Mina
Jämtkängor från sent 70-tal, köpta på loppis redan då, still going strong. Till skillnad från de moderna Lundhagarna fortfarande med läderbindsula, utan "dämpande" kortlivade EVA-skikt i sulan, och inget konstigt, lånsgamt torkande, syntetskikt innanför cellgummit. Varning för detta, en klar försämring.
Några påbättrade stygn i sömmarna och naturligtvis omsulning med jämna mellanrum är allt som krävts på Jämtkängorna under detta halvsekel (omsulningsbarhet borde ju vara ett av grundkriterierna för hållbarhetsstämpeln).
Trangiaköket, ungefär lika gammalt, används numera sällan i sin helhet - däremot dess delar. Jag kompletterade med
en HA-gryta när de dök upp (minns ej årtalet), som sen dess ingått i mitt standardkit på alla turer. Ser ut som ny.
Familjens
dunsovsäckar från polska Roberts och Cumulus verkar också ha evigt liv.
Min flitigt använda lilla
Victorinox Classic är nog kring halvsekelgammal, men ser ut och funkar som ny; inte minsta glapp i de rörliga delarna.
Jag sover skönast och varmast på
skumgummiunderlag, och de har i princip också evigt liv; åtminstone kvalitetsvarianterna. Haft min Multimat och Z-lite hur länge om helst.
Slipper gladeligen dyra, opålitliga, kortlivade uppblåsbara madrasser, som dessutom stjäl höjd i mitt tält.
Ett antal andra slitstarka enkla saker mellan 30 och 20 år gamla, t ex
approachskor helt i läder (Kayland Vertigo),
stegjärn (Kahtoola KTS Steel),
ryggsäck (Black DIiamond Scrambler ULT, 400g!) mm. Min 50 år gamla Haglöfs Alaska var en slitvarg under småbarns- och Mulleledaråren, och ser helt opåverkad ut, men numera fyller jag den inte till hälften så den får mest stanna hemma.
Småsaker som ullbuff, mössa etc. Ursprungligen svindyra vattentäta
skalvantar från Marmot för några tior på loppis, outslitliga pga läder i handflatan.
Det mesta av mina kläder utom regnställ (som jag måste kunna lita på) är noname och/eller loppisfynd. En osannolikt lätt och varm, fluffigt
hemstickad tröja i naturfärgat kashmir(?)-ullgarn är gåva från en stickkunnig vän. Har hållit i årtionden, med bara lite observans och små ingripanden mot någon släppt maska. Ingen fleecetröja är lika varm "per viktenhet" som den.
Men vill jag ha något robustare (och tyngre...) så åker min helt outslitliga
M90-värmetröja fram, särskilt till skid- och skridskoåkning. Inhandlad på loppis på troligen 80-talet.
Mina bästa och mest långlivade vandringsbrallor har varit tunna, luftiga, superstarka 3/4-dels
cargobyxor från något "tropiskt" militäröverskott, som jag drog fram ur en klädhög på en loppmarknad i Mellanöstern för dryga 30 år sedan. Numera med några laglappar på.
Lite mer nyligen sprang jag på ett par superlätta, stretchiga, snabbtorkande 3/4-dels
klätterbyxor från Arcteryx, också de på loppis, som faktiskt utkonkurrerat cargobyxorna. Helt opåverkade av omild behandling under alpina turer, trot sina ynka 175 gram.
Min mest långlivade och skönaste "
vindjacka" har varit farsans florstunna men tätvävda polycotton-skjorta från (troligen) 60-talat, som jag bara sprättat bort kragen och kortat manschetterna på.
Betydligt mindre långlivade, men som jag ändå väljer pga deras starkt komforthöjande egenskaper. är mina tunna
ullunderstäl. Kanske "hållbara" ändå om man tittar på hela livscykeln, särskilt som jag köper dem på loppis (var prissättning ofta inte skiljer på ull och syntet
![Cool :cool: :cool:]()
. Jag slår till när jag råkar springa på dem för att ha en liten buffert, just pga deras kortare livslängd. Fångar ändå tålmodigt löpande maskor på dem jag sliter på.
Regnställ är tyvärr motsatsen. Vågar inte lita på begagnade, för jag vet att även nya är orimligt kortlivade. Irriterande "ohållbart" med så dyra saker, med rätt kass livscykelanalys ur klimat- och miljösynvinkel, som ändå bara håller i några få år. Jag har hittills inte hittat några, oavsett vikt, som håller för vandring med ryggsäck i mer än några år, men har i o f s inte testat de allra dyraste. Dock sett kompisars svindyra, som betett sig på samma sätt.
***
I detta långa perspektiv är väl mitt
tält, Ringstind SL 1-2, nu kring 14 år gammalt, fortfarande "nytt", och känns som nytt. Upplever vattentätheten som oförändrad, har inte ens tätat sömmarna. Har fått laga några småskador typ lossnade innertältfästen och "punkterad" stångfot, men det är mest självförvållat; jag vill gärna "trumhinnespänna" tältet stenhårt vid uppsättning och det sliter ju mer.
Ungefär lika gammal är min toppmonterade, härligt bredstrålande och superlätta (48g)
gasbrännare, Fire Maple FMS116T. Numera säljs den i eget namn, men då anonymt legotillverkad för europeiska friluftsmärken. Ingår sen dess i mitt standardkit på i princip alla långturer utan, hittills, minsta krångel eller ålderstecken.