vie ferrate
Naturligtvis har Cicerone ett par guideböcker. En www-adress finner du en bit
ner på listan, med vägledande rubrik.
I Dolomiterna handlar det sällan om att gå hela långa turer på vie ferrate - det är inslag
som för en förbi svåra passager. På Kompass- och Tabaccokartorna är de
ofta markerade på ngt speciellt sätt som dock *kan* betyda svåra leder överhuvudtaget.
Icke sällan står emellertid något namn på leden, innehållande ordet Via Ferrata.
En av de få jag utnyttjat, därför att den går att göra utan säkring, är bestigningen
av Sass Songher i Corvara. Sen finns klätterleder i praktiskt taget vartenda
massiv. Sellamassivet (nära Corvara) har en berömd led som innehåller
stegar, extremt höga broar och en extremt utsatt passage på utsidan av berget.
Ännu en berömd passage är från Vajoletttornen i Rosengarten ut mot
massivets västsida. Alta Via 1, omnämnd längre ned på listan, avslutas med
en ferrata genom Schiaramassivet. Samtliga Alte Vie med högre nummer än så
innehåller säkrade, och svårare, passager.
Det klassiska om man *bara* ska gå på smala luftiga hyllor är Brentamassivet
som är ett dolomitmassiv utanför Dolomiterna (dolomit är ett geologiskt begrepp,
Dolomiterna ett geografiskt), mycket lätt att nå med tåg. Kompass-förlaget
har en vandringsbok över Brenta med beskrivning av istortsett alla leder.
Brenta är överlag häftigare än de egentliga Dolomiterna men inget tacksamt
område för oss vanliga vandrare. Jag har dock gått genom på en
långtur mellan San Lorenzo och Spluegen (i Schweiz).
il C.