Vandring Österrike/Italien?

[goinghiking]

Någon som vandrat i tex Österrike/Italien som relativt nybörjare, med barn? Hur bodde ni? Funkar det att anlända med tåg och komma sig vidare utan bil? Funderar på nästa år (detta år Norge), då är barnen 6 och 12.

/Marie

 

[joanna]

Jag har några gånger kombinerat tågluffatt (med InterRail-kort) och bergsvandrat genom bl a Centraleuropa med två tjejer runt dessa åldrar, och det har varit våra bästa sommarlov. Det är ju så väldigt mycket mer "civiliserat" än i nordiska fjäll, de tyckte det var roligt att sova på vandrarhem och i bergshyttor, och det var enkelt för mig som förälder. Det var också skönt att kombinera bergsvandring med bad i ett varmt hav eller sjö, vilket man lätt kan göra i t ex Slovenska Alperna eller vid Gardasjön. Det finns gott om smalspåriga järnvägslinjer, som för er högt upp i bergen. I Schweiz kan man åka tåg ända upp till topen av Jungfrauglaciären . Och det är alltid kul att åka stollift eller linbana!
Om just Österrike/Italien, men även mer exotiska platser som Montenegro, finns några tips i denna tråd.

Det är egentligen bara att packa ner Cook's "European Rail Timetable / Summer" och "The Official Youth Hostels Guide to Europe", och vara öppen för lite improvisation på vägen.

En nioåring kan få för sig att traska ända upp till den högsta toppen (längst upp till vänster på första bilden)...
...men också vägra gå ett enda steg till på en till synes mycket snällare stig .

 

[seon]

Har aldrig själv vandrat med småbarn, men i de flesta alpområden där jag traskat så ser man ofta barnfamiljer, många med förvånande små barn med tanke på att det ibland kan vara rätt exponerat även om själva vandringen är lätt. Man bör inte ramla av stigen.

Jag har alltid haft bil i Alperna men inte minst Italienska Sydtyrolen är lämplig för tågresenärer. Åk till Bolzano och sedan vidare med tåg eller buss till det alpområde du sett ut.

Du kan välja att åka österut till Dolomiterna, t.ex. Grödnertal (Val Gardena) eller västerut mot Vinschgau och vandra i Texelgruppen med t.ex. Naturns eller Dorf Tirol som bas, eller åk åt nordost till Ahrntal och vandra på sydsidan av Zillertaleralperna.

Turistbyråer och Internat räcker för att hitta tips på vandringsleder. Läser du tyska och vill ha vandringsguider att botanisera bland så finns ett enormt urval på dom stora tyska förlagen Rother, Bruckmann resp. Kompass.

Om du åker till Dolomiterna och vill göra något häftigt med 12-åringen så hyr utrustning i en sportaffär och prova en s.k Via Ferrata.

Även om det kan regna även i Alperna så är chansen till bättre väder större än i Norge.

 

[goinghiking]

Oj! Tack för tipsen!

Äh.. alltså vi är helt gröna på detta - vi ska vandra för första gången i Norge nu i sept. bara nybörjarvandring/barnvandring på märkt led. Dagsturer. Bilderna vackra men tror det blir lite för stor utmaning för en nybörjar-6-åring, kanske för mig och dottern med.

Vi måste nog ha enkel vandring - om sådan nu finns där nere. Klart jag vill ha hissnande vyer men får vara realist ; ) Boendet låter mysigt : )

Låter det toppen med kombinationen tågluff och vandring, jag är gammal "luffare"! Dock får vi nog koncentrera oss på en sak, till att börja med och ha det mesta planerat innan, en trött 6-åring på dåligt humör, vill jag inte ens tänka på... idag som 5-åring kan han bara springa iväg! Faror finns inga (för honom).

Tyska talar jag ej, inte italienska heller ; ) Men jag kan ju tala med händerna! ;D Dolomiterna har jag en väninna som brukar cykla i (hon är väldigt vältränad.. ; ) Vad är Via Ferrata?
Internat - har tips på vandringsleder? Förvirrad...

/Marie

 

[joanna]

Det är klart att det finns enkla vandringar, man måste ju inte göra några toppbestigningar och de flesta vandringsleder följer dalgångar. Fram till och runt den fina sjön fanns en lättgången men vacker stig, och vyerna blev ju inte sämre därifrån. Ungarna plaskade i små bäckar, duschade fötterna i ett vattenfall, kastade macka, klättrade i träden, åkte kana på små snöfläckar och lekte kull. Förvänta dig inget jämnt tempo - det var rusningar och tvärstopp om vartannnat. Kändes lite som att rasta en hund . I hyttan i ena änden av sjön väntade pannkakor med nötkräm och vispgrädde, en lurvig genomsnäll vallhund och en helt tam nötkråka, som det fortfarande pratas om.

Allt går bra, bara man låter barnen ange pulsen. Klarar ni Norge i sommar så är det ju snarast enklare på kontinenten, plus att ni får bättre väder och slipper myggen . Parkera er på en hytta ett par dagar i taget och gör korta turer utan pressen att "komma fram" någonstans.

"Vie Ferrate" är branta och exponerade leder, där man får använda både händer och fötter för att ta sig fram, men ändå får göra det helt utan risk, därför att man hela tiden är säkrad till en stålvajer som man följer. Har man anlag för höjdskräck tycker man säkert att det är hur läskigt som helst, annars kan det vara väldigt kul att prova för en tolvåring, som kan få känna sig tuff utan att det är farligt på riktigt. Utrustning (hjälm, sele, och speciell dubbel repslinga med broms och karbinhakar) går att hyra på bergshyttor, där de vanligare ferratorna börjar.

 

[goinghiking]

ahh, det låter ju bra! ;D Var var det denna sjön låg, missade det? ; ) Bra tips från er, tack!

"Vie Ferrate" kanske kan bli en annan gång, låter väldigt spännande! (denna gången är jag ju ensam vuxen)

/Marie

 

[joanna]

Just denna sjö heter Morskie Oko ("Havsögat") och råkar ligga i Tatrabergen, som vi passerade på denna tågluff, men det var ju bara ett exempel. På den resan kom vi hela vägen ner till den slovenska medelhavskusten, med mer vandring i de slovenska Alperna på vägen ner, lite badsemester i den fina lilla staden Koper, och sen via Trieste och Venedig en lite mer västlig rutt över de italienska/österrikiska Alperna på vägen tillbaka.

Jag tror att du kan grovplanera utifrån Cook's tåglinjenät och vandrarhemsförteckningen som jag tipsat om, och när du väl ringat in några områden som verkar lättåtkomliga med tåg och lite intressanta, gå in på nätet utifrån ortsnamnen, kolla på Google Earth och kartor. Jag brukar själv tycka att kart-nörderi är det roligaste sättet att spana in nya eskapader - där finns egentligen all info man behöver. Spelar ingen roll om de är på papper eller digitala. Google Earth är kul, men kartor är på något sätt mer fantasieggande . Man läser nivåkurvorna och gör sig föreställningar om terrängen, spanar in fjällstugor, sjöar, dalgångar och vattendrag...

Om jag ger dig konkreta tips så blir de onödigt slumpmässiga och subjektiva. Bergen kring Bled-sjön i Slovenien är jättefina och fulla av snälla vandringsleder. Gardasjön var också väldigt barnvänligt, man kunde bo nere vid vattnet i Malcesine och bada, och sen ta linbana hela vägen upp på berget. Trakten kring Obertauern på den österrikiska sidan var fin och väl åtkomlig med tåg. Det är snälla, men ändå vackra berg på bägge dessa ställen, och fina småstäder med mysiga pensioner och B&B. Ibland bara steg vi av tåget, där vi råkade tycka att det såg vackert ut.
Tågsträckan Interlaken - Grindelwald - Kleine Scheidegg, och sen bergbanan genom tunnlarna upp på Jungfrau i Schweiz, åkte vi en annan sommar - det var mäktigt med alla glaciärerna och de riktigt höga bergen, ändå kunde man bo bekvämt på små gästhus eller på vandrarhemmet vid ändstationen i Kleine Scheidegg och göra enkla promenader på blommande alpängar...
Etc, etc.

PS. Man vet aldrig, vad som tar skruv. Yngsta dottern var först inte alls intresserad av sånt som vi vuxna tycker är "vacker natur" - visst var det kul att härja runt bland klippblocken, men när vi åkte tåg genom de vackraste passen, satt hon och spelade spel på sin mobil... tills vi kom till stora staden Prag. Då fick hon plötsligt totalfnatt, släpade runt mig till stans alla barockkyrkor för att spana på de knubbiga guldänglarna, upp på katedralens högsta torn... sen klagade hon lite över att hon hade ont i benen... varefter hon sprang runt i några timmar till, tills mörkret föll.

 

[joanna]

Ups, skrev fel om Bled-sjön. Visst, också fin, men den jag tänkte å va Bohinj, mer inne i bergen.

 

[joanna]

Jag glömde visst det troligtvis bästa tipset. Om man tar tåget genom Brennerpasset till Merano, kan man vandra någon bit av "Alta Via di Merano". Googla på det,eller på "Meraner Höhenweg", det finns hur mycket info som helst inkl. interaktiva kartor med stigningsprofil och allt, även på engelska.

Hela leden, en vänlig rundtur kring bl a Monte Rosso, är nästan 100 km lång, men man kan välja någon passande bit. Det finns fullt med korsande anslutningsleder, och överallt utom på den norra sträckan går det att inom mindre än en timme, ofta med hjälp av en linbana, retirera ner till vägen och småstäderna i de tätbefolkade dalarna, ifall vädret, humöret eller krafterna sviker. Trots detta har man väldigt mycket "Alpkänsla" med långa vyer och dramatiska berg runtomkring.

Den norra passagen går genom två lite mer folktomma dalar och vill man komma runt får man på ett ställe gå över ett pass på nästan 2900 möh, men jag minns inte att det var svårvandrat eller exponerat där heller. Högst uppe vid passet ligger Rifugio Petrarca, med fantastisk utsikt.

Det finns gott om bergshyttor på vägen, och nere i dalen naturligtvis fullt med små pensioner etc.
Man kan starta i Merano, men vi gjorde så att vi bytte tåg där och fortsatte en bit till in i Venostadalen för att stiga av i Naturno, där man kan ta linbana raka vägen upp till leden.


Om Gardasjön glömde jag skriva, att man lämpligen stiger av tåget i Rovereto och tar en direktbuss till Malcesine, alternativt stigr man av "på baksidan" av berget i Avio och följer ett fint vandringsspår upp till bergshyttan uppe på Monte Baldo.

 

[goinghiking]

Ojoj vad mkt tips! Tack!!!
Får ta tag i "planeringen" när vår första vandring är gjord i höst ; ) Bäst att vi blir "bitna av bacillen" nu, när det finns så mkt att se/göra/upptäcka, herregud bara i Norge - och sedan Europa! Ujuj!

Har köpt rätt mkt kläder mm med för våran nya livstil... ;D Finns det "stopp-och-väx"-medel för barn? haha

/Marie