Klättringens mest eviga diskussion är ju den om borrbultning, och det av förklarliga skäl. Den berör bl.a frågan om "klättringens själ" kring risk m.m.
I fråden om bultning av gammal led så väcks frågan om "vem som skall bestämma" om en led skall bultas eller ej och det aktualiserar frågan om klätterklubbarnas roll i detta, vilket är värt en egen tråd.
För det fall att det finns en helt dominerande klätterklubb i ett klätterområde och ifall den har en sådan organisationsgrad att den omfattar "nästan alla" som klättrar där, då är det rimligt att den klubben blir det forum där bultningsdiskussionen förs och där man kan komma överens om vad som bör gälla.
Detta förhållande gäller inte överallt i klättersverige, och där det gäller så måste man vara medveten om att förhållandena snabbt kan ändra sig över tiden (små klubbar är beroende av ett fåtal eldsjälar som tröttnar efter en tid eller flyttar pga. studier eller arbete)
På större orter så finns ofta fler än en klätterklubb, med olika historisk bakgrund. Den ena, äldre, kan bära ett områdesnamn och den organiserar företrädesvis äldre klättrare med bakgrund i tradklättringen och alpinism medan den nyare klubben organiserar yngre med huvudsakligt intresse av inomhusklättring, tävling, sportklättring och bouldering dvs. de former av klättringen som inte innehåller något större riskmoment.
Där det finns flera klätterklubbar med kanske olika syn på frågan om borrbultning så är det inte rimligt att ge "makt och tolkningsföreträde" åt en (vanligtvis den äldsta) av dessa klubbar.
Sedan har vi ju frågan om organisationsgrad. Ingen vet väl säkert hur många av Sveriges aktiva klättrare som är medlemmar i en SKF-ansluten klätterklubb. Dessa oorganiserade klättrare har ju ingen anledning att känna sig bundna av en policy som ställts upp av en klubb dom inte är med i.
Det finns många frågor. Är en bultpolicy bra eller ej? Skall den vara rikstäckande och rekommenderas av förbundet ( finns väl idag redan) eller skall den vara lokal och kunna vara olika för olika områden och t.o.m. enskilda klippor eller ännu mer finindelat inom en enskild klippa?
Och sedan till frågan om "vem som skall bestämma". Jag tycker inte det finns ett enkelt och entydigt svar på den frågan vilket mitt inledande resonemang försöker belysa. Samtidigt är jag inte heller anhängare av total anarki innebärande att "vem som helst kan bulta varsomhelst och hursomhelst" givet markägartillstånd. Då möts det bara med en liknande "slå bort bult" attityd vilket inte heller är idealiskt.
Som vanligt är väl "en levande debatt" den bästa lösningen. Den lär aldrig skapa konsensus och värderingar ändras över tiden även om jag hoppas det dröjer innan Villskud borrbultas. Det som för mig motiverar en viss försiktig attityd till borrbultning är att när många åsikter skall samsas på en klippa så bör man ha i åtanke att en satt borrbult inte går att ta bort utan att ytterligare påverka klippan.
I fråden om bultning av gammal led så väcks frågan om "vem som skall bestämma" om en led skall bultas eller ej och det aktualiserar frågan om klätterklubbarnas roll i detta, vilket är värt en egen tråd.
För det fall att det finns en helt dominerande klätterklubb i ett klätterområde och ifall den har en sådan organisationsgrad att den omfattar "nästan alla" som klättrar där, då är det rimligt att den klubben blir det forum där bultningsdiskussionen förs och där man kan komma överens om vad som bör gälla.
Detta förhållande gäller inte överallt i klättersverige, och där det gäller så måste man vara medveten om att förhållandena snabbt kan ändra sig över tiden (små klubbar är beroende av ett fåtal eldsjälar som tröttnar efter en tid eller flyttar pga. studier eller arbete)
På större orter så finns ofta fler än en klätterklubb, med olika historisk bakgrund. Den ena, äldre, kan bära ett områdesnamn och den organiserar företrädesvis äldre klättrare med bakgrund i tradklättringen och alpinism medan den nyare klubben organiserar yngre med huvudsakligt intresse av inomhusklättring, tävling, sportklättring och bouldering dvs. de former av klättringen som inte innehåller något större riskmoment.
Där det finns flera klätterklubbar med kanske olika syn på frågan om borrbultning så är det inte rimligt att ge "makt och tolkningsföreträde" åt en (vanligtvis den äldsta) av dessa klubbar.
Sedan har vi ju frågan om organisationsgrad. Ingen vet väl säkert hur många av Sveriges aktiva klättrare som är medlemmar i en SKF-ansluten klätterklubb. Dessa oorganiserade klättrare har ju ingen anledning att känna sig bundna av en policy som ställts upp av en klubb dom inte är med i.
Det finns många frågor. Är en bultpolicy bra eller ej? Skall den vara rikstäckande och rekommenderas av förbundet ( finns väl idag redan) eller skall den vara lokal och kunna vara olika för olika områden och t.o.m. enskilda klippor eller ännu mer finindelat inom en enskild klippa?
Och sedan till frågan om "vem som skall bestämma". Jag tycker inte det finns ett enkelt och entydigt svar på den frågan vilket mitt inledande resonemang försöker belysa. Samtidigt är jag inte heller anhängare av total anarki innebärande att "vem som helst kan bulta varsomhelst och hursomhelst" givet markägartillstånd. Då möts det bara med en liknande "slå bort bult" attityd vilket inte heller är idealiskt.
Som vanligt är väl "en levande debatt" den bästa lösningen. Den lär aldrig skapa konsensus och värderingar ändras över tiden även om jag hoppas det dröjer innan Villskud borrbultas. Det som för mig motiverar en viss försiktig attityd till borrbultning är att när många åsikter skall samsas på en klippa så bör man ha i åtanke att en satt borrbult inte går att ta bort utan att ytterligare påverka klippan.
