Mjällån löper parallellt med väg 331 från sina källdrag i finnskogsområdet Villola uppe i Ångermanland till utloppet i Ljustorpsån i Åsäng. Namnet på ån kommer troligen från "mjäla", som är en vanlig jordart längs dalgången.

I samband med den senaste istidens slutskede för ca 10 000 år sedan rann av två skäl mycket mer vatten genom Mjällåns dalgång än vad som är fallet idag. Det ena var att Faxälven, som idag rinner samman med Ångermanälven, tidigare hade sitt lopp som isälv genom det som nu är Mjällåns dalgång. Det andra var att vattenföringen då var väsentligt mycket större än Faxälven idag genom allt vatten från den smältande inlandsisen. Detta kan förklara de till synes oproportionerligt mäktiga sedimentavlagringar som fyller dalgången. Den gamla isälven förde med sig mängder med löst material, block och finare fraktioner. Detta kom att fylla det som då var en havsvik i hela sin bredd med sediment i lager på lager. Allteftersom landhöjningen fortskred kom sedan Mjällån och tillrinnande bäckar att skära sig ner i sina egna sedimentavlagringar och skulptera landskapet.

Mjällådalens geomorfologi ger i en liten skala en fullständig representation av de norrländska älvdalarnas formserier, och området betraktas av SGU som en geotop med mycket högt skyddsvärde, även i ett nationellt perspektiv.

Det oreglerade vattnets naturliga vattenföring, i kombination med sedimentära jordarter, innebär en mycket dynamisk miljö med aktiv erosion och sedimentation, ras och skred. Dessa geologiska processer skapar i sin tur förutsättningar för de höga naturvärden vi finner i Mjällådalen.

Sötgräs (VU*), samt strandskalbaggarna strandsandjägare (VU*) och Bledius littoralis (VU*) är hotklassade arter som kan sägas vara karaktärsarter för området. De har alla det gemensamt att de är störningsgynnade och att de här har sina i särklass rikaste lokaler i landet.

I de skogar som klär Mjällådalen finns, i kontrast mot nyss nämnda arter, rikligt med svampar, lavar och mossor, som indikerar skogar med lång skoglig kontinuitet. Många av dessa gynnas också av den höga och jämna luftfuktighet som alstras utmed ån. Bland dessa kan nämnas den hotklassade trådbrosklaven (EN*) som ställvis förekommer rikligt. Blackticka (VU*), lappticka (VU*), långskägg (VU*) och vedtrappmossa (NT*) är andra exempel på naturskogsarter. Totalt har mer än 100 rödlistade arter påträffats i området.

Mjällåns vattenregim är helt opåverkad och vattendraget är utpekat som nationellt särskilt värdefullt. Ån är starkt präglad av det erosionsbenägna landskap den rinner igenom. Några strömmande och forsande avsnitt med grövre material förekommer, annars dominerar lugnflytande partier med hög sandinblandning.

Stora arealer med lämpligt substrat ger bra förutsättningar för lek för laxartade fiskar och uppväxtmöjligheterna för i första hand öringyngel är tämligen goda. Antalet ståndplatser och livsutrymme minskar ju större fisken blir pga den låga andelen större block. Mjällån bedöms därför i första hand vara ett viktigt reproduktionsområde för havsvandrande arter som havsöring, harr och flodnejonöga.

Kultur och kulturhistoriska lämningar, från olika epoker, präglar Mjällåns omgivningar. Fångstgropar, kolbottnar, fäbodställen, igenvuxna kulturmarker, avverkningsstubbar, flottningsrester och kulturstigar minner om att människan i alla tider har tagit tillvara det området haft att erbjuda. Det avgränsade reservatsförslaget har dock inte berörts av modernt skogsbruk eller annan mer storskalig påverkan i modern tid.

Mjällådalen är ett populärt rekreationsområde som trots närheten till civilisationen erbjuder tystnad och en känsla av orördhet och vildmark. Här bedrivs olika former av friluftsliv, som vandringar, hästridning och fiske.

*) NT="nära hotad"/VU="sårbar"/EN="starkt hotad" enligt 2010 års rödlista enligt 2010 års rödlista.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

371,54

15,80

389,50

405,20