Jag funderar.
Det har varit ett antal diskussioner på sistone som alla bottnat i samma grundfråga: Vem har egentligen "rätt" till fjällområden och annan natur?
"Puristen" som är helt självgående, varken behöver leder, stugor eller annan anpassning och lämnar minimala spår i såväl natur som lokalbefolkningens plånböcker?
"Stugvandraren" som olika skäl inte kan eller vill vara lika självgående, men som ändå söker det enkla. Som betalar en slant till STF för enkelheten och tryggheten i led- och stugsystemet, kanske kompletterar maten eller utrustningen med något som glömts, men på det stora hela vandrar enkelt?
"Lyx/Upplevelseturisten" som vill få ut maximalt av ett fåtal lediga dagar. Som vill skippa transportsträckor och istället "göra keb" eller andra lockande utmaningar till fots eller på skidor. Som sliter på miljön lokalt, men också strösslar pengar som i sin tur ger uppehälle åt lokalbefolkningen?
Den renägande samen som genom urminnes hävd betraktar naturen på fjället och i de norra skogslandskapen som betesmark?
Samen utan renar som kan åberopa samma urminnes hävd, men som gärna vill tjäna en peng på att skjutsa "lyxturister" till fiskevatten.
Icke-samen vars familj likväl bott där i generationer och som vill ha ett jobb att leva på?
Miljoner Svenssons (varav de flesta bor i söder) som genom sin röst i riksdagsvalet bestämmer vilka lagar som egentligen gäller?
Även om jag för egen del identifierar mig mer med vissa grupper än andra i uppräkningen ovan så kan jag inte direkt säga att den ena självklart har större "rätt" än den andra. Men deras önskemål kolliderar.
Det har varit ett antal diskussioner på sistone som alla bottnat i samma grundfråga: Vem har egentligen "rätt" till fjällområden och annan natur?
"Puristen" som är helt självgående, varken behöver leder, stugor eller annan anpassning och lämnar minimala spår i såväl natur som lokalbefolkningens plånböcker?
"Stugvandraren" som olika skäl inte kan eller vill vara lika självgående, men som ändå söker det enkla. Som betalar en slant till STF för enkelheten och tryggheten i led- och stugsystemet, kanske kompletterar maten eller utrustningen med något som glömts, men på det stora hela vandrar enkelt?
"Lyx/Upplevelseturisten" som vill få ut maximalt av ett fåtal lediga dagar. Som vill skippa transportsträckor och istället "göra keb" eller andra lockande utmaningar till fots eller på skidor. Som sliter på miljön lokalt, men också strösslar pengar som i sin tur ger uppehälle åt lokalbefolkningen?
Den renägande samen som genom urminnes hävd betraktar naturen på fjället och i de norra skogslandskapen som betesmark?
Samen utan renar som kan åberopa samma urminnes hävd, men som gärna vill tjäna en peng på att skjutsa "lyxturister" till fiskevatten.
Icke-samen vars familj likväl bott där i generationer och som vill ha ett jobb att leva på?
Miljoner Svenssons (varav de flesta bor i söder) som genom sin röst i riksdagsvalet bestämmer vilka lagar som egentligen gäller?
Även om jag för egen del identifierar mig mer med vissa grupper än andra i uppräkningen ovan så kan jag inte direkt säga att den ena självklart har större "rätt" än den andra. Men deras önskemål kolliderar.