Österrike
Österrike är det alpland jag vandrat minst i. Östalperna har jag undvikit sedan
1993, överhuvudtaget, eftersom de har mest folk och är mest exploaterade.
Några möjligheter att inte bli nedtrampad finns dock, speciellt tidig säsong,
dvs. veckorna närmast efter midsommar.
1) Karniska Huvudkammen. Jag gick Sexten -Sappada, 6 dagar, 1992,
började och slutade alltså i Italien och gick med en fot i vardera landet.
Utsatt för sol, rimligen snöfritt tidigt, mycket upp och ned, men idylliskt med
omväxlande utsikter åt bägge håll. Stugor finns; tält kan säkert komplettera,
men jag lovar inte vatten överallt; studera kartan noga (gäller Alperna öht).
Lätt att ta sig till Sexten: tåg Innsbruck-Franzensfeste-Innichen, buss till
Sexten. de italienska namnen är Fortezza, San Candido, Sesto.
2) Virgental och Defereggental i flera möjliga kombinationer. Gjorde jag
1990. Tåg till Kufstein, buss till Matrei in Osttirol, vidare till Virgen.
Lite onaturliga stigar tvärs över sluttningar ibland, men lugnt och föga
expolaterat (inga linbanor etc.)
3) Rätikon. Många kombinationsmöjigheter. T ex rundtur i Österriken,
Schweiz och Liechtenstein. Eller koppla till sträckvandring genom Verwallgruppen
och/eller Silvretta och/eller naturliga anslutningar i Schweiz.
Favorit som jag besökt två gånger, 90 och 93. Mer överlupen än de
föregående.
Man kan ta sig till Rätikon t ex från Maienfeld i Schweiz (Rhendalen)
eller Innsbuck-BLudenz (tåg), buss till Brand. Eller den lilla näpna
Montafonbanan till ändstationen som jag tror heter Schruns.
il C.