Lundhags Sweskate X-adventure

21 år sedan Betyg:

Plus: Färdigt-ur-lådan, lätta, stabila, bra skor att gå i, gedigen kvalitet

Minus:Små justeringsmöjligheter, litet frågetecken för skidbindning

Kommentar: Utvecklingen av långfärdsskridskor med lös häl har nu kommit så långt att det sedan ett par år finns färdiga paket att köpa, så man behöver inte längre borra, nita, såga och leta delar i obskyra tillbehörsaffärer. Skaffade Lundhagsskridskor (tidigare Almgrens) med Salomon X-adventure-bindning och Lundhags X-entry-pjäxor strax innan jul, och har åkt ett tiotal turer på sammanlagt runt 30 mil under mycket varierande förhållanden.

Sammantaget är jag mycket nöjd med skridskor och pjäxor. I affären var jag orolig för att det inte finns några justeringmöjligheter för bindningen i sidled. Vill man ändra inställningen måste man borra och gänga i aluminiumgodset. Meningen var ju att det bara skulle vara att tuta och köra. Stod länge och balanserade på skridskorna på mattan i affären, och kom fram till att grundinställningen nog passar mig. En brasklapp är att det naturligtvis inte behöver vara så för alla. Ta gärna med dina gamla rör till affären och försök jämföra balansen. Balanspunkten vid stillastående på heltäckningsmatta behöver inte vara densamma som den optimala vid åkning. Däremot är det fel att bara för att det är en skidbindning så är det fel inställning för skridskor. Grundinställningen för skidskating och skridskor är i stort sett samma.

Först och främst: åkning med lös häl är alltid bättre än åkning med fast. Det är mer avslappnat, mindre ansträngande, går att åka fortare, och jag upplever det som mer förlåtande på dålig is. X-a-bindningen och Lundhags pjäxa känns relativt lätta, gedigna och ger mycket bra stabilitet. Det är enkelt att ta på sig skridskorna, bara att slänga dom på isen, trycka ner pikspetsen i det därför avsedda hålet framtill, och trampa i pjäxan. Att ta av dem är ännu lättare. Visserligen är det tänkt att man ska kunna trycka ner losskopplingsknappen med skidspetsen, men gör man samma sak med piken uppstår djupa märken i plasten. Det bästa sättet är att lägga benet över knäet, fatta tag om skridskon och trycka ner knappen med tummen.

Det har från vissa håll framförts kritik att bindningen skulle vara snökänslig och lätt frysa fast. Jag behandlade min binding med teflonbaserad låssprej från början, och aldrig haft något problem trots flera turer på relativt mycket snö och vid olika temperaturer. Pjäxan är helt tät och efter en hel dag på isen har man en del kondensfukt. Annars är det en mycket skön pjäxa. Efter mycket åkning i mildväder uppskattar man även pjäxans täthet. Hellre lite fukt inifrån än mycket utifrån. I någon test har det påståtts att lästen är smal, men jag som ofta har svårt att hitta tillräckligt breda skor har inte märkt detta. Pjäxorna är utmärkta att gå i på land. Upp till ett par kilometer i terräng har inte vållat några problem.

Skridskorna saknar möjlighet att fästa hälen, men jag har aldrig saknat denna funktion. På svår is upplever jag det tvärtom som en fördel att hälen är lös, så att man snabbt kan trampa framåt vid felskär.

Sedan kan man diskutera om lösningen med skidbindning är det optimala för skridskoåkning. Med största säkerhet är det inte så, och utvecklingen kommer att fortsätta tills vi fått en riktigt bra lösning med lös häl för långfärdsskridskor. Tills vidare är dock Lundhags paket förmodligen den bästa "direkt ur lådan"-lösningen, och lös häl med skidbindning är ändå mycket bättre än fast häl.