Den kalkhaltiga moränen (se geovetenskapliga bevarandevärden 2.3.3) påverkar växtligheten. Vegetationen är frodig med en rik träd- och buskvegetationen som till exempel skogskornell. Den hävdgynnade floran är dock förhållandevis artfattig med få kärlväxter som är knutna till kalkområden.

Reservatets sydvästra del, som hör till Systertorp by, utgörs huvudsakligen av blockrik lövskog på småkuperad mark. Trädskiktet utgörs framför allt av asp, björk, ek, tall och gran, men även alm, lind, lönn, rönn och vildapel förekommer. Längs stränderna finns en smal bård av klibbal. Riktigt gamla och grova träd saknas, men vissa av ekarna är äldre med hagmarkskaraktärer. Hassel dominerar buskskiktet och är ett påtagligt inslag i området. I den norra delen, Kejnäset, finns välutvecklade äldre hasselbestånd. Död ved förekommer framförallt i form av hassel och björk. Våraspekten i området är påtaglig med blåsippa, vitsippa och lungört. Andra förekommande arter är bl a murgröna, myska, spenört, vårärt och fällmossa. I området finns en del äldre åkerytor som till största delen växt igen med björk, gran, viden och hassel. Ett par har dock under senare tid öppnats upp genom röjning och avverkning. Heltäckande grässvål finns endast i mindre omfattning på några gamla odlingsytor. I övrigt finns spår av hävdgynnad flora i mindre ljusöppningar med arter som blåsuga, gullviva och gökärt. Bete har återupptagits i den norra delen. I anslutning till de tidigare åkrarna finns här och var rester av trägärdesgårdar, liksom odlingsrösen. Dikessystemen kan fortfarande urskiljas i de östra åkrarna. I området finns kulturlämningar i form av stensättning, gränsmärke, hölada och tjärdalar. Nynässtugan och dess närområde ingår inte reservatet men fungerar som rastplats utmed Ostkustleden. Í trädgården växer bl a balsampoppel.

Väster om Humlenäs gård finns ett odlingslandskap med stort inslag av åkerholmar, odlingsrösen, stenmurar, trägärdesgårdar och hamlade träd. De mycket rikligt förekommande hamlade träden utgörs framför allt av lind och ask, men även bl a hamlad alm och björk förekommer. Området utgörs huvudsakligen av tidigare åkermark som idag brukas som betesvall, varför fältskiktet i huvudsak är gödselpåverkat och trivialt. På åkerholmarna finns dock rester av den hävdgynnade floran med arter som axveronika, gullviva, solvända, jungfrulin, prästkrage, sträv nejlikrot och mandelblomma. Trädskiktet på åkerholmarna utgörs förutom av hamlade träd även av ek och vildapel. Ner mot sjön finns en ängslada intill en fuktäng som har hävdats genom slåtter. I området, invid vägen, är en kalkugnsruin belägen.

Öster om Humlenäs gård finns mer stenfria före detta åkermarker som används som betesmark och/eller slåttervall, samt blockiga trädbevuxna betesmarker. Betesmarkernas trädskikt består av ek, björk, lind, asp, lönn, vildapel och rönn, medan buskskiktet utgörs av en och hassel. I området finns gott om hamlad ask och lind, men även hamlad lönn. I betesmarkerna kan sådana hävdindikerande arter som blåsuga, bockrot, gullviva, jungfrulin och ärenpris påträffas. Bland epifytiska lavar som förekommer kan almlav, blekspik, grå vårtlav och klosterlav nämnas. Öster om parkeringsplatsen och längre söderut utgörs området av blockig blandskog med tall, gran och lövträd. Söder om vägen utgörs reservatet av skogsmark bestående av ?

Den norra delen av reservatet, Kalvnäset, utgörs av lövblandskog på plan till svagt kuperad mark som ställvis är småblockig. Trädskiktet är relativt likåldrigt och består av framförallt ek och björk, men även gran, asp, tall och lind förekommer. Grova träd och träd äldre än 150 år är ovanliga och saknas i stora delar av området, men lokalt finns grövre trädindivider av ek, björk och al. Död ved förekommer framförallt i form av björklågor, men även av gran- tall- samt enstaka andra lövträdslågor. Någon större kontinuitet av död ved finns däremot inte i området.

Länsstyrelsen i Kalmar län

IV, Habitat/Artskyddsområde (Habitat/Species Management Area)

91,61

26,15

111,55

137,72