!
Ett par trådar som tar upp ämnet med att tälta i Alperna. Det låter lite på inlägget som om ni tänker tälta på campingplatser, så är det väl inget problem. Men om ni vill fricampa så kan man inte göra det hur som helst. Det finns en praxis som säger att man får slå upp tält så länge man befinner sig +2500 möh och från solnedgång till soluppgång. För mer info kan du kolla in trådarna.
http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=52207&highlight=t%E4lt+alperna
http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=47280&highlight=t%E4lt+alperna
Mvh /Joel
Det du kallar "praxis" kallar jag "talesätt". Går man in på ngt forum där det frågas om saken ställs istortsett bara ett antal gissningar mot varandra - ingen vet ngt, och det kanske är lika bra, ty om det var många fler än jag som gick med tält i Alperna bleve det kanske snart omöjligt. Sen 2002 är tältet min dominerande övernattningsform i Alperna och Pyreneerna; jag har tältat fritt 60-70 nätter i Alperna och aldrig så högt som över 2500 meter. Med tanke på att en vanlig passhöjd är 2400-2700 meter är möjligheterna inte så rika, precis! På SAC:s sidor finns en del tips om hur man som tältare
ska förhålla sig, åtm. i Schweiz.
Och utom i nationalparker e.d. (där regeln ofta är 19-9)
ställer jag upp tältet när jag är klar med dagens etapp - det kan vara 15-17 ungefär, och jag brukar riva tältet mellan 6.15 och 7 på morgonen, lite beroende på om det är i juni eller augusti. Då har solen alltid hunnit gå upp. I dag kom jag hem från en 11-dagars tur i Schweiz där jag för första gången nånsin lyckades tälta fritt samtliga 10 nätter. Ett par gånger kom jag till en fäbod och bad folket anvisa en plats och de kunde tala om att så och så många grindar bort stör inte djuren och jag varandra
och där finns bra mark och nära till vatten. Ett par andra tillfällen hamnade jag i omgivningar så vilda och övergivna att det aldrig var aktuellt att fråga någon. Tionde etappen förde mig till Septimerpasset mellan Bivio och Bregagliadalen och där var ingen hemma så jag uppsökte en garanterat diskret plats med bra mark. På kvällen mötte jag herden och efterhörde på bräcklig italienska (han kunde ingen tyska) om det var OK och han tog mycket lätt på det hela.
Platsen var f ö en liten sänka i en kil mellan två bäckar där jag utgick från att inga kor skulle passera på sitt stråk.
Vid 19-tiden visade sig fyra-fem vara mycket intresserade av den platsen; en spatserade runt
tätlet och ställde sig att slicka på det - jag är alltid nervös för att nån ko ska lyfta på svansen.
I Schweiz ska man se upp med s k Jagdschutzgebiete och liknande, markerade med röd-gula symboler och gröna tavlor,
och en dag tvingade mig ett sådant Schutzgebiet att förlänga etappen med sådär tre timmar. Om jag vandrar i Alperna någon mer gång (jag fyllde 65 år på turen) blir det nog ändå i Sydalperna där allt känns öppnare och friare, och marken överlag verkar bättre.