Kärringboda naturreservat / Rumpsaxgrottan
Beskrivning
Rumpsaxgrottan ligger vid Rassa vikar, SV om Nynäshamn. Vad gör denna grotta så intressant? För att förstå det måste vi först se på själva grottan. Den är ett c:a 2 m högt och 3 m brett hål som sträcker sig rakt in i berget någon meter ovanför foten av en brant bergssida. Idag når den 4 m in, men golvet är täckt med lera och block, så vi vet inte var den slutar.
Grottan är utbildad i urkalksten (marmor) och kan alltså vara en karstgrotta och de kan ju som bekant bli väldigt långa. En anledning till att gräva alltså, att ta reda på längden. Om det nu inte är en karstgrotta skulle det kunna vara en strandgrotta och då är den sannolikt inte alls så lång. Det finns dock en bergtröskel vid grottmynningen, något som inte är så vanligt i strandgrottor. Vi har forslat ut ganska många stora, kantiga block, som inte visar några spår av vågnötning, vilket de borde om det rört sig om en strandgrotta. Vi har numera helt avskrivit hypotesen om att det skulle röra sig om en strandgrotta.
En tredje variant finns också och det är att det skulle kunna vara ett gruvhål. Berget har använts till bl.a. kalkbrytning i liten skala, så det är inte omöjligt. Det finns dock en del som talar emot gruvhypotesen.
Det finns emellertid ytterligare ett skäl till att gräva i grottan. Den är nämligen äldre än senaste istiden (om det nu inte är en gruva). Leran vi gräver bort kom in i grottan i slutet och efter istiden, så hålet måste ha funnits där innan. Om vågorna har karvat ut grottan, måste det ha skett innan senaste nedisningen, annars skulle inte leran finnas där. Den skulle ha blivit bortspolad av vågorna som ju hade kraft att gröpa ur berget. Att flytta på lite lera hade inte varit någon match.
Oavsett hur grottan bildats är den alltså gammal för svenska förhållanden. Då finns det också en liten (mycket liten om man ska vara ärlig) chans att det finns arkeologiska lämningar kvar sen tiden före senaste nedisningen. I Varggrottan i Finland har man som bekant hittat lämningar efter Neandertalare som fanns där för c:a 100.000 år sedan. Rumpsaxgrottan är inte helt olik Varggrottan så en liten, liten möjlighet finns faktiskt.
Grottan rapporterades av Christer Örtvall och Lars-Erik Åström 1993 och 1994 gjordes den första provgrävningen. Grävningarna kom inte igång förrän en bit in på 2000-talet.
Grottan är utbildad i urkalksten (marmor) och kan alltså vara en karstgrotta och de kan ju som bekant bli väldigt långa. En anledning till att gräva alltså, att ta reda på längden. Om det nu inte är en karstgrotta skulle det kunna vara en strandgrotta och då är den sannolikt inte alls så lång. Det finns dock en bergtröskel vid grottmynningen, något som inte är så vanligt i strandgrottor. Vi har forslat ut ganska många stora, kantiga block, som inte visar några spår av vågnötning, vilket de borde om det rört sig om en strandgrotta. Vi har numera helt avskrivit hypotesen om att det skulle röra sig om en strandgrotta.
En tredje variant finns också och det är att det skulle kunna vara ett gruvhål. Berget har använts till bl.a. kalkbrytning i liten skala, så det är inte omöjligt. Det finns dock en del som talar emot gruvhypotesen.
Det finns emellertid ytterligare ett skäl till att gräva i grottan. Den är nämligen äldre än senaste istiden (om det nu inte är en gruva). Leran vi gräver bort kom in i grottan i slutet och efter istiden, så hålet måste ha funnits där innan. Om vågorna har karvat ut grottan, måste det ha skett innan senaste nedisningen, annars skulle inte leran finnas där. Den skulle ha blivit bortspolad av vågorna som ju hade kraft att gröpa ur berget. Att flytta på lite lera hade inte varit någon match.
Oavsett hur grottan bildats är den alltså gammal för svenska förhållanden. Då finns det också en liten (mycket liten om man ska vara ärlig) chans att det finns arkeologiska lämningar kvar sen tiden före senaste nedisningen. I Varggrottan i Finland har man som bekant hittat lämningar efter Neandertalare som fanns där för c:a 100.000 år sedan. Rumpsaxgrottan är inte helt olik Varggrottan så en liten, liten möjlighet finns faktiskt.
Grottan rapporterades av Christer Örtvall och Lars-Erik Åström 1993 och 1994 gjordes den första provgrävningen. Grävningarna kom inte igång förrän en bit in på 2000-talet.
Vägbeskrivning
Från Nynäshamn tar man en buss mot Kärringboda naturreservat,resten av vägen får man gå. (Om man nu inte åker bil.)
Grottan är låst
Nej
Grottans längd
4
Kontakta
Stockholms grottklubb.se
(Logga in för att skriva en kommentar)
Bilder
