Nedre Mjällådalens naturreservat
Beskrivning
Mjällån löper parallellt med väg 331 från sina källdrag i finnskogsområdet Villola uppe i Ångermanland till utloppet i Ljustorpsån i Åsäng. Namnet på ån kommer troligen från "mjäla", som är en vanlig jordart längs dalgången.
I samband med den senaste istidens slutskede för ca 10 000 år sedan rann av två skäl mycket mer vatten genom Mjällåns dalgång än vad som är fallet idag. Det ena var att Faxälven, som idag rinner samman med Ångermanälven, tidigare hade sitt lopp som isälv genom det som nu är Mjällåns dalgång. Det andra var att vattenföringen då var väsentligt mycket större än Faxälven idag genom allt vatten från den smältande inlandsisen. Detta kan förklara de till synes oproportionerligt mäktiga sedimentavlagringar som fyller dalgången. Den gamla isälven förde med sig mängder med löst material, block och finare fraktioner. Detta kom att fylla det som då var en havsvik i hela sin bredd med sediment i lager på lager. Allteftersom landhöjningen fortskred kom sedan Mjällån och tillrinnande bäckar att skära sig ner i sina egna sedimentavlagringar och skulptera landskapet.
Mjällådalens geomorfologi ger i en liten skala en fullständig representation av de norrländska älvdalarnas formserier, och området betraktas av SGU som en geotop med mycket högt skyddsvärde, även i ett nationellt perspektiv.
Det oreglerade vattnets naturliga vattenföring, i kombination med sedimentära jordarter, innebär en mycket dynamisk miljö med aktiv erosion och sedimentation, ras och skred. Dessa geologiska processer skapar i sin tur förutsättningar för de höga naturvärden vi finner i Mjällådalen.
Sötgräs (VU*), samt strandskalbaggarna strandsandjägare (VU*) och Bledius littoralis (VU*) är hotklassade arter som kan sägas vara karaktärsarter för området. De har alla det gemensamt att de är störningsgynnade och att de här har sina i särklass rikaste lokaler i landet. I skogsmiljöerna kan du finna rynkskinn, doftticka och trådbråsklav (alla VU*).
I samband med den senaste istidens slutskede för ca 10 000 år sedan rann av två skäl mycket mer vatten genom Mjällåns dalgång än vad som är fallet idag. Det ena var att Faxälven, som idag rinner samman med Ångermanälven, tidigare hade sitt lopp som isälv genom det som nu är Mjällåns dalgång. Det andra var att vattenföringen då var väsentligt mycket större än Faxälven idag genom allt vatten från den smältande inlandsisen. Detta kan förklara de till synes oproportionerligt mäktiga sedimentavlagringar som fyller dalgången. Den gamla isälven förde med sig mängder med löst material, block och finare fraktioner. Detta kom att fylla det som då var en havsvik i hela sin bredd med sediment i lager på lager. Allteftersom landhöjningen fortskred kom sedan Mjällån och tillrinnande bäckar att skära sig ner i sina egna sedimentavlagringar och skulptera landskapet.
Mjällådalens geomorfologi ger i en liten skala en fullständig representation av de norrländska älvdalarnas formserier, och området betraktas av SGU som en geotop med mycket högt skyddsvärde, även i ett nationellt perspektiv.
Det oreglerade vattnets naturliga vattenföring, i kombination med sedimentära jordarter, innebär en mycket dynamisk miljö med aktiv erosion och sedimentation, ras och skred. Dessa geologiska processer skapar i sin tur förutsättningar för de höga naturvärden vi finner i Mjällådalen.
Sötgräs (VU*), samt strandskalbaggarna strandsandjägare (VU*) och Bledius littoralis (VU*) är hotklassade arter som kan sägas vara karaktärsarter för området. De har alla det gemensamt att de är störningsgynnade och att de här har sina i särklass rikaste lokaler i landet. I skogsmiljöerna kan du finna rynkskinn, doftticka och trådbråsklav (alla VU*).
Förvaltare
Länsstyrelsen i Västernorrlands län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
114,38
Areal vatten (ha)
12,11
Areal land (ha)
120,50
Areal totalt (hektar)
132,69
(Logga in för att skriva en kommentar)