Vandringstips i Europa sökes

[OscarBerndtsson]

Jag har precis fått reda på att jag har ledigt större delen av juli och nästan hela augusti den här sommaren och tänkte fira det med en härlig vandringstur. Då merparten av mina vandringsturer är begränsade till de norska och svenska fjällen tänkte jag att det vore roligt att vandra i Europa (gärna Alperna eller Pyrenéerna). Jag hade tänkt att vara iväg ca 2-3 veckor och söker tips och förslag på vandringsturer och eventuella researrangörer för vandringsturer som riktar sig till personer under 50. (Själv är jag 23 år och studerar till revisor i Göteborg).
Alla tips och förslag emottages tacksamt. =)

 

[seon]

Grattis till att fått tid till långvandring.

Organiserade vandringsresor till framförallt Alperna tenderar att ha lite "seniorstämpel" över sig. Anledningarna är flera. Alperna erbjuder möjlighet till "komfortvandringar" med linbanehjälp för att komma upp på höjderna. Det finns bekvämt och också exklusivt hotellboende i alpbyarna och under själva vandringarna så är det ofta nära till alphyttor för närande förplägnad i såväl fast som flytande form. Dessa resor tenderar också att vara ganska dyra.

Vill man långvandra så får man nog fixa det själv (undantag: Pilgrimmsleden till santiago de Compostella dit det går att hitta organiserade turer). Googla på franska "Grande Route" (GR) som det finns en massa av i de franskspråkiga västalperna. I de tyskspråkiga östalperna finns det en rad "Fernweh" och du kan även gå ett antal "Alta Via" i de italienska alperna. Bor gör du i alphyttor. Vill du bo i tält så bör du noga läsa vad signaturen "Camoscio" skriver på detta forum. Han har stor erfarenhet av tältvandringar i Alperna och Pyreneerna.

Förutom dom långvandringar jag nyss hänvisade till så innehåller ju varje alpområde möjlighet till flerdagsvandringar varvid "Tour du Mont Blanc" är den mest kända men det finns sådant i varje alpområde. Vill du ha lästipps så kan du Googla på engelska Ciceron förlag liksom de tyskspråkiga Rother, Bruckmann och Kompass förlag. Där finns ett i det närmaste oöverblickbart utbud av vandringsguider.

Om du vill ha ungdomligare sällskap så kan du överväga att gå någon UCPA-kurs i t.ex. glaciärvandring eller varför inte överväga att börja med klättring. Är man 23 år och bergsintresserad så är väl det den enda riktigt häftiga bergsaktiviteten som finns sommartid.

 

[moa_k40]

Hej! Jag letar efter någon att vandra med från 25 juli till mitten av augusti ungefär. Det råkar inte vara så att du skulle vilja ha med dig en reskompis? Helst skulle jag tälta.

 

[seon]

Kan väl komma med ett lite glädjedödande tillägg. Augusti är ju den stora semestermånaden i syd och centraleuropa så trots ländernas usla ekonomier så är det ganska fullt med folk i alperna under augusti. Det brukar dock lösa sig med boende men man får var beredd på att det kan vara trångt i vissa alphyttor. Tältar man så kommer man givetvis runt det problemet, men som "Camoscio" skriver, tältning i alperna är bara tillåtet i vissa områden och då omgärdat med en hel del restriktioner beträffande tidpunkter och val av tältplats.

 

[joanna]

(...) Augusti är ju den stora semestermånaden i syd och centraleuropa så trots ländernas usla ekonomier så är det ganska fullt med folk i alperna under augusti. Det brukar dock lösa sig med boende men man får var beredd på att det kan vara trångt i vissa alphyttor. Tältar man så kommer man givetvis runt det problemet, men som "Camoscio" skriver, tältning i alperna är bara tillåtet i vissa områden och då omgärdat med en hel del restriktioner beträffande tidpunkter och val av tältplats.

Tänkte just skriva samma sak - ur den synvinkeln kan det vara klokare att välja Monte Rosa-massivet, där det fortfarande är måttligt med folk jämfört med Mot Blanc-området. Du kan följa "Tour del Monte Rosa", om du vill ha en väl markerad men ändå häftig rutt, IMHO minst lika vacker som TMB eller för den delen Haute Route (Chamonix-Zermatt).

Jag förstår inte heller vitsen med en "researrangör" till rena vandringsturer i Alperna, det finns hur mycket kartor och guideböcker som helst, och väl ute är man aldrig särskilt ensam. Men det är en annan sak, om du siktar till att kunna röra dig lite friare i bergen - glaciärvandra, lära dig grunderna för lite mer avancerad bergsbestigning och/eller randonnée-turer. UCPA är nog suveränt att börja med i det fallet.

 

[camoscio]

Den 14 juli ungefär börjar semestern för många fransmän och tyskar. Sen fyller italienarna på rätt bra från den 1 augusti. Vid helger kan kan det förstås bli extra mycket folk alla delar av säsongen.
Jag brukar planera mina kontinentala resor så att den första är avslutad i början av juli och den andra startar den 21-23/8. Då kan det vara rätt lugnt.



Problemet med det första just i år är att snösmältningen i Alperna har kommit av sig rejält under en rätt lång period - låg nollisoterm och ännu lägre snöfallsgräns. Prognosen en vecka framöver är inte uppmuntrande.

I Pyreneerna är det dessutom rekordmycket snö som ska bort, utom längst i öst. Jag är inte säker på att jag kommer iväg på den första turen iår!

Eftersom TMB nämns. Jag har aldrig gått turen som sådan, men jag har berört den tre gånger,
en gång i tidiga säsongen (1999 på GR5), en gång i högsäsongens början (1993 på Alta Via 1 i Aostadalen) och en gång i sena säsongen (2010). Jag har dock gjort alla sträckor utom den mellan Le Brévent (ovanför Chamonix) och Argentière. 2010 följde jag TMB från Argentière
till Bonhomme innan jag växlade över på GR5. Det är en mycket fin sträcka, men med ett mycket jobbigt och slirigt pass i början och ännu så sent som 22/8-26/8 var det rätt överlupet. Folk har lärt sig att det är en bra årstid!

På http://www.huthyfs.com finns bilder och berättelser från alla mina turer från ungefär 2001.
Där framgår var jag tältade på 2010 års tur; i Italien var jag överens med herden, men kanske inte med lagen - i Valle d'Aosta får man bara tälta över 2500 möh, vilket är en mycket kraftig begränsning.

Monte Rosa-turen har jag berört eftersom jag i olika omgångar gått Alta Via 1. Innehåller inte den en etapp över Theodulglaciären? Sånt ingår iaf inte i min repertoir. Minns jag rätt går den också tillbaka till Schweiz över Passo del Moro som idag har över 3 meter snö. En sak jag minns med säkerhet är att den går från Val d'Ayas till Gressoney över Bettaforca-passet, som är bland det fulaste jag sett; där skulle jag definitivt gå omvägen över Col Pinter.

Nu vill jag helst inte råda när jag inte vet TS:s förutsättningar och än mindre hur förhållandena kommer att vara. Kanske en genomtitt av mina berättelser kan ge lite uppslag. Men jag, som snart blir 69, känner mig lite för ung för organiserade turer!

Betr. tältning, som sagt: ibland finns det regionala regler eller parkbestämmelser, annars handlar det om att komma överens med markägarna och då bör man kunna lite av landets språk. Jag skulle inte rekommendera det på en första resa; när man varit där ett par gånger vet man lite mer om seder och bruk.

GR betyder förresten Grande Randonnée på franska och Gran Recorrido på spanska (jag tror faktiskt att numren för de spanska och franska GR inte överlappar). En mycket lång och väldokumenterad led i Italien är GTA (Grande Traversata delle Alpi). Den har både svårare och lättare delar. Min förhoppning är att bara värmen återvänder ska jag kunna göra en julitur utmed dess sydligaste delar.

 

[joanna]

(...) Monte Rosa-turen har jag berört eftersom jag i olika omgångar gått Alta Via 1. Innehåller inte den en etapp över Theodulglaciären? (...)

Jo det är alldeles rätt. Jag (vi) har överhuvudtaget frågat alldeles för litet om dina (Trådstartarens) förutsättningar. Har du gjort glaciärturer i Norge är passagen över Theodulglaciären absolut inget hinder, men trots att den är kort, inte brant och helt "oteknisk" (åtminstone vid bra väder), SKA man knyta in sig (samt äga kunskap & utrustning).
Det finns dock alternativ:

1. Man kan boka guide för just denna dag, som man möter upp med i Theodulhytten om man går från Cerviniahållet, eller i Gandegg-hytten om man går från Zermatt. Då slipper man bära på stegjärn etc under hela turen och kan passa på att lära sig lite om glaciärvandring. Får du blodad tand, ligger en topptur upp på Breithorn inom räckhåll (fortfarande med guide, om du inte gjort sådant förr).
2. Går man turen klockvis från Zermatt så detta blir sista dagsetappen, kan man lika gärna åka ner till Cervinia efter Cime BIanche, avsluta turen där och slippa traska genom blottlagda, sönderkörda skidbackar på sista sträckan upp till passet. PÅ motsvarande sätt går det att avsluta turen i Zermatt om man går moturs med start i Cervinia (fast jag tycker det är ett sämre alternativ). Man kan såklart ändå ta linbanan upp till Klein Matterhorn som en lat och lyxig slutkläm på turen, om man inte vill missa den flotta utsikten.
3. Går man från Zermatt-hållet, kan man åka upp med linbanan till Klein Matterhorn och följa den preparerade (sommar)skidpisten ner till Theodulpasset/hytten.

Med detta sagt - vill du slippa överbefolkning, spara lite pengar och uppleva något nyt, så överväg annat än detta välkända rutter - t ex de slovenska Alperna. Inga 4000-meterstoppar, men väl så dramatiskt och vackert, och trots färre vandrare gott om trevliga hytter och vackert utstakade vandringsleder.

 

[OscarBerndtsson]

Jag skulle vilja tacka alla för att ni har tagit er tid och svarat, alla tips och förslag emottages tacksamt =)

Rent spontant känner jag att jag har mycket att läsa igenom inom det närmaste, så jag får en ökad förståelse för de olika områdenas förutsättningar. Informationen om semestertrycket var mycket hjälpful och det skall erkännas att jag helt hade förbisett det.

En av mina närmare vänner hörde av sig under föregående helg och ville följa med, vilket var riktigt kul men samtidigt begränsar tidsaspekten till 2 veckor (antingen 29-30 eller 30-31). Moa, jag måste givetvis höra med honom om det skulle vara okej, men om tiderna passar dig får du för min del gärna följa med. The more the merrier. =) Av praktiska skäl skulle nog Österike eller Schweiz vara att föredra, dels ur en geografisk synvinkel och dels för att mina tyskakunskaper (om än lite ringrostiga) överstiger mina italienska och franska). Dock så tycker jag, utifrån det jag har läst här, att Slovenien skulle kunna vara ett mycket intressant alternativ. Vad det beträffar utrustning, boende och svårighetsgrad så är det mer öppet. Vi har bra utrustning men min kompis var lite orolig för sin fysiska kondition men jag tror inte det kommer vara några större problem. Dock så har ingen av oss några klättringskunskaper utan har alltid hållit oss till vandring, om än med några brantare turer.

Ur en ekonomisk synvinkel är det ju tält och hyttor att föredra, men det kommer som jag har förstått vara väldigt beroende av var vi väljer att vandra.

Vad det beträffar researrangörer så har jag helt gett upp den linjen och det känns mycket friare och smidigare att kunna disponera sin egen tid och sin egen rutt.

Jag vill återigen passa på att tacka för alla bra inputs och jag kommer säkerligen att återkomma med mer frågor när jag har hunnit läsa på lite mer. =)

Vänliga hälsningar

Oscar

 

[joanna]

Nappar du på Slovenien, kan du läsa lite mer i denna tråd.
Ett område i Alperna,som också är vackert, lagom lättvandrat, fortfarande inte så överbefolkat, och väldigt omväxlande p g a att där finns både granit- och kalkberg, är Rätikon, på gränsen mellan Österrike, Schweiz och Liechtenstein. Det är också lite mer chanser till toppbestigningar utan att man behöver klättra säkrat, jfr mitt resonemang nedan.
Tänkte också tipsa om Ecrins, men det faller om du inte gillar franska.

Vill/måste man hålla sig till osäkrad vandring, så tycker jag generellt att det finns lägre, men därmed inte mindre "dramatiska" bergsområden, som ger mer än de klassiska rutterna kring de allra högsta alpmassiven (dvs de som valsat förbi i inläggen ovan inkl. mitt eget). Dessa rutter tenderar av naturliga skäl att mest följa bergssidor nedanför de höga topparna, på rätt så tama och slätstrukna stigar i i "gräs-zonen", utan att man så ofta får glädjen att komma upp i lite roligare terrräng.

Gillar man sten och klippor, toppbestigningar, kamvandringar, lite luft under fötterna och lagom lättsam scrambling utan att vilja släpa med sig alpin utrustning, är det faktiskt lättare att få sitt lystmäte i glaciärfria bergsområden med lägre höjd över havet men ändå stora relativa höjdskillnader - som t ex Höga Tatra, delar av Dolomiterna, eller just de slovenska Alperna.

 

[camoscio]

Jo, det kan vara värt att fundera över vad man verkligen vill få ut. Som framgår av mina berättelser är jag vandrare - jag reser till fots, idealiskt går etapperna genom en dal utmed vattnet upp mot ett pass och över i nästa dal, etc. Man kan hålla den utgångspunkten i minnet när man tar del av mina förslag.

Rätikon är en favorit, med vackra bergsformationer påminnande om Dolomiterna, men med vatten överallt! På huthyfs.com finns bilder. Under Blandade Bilder finns 19-20 från en julitur i begynnande högsäsong 1990 och 63-65 från en tidig tur (under fantastiska förhållanden) 1993.
På Österrike-Schweiz 2010, med långt ifrån idealiska snöförhållanden, men vackert väder, finns bild 11-44.
Tycker man området är för trångt så gränsar det till Silvretta och Davosbergen vilket jag utnyttjade både 1993 och 2010. Dessa turer varade 16 resp. 19 dagar.

Les Ecrins, hm. Jag vandrade i de östra delarna 2004 och hade en olycka på Col de l'Aup Martin (denbeskrivs på hemsidan).

När formvännen Greenjuice besökte området var detta pass spärrat p g a snö! Även snöfritt är det enligt uppgift slirigt på nordsidan. I den västra delen finns Col de la Muzelle och alternativt Brèche de Perrier som är mycket branta och kan vara delikata i snö eller regn (enligt litteraturen). De tacksammaste och lättaste områdena i Frankrike är enligt min erfarenhet Thabor, Le Queyras och Havsalperna.