Vandring genom den svenska fjällkedjan

[niklaz]

Vad hände med att testa normal fjällvandring först och sedan ge sig en sån här strapats? 90 dagar i fält är inte att leka med. Jag kan gå med på att det var en ganska jobbig myggsommar i Jämtland. Jag var ute två vändor först själv för fiske och sedan jakt i Hotagen. I början av augusti var det väldigt mycket mygg, även enligt folk på byn, men till jakten var det 0-+5 grader och inte en mygga.

 

[peter1969]

Kanske, trista eller inte, men i alla fall rätt förutsägbara och klichéartade! Så man vinner ju definitivt inte ÅretsBild med den bilden - det skulle man däremot ha god chans att göra om man lyckas plåta när ens pojkvän blir sexmördad av en björn på en camping i Gäddede!

Nu är ju det senaste redan gjort, även om jag inte är helt säker på att det var i just Gäddede det hände:

 

[skral]

Dagligen blogga, i tidningar proklamerat att man ska vandra 130 mil, sponsorer som vill få tillbaka något och köpt mat som väntar på en för 90 dagar. Jag tycker att alla krav låter som ett bra recept på att inte kunna uppskatta resandet.

Jag har själv känt det när jag varit ute och haft för många järn i elden. FB-sida ska hållas uppdaterad, egen blogg och vid en tidpunk försökte jag även hålla igång en blogg på en tidnings hemsida. Till detta ska såklart kreativa och inspirerade bilder tas varje dag.

Nä, för att kunna uppskatta naturen och upplevelsen så måste åtminstone jag ha sinnet i "nuet" och slippa löjliga krav som ställs upp.

 

[Clashas]

Jag tycker det verkar krångligt att hålla sig uppdaterad när man är ute så länge.
Man ska ha batterier som räcker eller solcell och nätverk/mobiltäckning om man inte införskaffar sig satellitkommunikation med dataöverföring.
Jag skulle föredra en laptop istället för en smartphone för att redigera inlägg med bilder. och då tillkommer mer vikt och packvolym.

Jag skulle föra en loggbok och fixa allt digitalt efter en expeditionen hemma på kontoret.

 

[Christoffer Hedman]

Jag ska göra ett försök på Gröna bandet i sommar, och jag velade länge om jag skulle skriva om det under tiden eller inte.

Precis som ni säger så skapar en eventuell blogg press från omvärlden. Det skulle nog försvåra att avbryta utan att behöva motivera för andra.

Samtidigt så vet jag hur kul och lärorikt det har varit att kunna följa andra som gjort det och vill kunna ge lite tillbaka.

Till slut kom jag fram till att jag ska ha en liten blogg innan och under, men att jag inte ska känna mig pressad att skriva.

Den stora dokumentationen kommer bli genom film. Jag tycker att det är stimulerande att filma dagarna, spela in tankar och intervjua mig själv.