Vem behöver en klätterklubb?

2013 fyller Svenska Klätterförbundet 40 år och likaså de lokalklubbar som bildades samtidigt. På en del håll har planeringen börjat för hur detta skall uppmärksammas på lämpligt sätt. Samtidigt så nås vi av ryktet att den lokala klätterklubben i en så klätteraktiv stad som Norrköping har problem och ev. i praktiken upphört. Hur det är med sanningshalten i det ryktet på vara osagt men det finns i alla fall anledning till reflexion över vilket "mervärde" en klätterklubb idag kan fylla när det mesta som gjordes av klätterklubbarna på 70- och 80-talet antingen tagits över av kommersiella aktörer eller flyttat ut på nätet.
Jag diskuterar främst lokala klätterklubbar, inte Förbundsnivån även om det naturligtvis finns kopplingar.

Låt oss dela in det i "Mervärde Nytta" och "Mervärde Nöje". Med "Nytta" menar jag främst Utbildning och Access, med "Nöje" sådant som förstärker nöjet med klättringen främst sociala aktiviteter av olika slag (träffar, fester, föredrag och bildvisningar).

Mervärde Nytta:
Klätterkurser var tidigare en klubbangelägenhet. Så ej idag då, av olika anledningar, klätterutbidningen kommersialiserats. Vissa klubbar har fortfarande kurser men det är endast en mindre del som numera går en klubbkurs.
Jag kan inte hävda att klätterklubbar behövs för utbildningens skull, även om jag nostaliskt kan tänka tillbaka på SKKs kurser under 80-talet då gränsen mellan klätterkurs och klätterfest ofta var , så att säga, "tämligen flytande".

Accessfrågor är väl fortfarande den stora nyttoanledningen med lokala klätterklubbar. Ingen kommersiell aktör kan eller bör ta på sig uppgiften att "hävda klättringens rätt" gentemot krafter som vill inskränka den.
Problemet här är att det är ett otacksamt jobb innehållande kontakt med myndigheter och markägare. Hursomhelst så är Accessfrågan ett av mina främsta motiv för att tillhöra en klätterklubb. Skall klubbarna ha ett existensberättigande så är det genom att prioritera detta och genom att göra det attraktivt att jobba med Accessfrågor, om så krävs genom arvodering.

Mervärde Nöje:

Förutom utbildning så har historiskt sett klätterklubbar varit kamratklubbar syftande till organisera alla som är intresserade av klättring på en ort eller inom en region och att "roa varandra". I det ingick också att vara ett forum för kontaktskapande, dvs. för klättrare att hitta klätterkompisar. Metoderna var att ordna fester, klätterträffar, bildvisningar, föredrag m.m.

Mycket av detta sker numera antingen genom kommersiella aktörer eller på internetforum och sociala medier.
Nyligen genomförda evenemang i Sverige (Steve House resp. Adam Ondra) är inte möjigt att ordna ideellt längre. Fester ordnas, åtminstone i Stockholm, av de olika Klätterväggarna i samband med Bouldertävlingar.
Girls Get Higher är ett utmärkt exempel på hur ett Internetnätverk på ett lysande sätt ordnar en massa trevligheter för kvinnliga klättrare.
Samtidigt så tycker jag paradoxalt nog att Stockholms Klätterklubb f.n. fungerar rätt väl. Den ordnar en del vår och höstaktiviteter för sina medlemmar. Tyvärr är reponsen varierande vilket inte uppmuntrar till fortsatt arbete.
Som forum för att hitta klätterkompisar har nog tyvärr klubbarna, åtminstone på större orter, spelat ut sin roll. Här har nog internet tagit över.

Jag är lite bekymrad över möjligheten att hitta ett "Nöjesmervärde" för klubbarna för verksamheter som inte lika gärna eller bättre sköts på annat sätt.

Är det endast av nostalgiska skäl som gör att jag gillar klätterklubbar eller finns det även framöver en meningsfull plats för dom i våra klätterliv?
 
Att välja att tillhöra en klätterklubb för att ta del av ett ganska diffust utbud av nytta och nöje - som en exponent för att man vill bidra och ta del, är väl inget dåligt skäl även om man inte ens lyckas vara mer specifik än så.
Kalla det gärna nostalgiskt, men de flesta bör ju kunna inse nytta med att vara organiserad.

När det gäller just "nyttan" så är det nog som du säger accessen som är främsta skälet. Access och i viss mån bultning som ofta faktiskt hör ihop.

Genom att vara organiserade kan man dels förvänta sig, och kräva nån form av respekt och förhandlingsvilja från kommuner, länsstyrelse och markägare. Att ta upp en diskussion om access, med utgångspunkt från att man bara resonerar för egen del känns ganska tandlöst och dödfött, och man kan räkna med att motparten inte lägger tid på ärenden där det egentligen saknas en reell motpart för deras del.

Exakt vad accessarbetet ska omfatta är inte solklart, men även om det är önskvärt, är det inte självklart nödvändigt att detta är så specificerat. Bara det faktum att klubb/förbund kan fungera som representant i en diskussion räcker långt för min del.

När det gäller bultning, så sköts det ju traditionellt genom privata initiativ och insatser - men för att få nån j-a ordning både på vad som anses vara godkänd standard, och vad som får och bör bultas så fungerar klubbar, kommittéer och i viss mån förbund som den egentligen enda seriösa kanalen för diskussioner och beslut, både om enskilda ärenden och allmänna principer. Att helt förlägga dessa diskussioner till forum, eller anse att man alltid kan göra som man själv tycker är optimalt är ingen hållbar lösning, och det finns ju förstås tillräckligt med trista konflikter som exempel på detta.

På nåt sätt kanske ändå den främsta funktionen för en klubb är att folk med lika intresse kan kommunicera - om både nytta och nöje.
 
Samt att när man är medlem i en klubb får man Svenska klätterföbundets försäkring för just klättring i Norden, den går ju även att utöka för resor längre bort.
Det ser jag som en stor anledning att vara med i en klubb.
 
Min uppfattning är att det är olika klättrare som är med i klubben, och de som inte är med. Jag utvecklades mycket mer som klättrare sedan jag gick med i en klubb, då jag träffade andra klättrare som jag troligen inte hade träffat om jag bara hade sökt på kontakter på nätet. Sedan är det trevligt att träffa klättrare under mer avslappnade former, så som städdagar, bildvisningar eller möten.

Två andra viktiga punkter som jag tror är svårare utan klätterklubbar är ungdomsklättring och "klättring för vuxna av typen 'onsdagsklättring'". Det vill säga veckovisa gruppträningar med organiserad start-slut-tid, uppvärmning där olika/samma personer kan komma varje vecka. En tryggare träningsform för många än att hålla på att ringa runt till sina polare för att se vem som är ledig....

En viktig poäng du faktiskt missar är att en klätterklubb kan göra saker som inte är möjliga annars. Vill ni organisera en aktivitet som är viktig för er själva, men som inte har någon form av kommersiell vinning är en klätterklubb ett utmärkt exempel på detta. Klubben finns ju bara till för medlemmarna, och det är de som bestämmer vad en klubb ska finnas till för!


Jag kan bara se några saker ifrån den klubb där jag är medlem i som är fördelar:
Möjlighet att låna utrustning _mycket billigt_ (i princip gratis)
Möjlighet att gå kraftigt subventionerade kurser
Gratis workshop/avrostningar
Sociala aktiviteter i form av bild/film/myskvällar
Ungdomsverksamhet
Tjejgrupp-träning
Möjlighet att gemensamt köpa in förare till klubbiblioteket
Klubben har stora säkringar (camalot 5,6 och Big bros) som alla i klubben kan hyra. (så alla slipper köpa in varsitt set säkringar)
Klubben dokumenterar access
Klubben dokumenterar och underhåller bultar (och provdrar dem)
Klubben sponsrar resor
Klubben sponsrar sina tävlande
Klubben söker och får tillstånd för att tälta på ängen varje år..
 
En aspekt du glömt är faktiskt klättring som idrott.

Även om varken du eller jag sysslar med klättring på tävlingsnivå så är klättring idag en organiserad idrott, med medlemskap i RF etc. Av diverse administrativa skäl förutsätter detta en klubbstruktur.

Där ser vi ju nu också en utveckling där klätterhallarna blir egna klätterklubbar, med nischad verksamhet.
 
Många fördelar har redan nämnds men jag fortsätter...


  • I mindre städer är det svårt (i praktiken helt omöjligt) att driva kommersiella klättergym. Där är ofta klätterklubben en förutsättning för att kunna bedriva klättervägg.

  • Underhåll och bultning av klätterleder. I vår förening så betalar klubben alla kostnader i samband med bultning/retrobultning. Det är annars inte så många som är beredda att betala en tusenlapp för att byta ut bultar och ankare på en "5a led".
 
Som gustavoh berör: det jobbas många många timmar ideellt med klättertävlingar. Och barnverksamhet.

Bultunderhåll är också en sak som svårligen ersätts kommersiellt.

All typ av kommunalt eller statligt stöd är beroende av föreningsformen.

Steve House besök tror jag för övrigt var möjlig till stor del tack vare ideellt engagemang.

Bergsport skapas till 90 procent av ideella insatser från skribenter och fotografer. Jag saknar fortfarande en kommersiell website med den bredden och med sverigefokus. Om en sådan fanns skulle vi kunna ifrågasätta tidningens existensberättigande.

Klubbarna har tveklöst en roll att fylla, men det är inte fel att reflektera över vilken roll detta är, och hur man ska möta medlemmarna och rekrytera aktiva.

Det skall tilläggas att grundkurser mycket väl kan drivas kommersiellt, men utan en ideellt arbetande utbildningskommitte så hade utbildningen inte varit normerad och troligen hållit sämre kvalitet.
 
mer än bultar

Och, för oss som även kan tycka det är trevligt med trad och is är en klätterklubb ett bra form. Sportklättring som motionsform och idrottsverksamhet kan säkert leva fint utan klubbar. I alla fall inomhus och på etablerade sportklippor. Men för att få med hela spännvidden inom det som vi kallar klättring tror jag fortfarande klubbarna har ett existensberättigande och en "affärsmöjlighet", förutom allt som ovan sagts.
Har fortfarande inte sett några drytoolingleder på Klättercentret i Solna. Men, det kanske kommer det också?
/mats
 
En aspekt du glömt är faktiskt klättring som idrott.

Även om varken du eller jag sysslar med klättring på tävlingsnivå så är klättring idag en organiserad idrott, med medlemskap i RF etc. Av diverse administrativa skäl förutsätter detta en klubbstruktur.

Där ser vi ju nu också en utveckling där klätterhallarna blir egna klätterklubbar, med nischad verksamhet.

Rätt. Jag borde inledningsvis ha gjort avgränsningen till att handla om utomhusklättring. Tävlingsklättring inomhus är en så väsenskild aktivitet från utomhusklättring att jag är förvånad över att man inte börjat diskutera en organisatorisk skiljsmässa. Att sedan tävlingsklättrare också, och hellre, även klättrar ute för sitt höga nöjes skull är en annan sak.
 
Skilsmässan är ju sedan tidigare diskuterad, men en ganska uppenbar återvändsgränd.

Jag kan hålla med om att olika klättringsdiscipliner skiljer sig kraftigt åt, men konstaterar att många ägnar sig åt det mesta inom klättring.

Jag tror att behovet av att förena klättrare över gränserna är större än att markera skillnaderna mellan de olika varianterna av sporten.
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg