Vituddens Kanotvarv Lisa
| Betyg: |    |
Skriv en egen recension
Det finns 1 ägare på Utsidan Lägg till i Min utrustning
Plus: Sjövärdig och följsam gång även i grov sjö. Stadig och med stor packvolym. Totalt sett en fantastiskt trevlig kajak och som passar och platsar i de flesta vatten. En multikajak.
Minus:Lite krångligt att komma åt främre packutrymmet om man har gammeldags svängelstyrning. Skulle gärna ha ett skott och lucka fram. Lite lågt fotutrymme.
Kommentar: Vi som har en äldre Lisa med flyttankar i sidorna utrustar dessa med material av liggunderlagsmodell fäst med dubbeltape och får ett utmärkt höftstöd. Det ger god kontakt med kajaken och med en luftkuddesits sitter man som prinsen. Har provat massor av kajaker och äger många. Lisa med släproder är favoriten. Men äger också en med underliggande roder, nyligen anskaffad. Kvalitet utöver det vanliga. Kajkernas mercedes. Gedigen, pålitlig och så odramatisk att somliga tydligen tycker att den är tråkig.. förstår inte.
Kundservice: Suveränt att kunna lyfta luren och prata med tillverkaren 20-30 år efter att kajaken tillverkats, om man har något problem. Det är oslagbart!
Köpplats: Privat
Plus: Bra nybörjarkajak, bra i grov sjö.
Minus:Trååååkig att paddla, särskilt efter att man provat annat.
Kommentar: Har nu paddlat Lisa ganska mycket sedan jag köpte den för ett år sen. Det är en otroligt bra nybörjarkajak, kräver inte mycket i form av erfarenhet.
Den är stabil som en finlandsfärja och har en sittbrunn som ett badkar.
De enda kontaktpunkterna man har är fötterna och röven. Lisan är totalt roderberoende, fäller man upp det går den lite var som helst även om det är stiltje.
Kantar man Lisan händer det dessutom inte ett dugg ändå. Det är ingen fartupplevelse att paddla den, men framåt går det.
Den klarar riktigt grov sjö utan att det är läskigt, och är ungefär lika spännande som A-fil. Man växer ur den väldigt fort.
Plus: Bra vattenegenskaper, stabil men ändå "levande"
Minus:Föråldrade lösningar och total brist på kroppskontakt.
Kommentar: Jag har paddlat en VKV Lisa i fem år nu, så jag vågar påstå att jag känner dess förtjänster och brister. Visserligen är min tillverkad typ 1987, med underliggande roder och formpressad träsits och utan skott, men det är ju ändå samma kajak som dagens.
Lisan har ju sitt ursprung i de gamla tävlingskajakerna, som VKV tillverkade. Men den är en folklig variant, som vem som helst kan paddla.
Den rör sig utmärkt i vattnet, och klarar förvånansvärt mycket sjö, i alla riktningar, vilket är kajakens största fördel. Den rör sig lugnt och förutsägbart. Den låga fören gör dock att den dyker i motsjö, vilket är jobbigt i längden.
Mitt underliggande roder sägs ha bättre verkningsgrad än den nyare släpvarianten, vilket jag inte har någon uppfattning om. Men jag kan varna för det underliggande: en så svag punkt skulle en modern kajaktillverkare aldrig släppa ut på marknaden. Det sitter så att säga där det sitter, och om man går emot botten tillräckligt hårt, har man inget roder längre, utan i värsta fall ett hål i botten.
Vad gäller packningen finns det ju delade åsikter. Enligt min mening är Lisan ett stort misslyckande på den punkten. Tanken med att inte ha däcksluckor är att allt vatten ska kunna nås från sittbrunnen. En motiverad tanke under däcksluckornas barndom, men i dagsläget helt omotiverat. För att "hänga med i utvecklingen" har Lisan nu utrustats med ett tätt skott bakom sitsen (alltså nere i sittbrunnen) varifrån man tydligen ska kunna nå allt i hela akterskeppet. En alltför optimistisk tanke, för att uttrycka sig snällt...
I min äldre Lisa finns inga skott, tack ock lov. Jag använder täta packsäckar, vilket funkar ganska bra. Men en stor del av innervolymen i kajaken förblir outnyttjad, eftersom säckarna är rundare än kajaken. Ineffektivt, alltså. Vidare känns det onödigt krångligt att behöva ta loss fotstöden varje gång man ska ta fram packningen i förskeppet.
Eftersom träsitsen är rätt obekväm, gjorde jag en egen som är lägre och mjukare, lite som VKV:s skumplastsits. Detta har gjort att jag kunnat rolla Lisan genom att haka fast mina knän under däckskanten. Men jag gjorde det mest för att se om det gick, det går inte att använda som räddningsmetod, eftersom knäna vanligtvis är ute i det fria.
Kroppskontakten är på det hela taget lika med noll. Man sitter på sitsen, inte i kajaken. Det har fått mig att byta till en Artisan...
