Snöberget
Beskrivning
Snöbergets naturreservat ligger i Råneälvens dalgång, ca 3 km söder om Niemisel. Berget är ett kalottberg med en stor kalott som är klädd med urskogsartad skog och som med sina 241,7 m ö h är ett av de högsta bergen i Råneå älvdal. Själva toppen utgörs av morän som inte påverkats av havsvågornas svallande. Kalt berg och stora välutbildade klapperstensfält omger toppen och nedanför finns hårt till måttligt svallad morän. I svackor i de lägre delarna har det bildats torv. Snöbergsområdet nyttjas flitigt för rekreation och friluftsliv. En stig leder upp till toppen och vid gynnsamma väderförhållanden har besökaren en utsikt som sträcker sig flera mil ut över skogslandskapet.
Reservatet omfattar en mängd olika naturtyper. Kalotten kläs av urskogsartad grandominerad skog och på de omgivande hällmarkerna står spridda tallar, vissa flera hundra år gamla. Skogen i de lägre delarna av sluttningen är delvis påverkad av skogsbruk men hyser trots detta mycket höga naturvärden. Utmärkande för Snöbergsreservatet är nämligen det rika inslaget av lövträd, framför allt asp, i många bestånd. Lövrikedomen förklaras delvis av kraftiga bränder i området för ca 170 år sedan. Blandskog med rik förekomst av grova aspar finns i den västra bergssluttningen liksom i flera av bestånden i den mosaik av myr- och fastmark som utgör reservatets södra del. Snöbergets östsluttning ned mot Snöbergstjärnen är beväxt med granskog. Tjärnen som omges av myrmarker gränsar i öster mot Lillberget. Gammal, tjäderbetad hällmarkstallskog växer på Lillbergets topp och på bergets västsluttning står naturskog av tall. I sluttningens nedre delar ökar inslaget av gran, asp och sälg.
Snöbergsreservatet har stor förekomst av rödlistade arter, både sådana som är knutna till bestånd med mycket lång kontinuitet och sådana som förekommer i brandpräglade asp- och sälgrika skogar. Bland annat förekommer långskägg i gammal granskog i området. Arten har bara påträffats på ett fåtal platser i länet och förekommer främst i mycket gamla och orörda skogar. I de delar av reservatet som är rika på granlågor finns en mängd hotade vedsvampar, varav den sällsynta blacktickan hör till de mer uppmärksammade fynden. Många sällsynta trädlevande arter som är knutna till asp och sälg förekommer i reservatet. Här finns bl a en stor förekomst av gelélavar och på riktigt gamla, grovbarkiga aspar kan man även finna den sällsynta lilla svarta kärnsvampen Caliciopsis calicioides. På sälgar kan man finna den väldoftande dofttickan, ofta tillsammans med lunglav.
Utökningen österut domineras av västra sluttningen av berget Knipkölen där skogen utgörs av högproduktiva bestånd med höga naturvärden. I området finns även en naturlig skogsbäck samt en produktiv gransumpskog. Skogen på västsluttningen utgörs till stor del av en bränna från 1850-talet och består av lövrika barrblandskogar där död ved i form av lågor, högstubbar och torrakor förekommer allmänt. Marken är blockig och mot norra gränsen finns flera mindre klapperstensfält. Fläckvis förekommer rikligt av främst asplågor, där den sällsynta svampen asptagging hittades på flera exemplar. Överståndare med enkla brandljud förekommer allmänt i stora delar av sluttningen tillsammans med enstaka ännu äldre tallöverståndare med dubbla brandljud. Inslaget av grov asp, björk och sälg är stort i stora delar av sluttningen.
Även utökningen västerut utgörs av en bränna från mitten av 1800-talet och det är inte osannolikt att det är samma brand som gått fram i bägge delområdena. Brandstubbar förekommer i hela området och överståndare med brandljud uppträder också spritt i området. Skogen domineras av högproduktiv granskog med stort inslag av löv, främst asp, sälg och vårtbjörk. Lövträden förekommer delvis i grova dimensioner och beståndet är fläckvis mycket tätt med underväxande gran och löv. Ett litet område med lägre naturvärden längs reservatsgränsen i sydväst har hägnats för att gynna uppkomsten av lövträd, främst asp.
Reservatet omfattar en mängd olika naturtyper. Kalotten kläs av urskogsartad grandominerad skog och på de omgivande hällmarkerna står spridda tallar, vissa flera hundra år gamla. Skogen i de lägre delarna av sluttningen är delvis påverkad av skogsbruk men hyser trots detta mycket höga naturvärden. Utmärkande för Snöbergsreservatet är nämligen det rika inslaget av lövträd, framför allt asp, i många bestånd. Lövrikedomen förklaras delvis av kraftiga bränder i området för ca 170 år sedan. Blandskog med rik förekomst av grova aspar finns i den västra bergssluttningen liksom i flera av bestånden i den mosaik av myr- och fastmark som utgör reservatets södra del. Snöbergets östsluttning ned mot Snöbergstjärnen är beväxt med granskog. Tjärnen som omges av myrmarker gränsar i öster mot Lillberget. Gammal, tjäderbetad hällmarkstallskog växer på Lillbergets topp och på bergets västsluttning står naturskog av tall. I sluttningens nedre delar ökar inslaget av gran, asp och sälg.
Snöbergsreservatet har stor förekomst av rödlistade arter, både sådana som är knutna till bestånd med mycket lång kontinuitet och sådana som förekommer i brandpräglade asp- och sälgrika skogar. Bland annat förekommer långskägg i gammal granskog i området. Arten har bara påträffats på ett fåtal platser i länet och förekommer främst i mycket gamla och orörda skogar. I de delar av reservatet som är rika på granlågor finns en mängd hotade vedsvampar, varav den sällsynta blacktickan hör till de mer uppmärksammade fynden. Många sällsynta trädlevande arter som är knutna till asp och sälg förekommer i reservatet. Här finns bl a en stor förekomst av gelélavar och på riktigt gamla, grovbarkiga aspar kan man även finna den sällsynta lilla svarta kärnsvampen Caliciopsis calicioides. På sälgar kan man finna den väldoftande dofttickan, ofta tillsammans med lunglav.
Utökningen österut domineras av västra sluttningen av berget Knipkölen där skogen utgörs av högproduktiva bestånd med höga naturvärden. I området finns även en naturlig skogsbäck samt en produktiv gransumpskog. Skogen på västsluttningen utgörs till stor del av en bränna från 1850-talet och består av lövrika barrblandskogar där död ved i form av lågor, högstubbar och torrakor förekommer allmänt. Marken är blockig och mot norra gränsen finns flera mindre klapperstensfält. Fläckvis förekommer rikligt av främst asplågor, där den sällsynta svampen asptagging hittades på flera exemplar. Överståndare med enkla brandljud förekommer allmänt i stora delar av sluttningen tillsammans med enstaka ännu äldre tallöverståndare med dubbla brandljud. Inslaget av grov asp, björk och sälg är stort i stora delar av sluttningen.
Även utökningen västerut utgörs av en bränna från mitten av 1800-talet och det är inte osannolikt att det är samma brand som gått fram i bägge delområdena. Brandstubbar förekommer i hela området och överståndare med brandljud uppträder också spritt i området. Skogen domineras av högproduktiv granskog med stort inslag av löv, främst asp, sälg och vårtbjörk. Lövträden förekommer delvis i grova dimensioner och beståndet är fläckvis mycket tätt med underväxande gran och löv. Ett litet område med lägre naturvärden längs reservatsgränsen i sydväst har hägnats för att gynna uppkomsten av lövträd, främst asp.
Vägbeskrivning
Från Niemisel, kör mot Boden, efter 2 km tag vänster upp efter skogsväg. Möjlighet att parkera efter ett par kilometer. Vandring / skidor norrut mot toppen. Karta 25L NO
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
436,40
Areal vatten (ha)
7,67
Areal land (ha)
615,77
Areal totalt (hektar)
623,58
(Logga in för att skriva en kommentar)