Kombination?
Oxidskikten uppstår inte av samma anledning, i polerna på en GPS och på polerna på en industrikontaktor.
I en GPS kan jag tänka mig att den miljö som många GPS mottagare lever i (marint, skogen, regn och rusk) kan göra att luftfuktigheten är tillräcklig för att det ska kunna bli lite grått på kontakterna. Detta ser jag mest på själva batterierna, inte på kontakterna i batteriutrymmet.
När batteripolerna ser grå och tråkiga ut, eller ännu värre, när det växer päls på dem, brukar jag sätta en lite stålborste i min Dremel och putsa av dem. Vips som nya igen.
I en industrikontaktor är det företrädesvis ljusbågarna vid brytning (speciellt vid AC4-drift) som skitar ner kontaktytorna. Man använder kontakter som är ytbelagda med hårdsilver, för att de ska stå emot så länge som möjligt, men det finns ändå en gräns.
En industrikontaktors kontaktytor är ofta helt svarta efter bara några dagars drift, men fungerar bra ändå, så länge ytorna är hyfsat plana. Spänningen är tillräckligt hög för att bryta igenom oxidskiktet.
Vid lägre spänningar (typiskt <24V) använder man ibland förgyllda kontakter. Då är det inte ljusbågar som är problemet, utan oxidering på grund av syret i luften. Spänningarna är då så låga, att de inte orkar igenom oxidskiktet.
Industrireläer görs med självrensande kontakter, som ett alternativ till förgyllningen. Då konstrueras reläet på ett sådant sätt, att kontakterna först går mot varandra, och sedan gnider mot varandra under slutet av rörelsen. Gnidningen skrapar bort oxiden. Kontaktorer, avsedda för större belastningar än ett relä, görs inte självrensande. Där vill man absolut inte ha en gnidning mellan kontaktytorna, med tanke på vilken gnistbildning det skulle orsaka.
Anders
som jobbat med industriella elsystem i mer än 20 år