Håller verkligen med dig, Harald Westman i det du säger om att det saknas en vidare syn på problematiken med människa-djurrelationen. Vad jaktmotståndare, etiskt motiverade veganer mfl egentligen drivs av, verkar de inte alltid själva vara på det klara med. Att tycka synd om djur är ett legitimt skäl, rent moraliskt (för moral behöver inte vara alltigenom rationell!), men alla andra (svep?)skäl, som att människan inte har någon rätt att ge sig på djur, eller fiskar, eller tänkande organismer eller vafan som helst, eller att köttätande människor beter sig onaturligt står på lös grund. Många är vi som upprörts av de fruktansvärda bilderna från svensk och annan djurindustri, och det är inte konstigt att man "tycker synd om djuren", och vill stoppa dylik masslakt. Samma sak gäller givetvis päls- och läderindustri mm.
Härav min fråga: Varför inte nöja sig här?
Om man bara "tycker synd om djuren" kan man argumentera mot alla och envar som vill ha jakt, köttindustri etc, men om man - som MÅNGA veganer mfl gör - hävdar någon slags naturvidrighet, faller det hela. Som predator ser jag inget fel i att människan jagar och dödar byten, t ex fisk och djur, om detta kan ske med minimalt lidande som följd. Jakt enbart för nöjes skull däremot, är högst tveksamt. Djurhållande av rent vinstintresse, dvs som inte motiveras av människans "överlevnad" (visst, man klarar sig på bönor, linser mm, eller tillskottspiller, men lite kött tror jag inte skadar) är tveksamt. Att människor svälter samtidigt som andra håller djur på mark som skulle ge mer föda om den odlades, bara för att de senare kulturellt råkar gilla kött, är direkt inhumant. Djurhållning för att marknadsföra pälsar, skinn etc sorterar givetvis under samma förkastliga lyxkonsumtion.
Den djurhållning som behövs ska givetvis vara så skonsam som möjligt mot djuren. I det gamla bondesamhället tror jag knappast att djuren led särskilt mycket, det är just stordriften som öppnar för att man distanserar sig från djuren och behandlar dessa dåligt. En person som vuxit upp med djur har svårt att plåga dem senare i livet.
Är det inte i själva verket där den stora knuten ligger: Att vi i enorm skala skapar och kontrollerar animaliskt liv bara för att utsläcka det (och äta/utnyttja), känns inte det lite biologiskt vidrigt?
Slutligen måste jag säga att jag nedslås när jag ser den urskillningslöshet som man ibland stöter på i argumentationen om veganism. Många som kallar sig veganer beter sig som kompletta idioter rent miljömässigt, trots att de ofta använder ekologiska argument. Vem säger att ett par plastskor är bra för djuren, hur kan man med ansiktet i behåll köra bil, äta industriproducerad mat, lyssna på CD-skivor av tveksamt material (och från en tveksam produktion), spola toaletten med en massa vatten, tvätta med Via-tabs, eller kanske viktigast försvara ekologiska haverier som att släppa ut tusentals minkar i ett litet begränsat område?
Det är aldrig dumt att sopa rent framför egen dörr.
/A.
Härav min fråga: Varför inte nöja sig här?
Om man bara "tycker synd om djuren" kan man argumentera mot alla och envar som vill ha jakt, köttindustri etc, men om man - som MÅNGA veganer mfl gör - hävdar någon slags naturvidrighet, faller det hela. Som predator ser jag inget fel i att människan jagar och dödar byten, t ex fisk och djur, om detta kan ske med minimalt lidande som följd. Jakt enbart för nöjes skull däremot, är högst tveksamt. Djurhållande av rent vinstintresse, dvs som inte motiveras av människans "överlevnad" (visst, man klarar sig på bönor, linser mm, eller tillskottspiller, men lite kött tror jag inte skadar) är tveksamt. Att människor svälter samtidigt som andra håller djur på mark som skulle ge mer föda om den odlades, bara för att de senare kulturellt råkar gilla kött, är direkt inhumant. Djurhållning för att marknadsföra pälsar, skinn etc sorterar givetvis under samma förkastliga lyxkonsumtion.
Den djurhållning som behövs ska givetvis vara så skonsam som möjligt mot djuren. I det gamla bondesamhället tror jag knappast att djuren led särskilt mycket, det är just stordriften som öppnar för att man distanserar sig från djuren och behandlar dessa dåligt. En person som vuxit upp med djur har svårt att plåga dem senare i livet.
Är det inte i själva verket där den stora knuten ligger: Att vi i enorm skala skapar och kontrollerar animaliskt liv bara för att utsläcka det (och äta/utnyttja), känns inte det lite biologiskt vidrigt?
Slutligen måste jag säga att jag nedslås när jag ser den urskillningslöshet som man ibland stöter på i argumentationen om veganism. Många som kallar sig veganer beter sig som kompletta idioter rent miljömässigt, trots att de ofta använder ekologiska argument. Vem säger att ett par plastskor är bra för djuren, hur kan man med ansiktet i behåll köra bil, äta industriproducerad mat, lyssna på CD-skivor av tveksamt material (och från en tveksam produktion), spola toaletten med en massa vatten, tvätta med Via-tabs, eller kanske viktigast försvara ekologiska haverier som att släppa ut tusentals minkar i ett litet begränsat område?
Det är aldrig dumt att sopa rent framför egen dörr.
/A.
