar och insekter. Sannolikt har insektsfaunan varit rikare, men minskat i takt med att skogen slutit sig efter upphörd hävd. I samband
med ett av EU: s Life-fond finansierade naturvårdsprojekt, det så kallade Läderbaggeprojektet (1997-2001) har delar av markerna röjts för att få in mer ljus till jätteekarna i reservatets centrala delar.
Viktiga substrat såsom död ved och brynvegetation förekommer i måttlig mängd. Ofta utgörs den döda veden av grova torrträd och lågor efter gammelekar.
Kulturhistoria
Sluttningarna ner mot Aspen med påkostade villor och lantegendomar med tillhörande trädgårdar
och växthus besitter stora kulturhistoriska värden. Området är mycket representativt för 1800talets andra hälft då det blev modernt med sommarvillor utanför staden.
Även om inget utpräglat friluftsliv bedrivs i området, är markerna ändå relativt välbesökta. Genom sitt läge nära bebyggelse utgör Hulan ett viktigt rekreationssområde för de närboende. Området
är lättillgängligt då det är beläget i anslutning till Aspens pendeltågsstation.
Länk
Förvaltare
Västkuststiftelsen
IUCN-kategorisering
0, Områden som ej kan klassificeras enligt IUCN: s system.
Areal skog (ha)
7,44
Areal vatten (ha)
0,00
Areal land (ha)
8,27
Areal totalt (hektar)
8,28
(Logga in för att skriva en kommentar)
