Naturreservatet Sälsjöhållan är beläget cirka 20 kilometer söder om Sveg och 13,5 kilometer öster om Lillhärdals kyrka i Härjedalens kommun. Området är 1285,4 hektar stort och utgörs i huvudsak av berget Sälsjöhållans, och även Sör-Krokslättåsens, långsträckta, tallskogsbevuxna och blockiga väst-, syd- och östsluttningar. Genom områdets södra och östra delar flyter Lerån respektive Mösjöån. En del bäckar rinner längs bergsluttningarna och några små våtmarksomgärdade tjärnar finns inom området varav den största är Rishuvudtjärnen. Höjden sträcker sig från cirka 645 meter över havet på Sälsjöhållans topp i nordvästra delen av området till cirka 450 meter vid Rishuvudtjärnen, i områdets sydöstra del. Berggrunden i naturreservatet utgörs i huvudsak av granit med en del inslag av gnejsgranit samt stråk av diabas. Jordmånen består av morän med inslag av torvmark och berg i dagen.
Det mesta av skogen i naturreservatet är flerskiktad tallskog (Pinus sylvestris), bitvis naturskog, som tydligt är präglad av tidigare skogsbränder. De äldsta tallöverståndarna är flera hundra år gamla och bär spår av två eller fler bränder. Dessa gamla tallar är generellt ganska glest spridda över området men i vissa mindre delområden, där naturskogen breder ut sig, är de relativt vanliga.
Mer vanliga är en generation med cirka 250-åriga tallar. Den vanligaste tallgenerationen är dock drygt 100 år och består av träd som troligen har grott efter en brand för cirka 100 år sedan. Brandspår förekommer framför allt i form av ett till flera brandljud i äldre tallar och kolade stubbar. En observerad högstubbe av tall har spår efter sex olika bränder. Tillgången av död ved varierar från sparsamt till rikligt. Lövträd som asp (Populus tremula), björk (Betula spp.) och sälg (Salix caprea) förekommer på sina ställen rikligt.
I de fuktstråk som inte brunnit på mycket länge, eller brunnit mindre kraftigt, har det utvecklats grannaturskog (Picea abies) med mycket gamla granar och död granved.
Under sommaren år 2018 brann omkring 385 hektar i naturreservatets östra del. Branden varierade i intensitet och lämnade efter sig variationer i skogslandskapet. Intensiteten varierade från att ta död på de flesta av träden, ta död på ett fåtal stora träd eller endast bränna av marken så att bara unga klena granar och en del andra unga träd dödades. Äldre och riktigt gamla tallar har överlevt i större utsträckning än yngre tallar. Inom brandområdet finns mycket stora mängder både stående och fallna döda tallar. Brandspåren efter branden 2018 är tydliga även på marken där humuslagren på många ställen brunnit upp och den småblockiga och steniga moränen har blottlagts och delvis spruckit och vittrat
Förutom skog består naturreservatet av en del öppet vatten i form av tjärnar och vattendrag och en hel del våtmark, främst av fattigkärrstyp. Det mesta av våtmarken ligger i anslutning till vattendragen i södra och östra delen av området.
Längs södra gränsen för naturreservatet finns fornlämningar från två boplatser samt kulturlämningar i form av en kolmila. Strax utanför gränsen finns lämningar efter en fäbod och en gård. Detta indikerar att skogsmarken i området, förutom av brand, även är påverkad av utmarksbete samt av uttag av träd för husbehov och för kolning. Renbete har också satt sin prägel på området. Vid Rishuvudtjärnens utlopp, vid naturreservatets sydöstra gräns, finns en fördämning, Rödammen, samt rester från flottningsepoken. Lerån och Mösjöån är bitvis påverkade av historiskt skogsbruk, där timmerflottning var en viktig del, genom att en del sträckor i vattendragen har rätats ut och rensats från block och sten. Förutom plockhuggningen har det bedrivits en del dimensionsavverkningar i området samt en del modernt skogsbruk på några mindre delområden. En bred brandgata, som öppnades upp under branden 2018, med en del förstörd hydrologi och mark som följd, sträcker sig tvärs över naturreservatet i syd nordlig riktning. Även en del dikning har utförts.

Länsstyrelsen i Jämtlands län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

968,01

33,89

1 251,53

1 285,35