Vad man är beredd att ge sig på är ju högst individuellt, svårt att avgöra förrän man verkligen står där, så jag kan bara ge min egen uppfattning. Utan någon utrustning är traversen Kaskasatjåkkå-Kaskasapakte inget att leka med, två rejäla hack i själva kammen, och resterande biten upp till Kaskasapakte är stundtals både brant och väldigt exponerad. Ok i bra väder, antagligen livsfarligt annars. Att tänka på om man hoppar över första hacket är att det är betydligt svårare att hoppa tillbaks.... Sydväst kammen är lättare, men även den är stundtals rätt seriös. Enklast är sluttningarna på nordsidan, dvs baksidan om man kommer från Tarfala, den är inte alls så exponerad. Angående snöfältet på liljetoppen, när vi var där i somras behövde man inte korsa den överhuvudtaget.
Övriga 2000 topparna är enklare, men t.ex Sarek stortoppen är krånglig om man vill undvika glaciärerna. Tar man vägen över Svarta Spetsen får man vara beredd på ca 5 meter brant och lös nedklättring precis under toppen, och sen får man väl räkna med minst 2 ansträngande timmar till för att nå stortoppen, 2 timmar tillbaks till Svarta Spetsen, och ytterligare ett par timmar innan man kommer tillbaks ner i Rapa dalen.
Traversen Pårtetjåkkå -> Palkattjåkkå ska man kanske också försöka undvika, dock har jag inte provat nån annan väg. Mellan toppen 1951 och Palkattjåkkå finns ett litet berg med hack på båda sidor, varav det ena är nära nog lodrät i ca 10 meter, och löst dessutom. Det fanns en slinga fastsatt en bit ovanför, så om man vill kan man kanske fira och bara klättra på tillbakavägen.
Hur det går att säkra i allmänhet kan jag inte säga, har inte gjort det själv, men den gemensamma nämnaren för de flesta svenska berg verkar vara att det är väldigt mycket lös sten... man ska nog inte räkna med allt för många möjligheter.
Om man ska jämföra med östra leden på kebnekaise: östra leden är visserligen exponerad, men berget är ändå hyfsat fast, så det kändes mindre farligt än ovan nämnda avsnitt på Kaskasapakte, Sarektjåkkå och Palkattjåkkå. Som JMel säger, man måste helt enkelt stå där själv för bilda sig en uppfattning. Guideböckerna ger en fingervisning, men det finns ofta alternativ som de inte nämner.