inte så bara
Att det inte skrivs så mycket om husknutar beror nog på att det är rätt gott om dem,
var har sin,
och att det går fortare att utforska dem själv än fråga någon annan.
Jag beger mig ofta om vårarna till de små sjöarna norr om min hemstad
Linköping, eller de stora sjöarna söder därom och delar mina erfarenheter
med närboende i lokala diskussionsfora. Det är upplyftande utflykter;
det har sin tjusning att leta upp källor, mossar och gölar, och man kan bli r'ätt
överraskad. Men det är inte vandring.
De som vandrar i fjällen (eller Alperna och Pyreneerna som jag gjort åtskilliga
gånger) gör det som semester. Man reser bort och til något helt annat.
För mig har vandringarna, gärna kring två veckor, blivit ett slags resor
i sig själva. Det är väsentligt att dagar och veckor i sträck inte behöva
transportera sig med bussar eller tåg eller studera tidtabeller.
Det här är nu investeringar i både pengar och tid och det är naturligt att ta till
sig av andras erfarenheter. Det är skälet att det frågas så mycket om
fjällen i sådana här fora. Och svar kräver frågor; vad är du själv nyfiken på?
Helt otillgängliga är nu inte fjällen. De sydnorska fjällen i Dovrefjell, Jotunheimen,
Trollheimen och Hardangervidda är inom 13 timmars tågresa från Sydsverige,
med lite tur och planering. Det är väl ungefär lika långt till Jämtland.
På min senaste fjällvandring i Norge (Tafjordfjella) hade jag fullbordat
första etappen inom 25 timmar från avresan. Förra året tog jag mig
till Saltfjellet vid Polcirkeln med tåg plus några kilometer landsväg.
Det tog ett dygn vilket inte är märkvärdigt för en semesterresa.
Det längsta jag rest för att vandra var till Lescun i Pyreneerna,
36 timmar, men då gick jag också 19 dagar i sträck.
Har du redan ryggsäck och tält är du beredd till det värsta "krånglet".
Även för en låglandsled krävs hyggliga skor och sen är det inte så
mycket mer med prylar.
il C.
