here we go again..
Detta diskuteras varje vinter i långa trådar, sök gärna efter dem för mer information (eller upprepning).
Vill börja med att säga att "vallningsfritt" är ett mycket missvisande ord då det endast gäller fästet. Ska en skida hållas i bra skick och vara lätt att åka på måste den ändå glidvallas. Detta gäller speciellt nyare skidor med svarta belag. Ett par säsonger på sådana utan glidvalla och man har ett par skidor som mycket ogärna glider.
Hurvida man vill (1) lägga fem minuter på att lägga på det rätta fästet och ha den perfekta kombinationen av glid och fäste varje dag eller om man (2) vill spara dessa fem minuter och ha skapligt fäste för det mesta samt värdelöst fäste på is och konstant dåligt glid är ju bara upp till en själv.
Variant 1 är alltså vallningsbara skidor och variant 2 är "vallningsfritt".
Dubbelspann betyder att skidan har ett parti mitt under foten som är extra styvt. En dubbelspannsskida ska fungera så här:
Du står jämt på båda sidorna: En god bit under foten och några decimeter fram från tån ska gå fri från snön. Under denna fria del ligger fästvallan. Alltså perfekt glid när man står på båda fötterna.
Du står på en fot: Endast en bit av skidan precis under foten är fri från snön. Fäste för vanlig åkning på platten.
Du står på tå och skjuter ifrån: Nu trampas hela skidan ner i snön, dvs den extra styva delen trampas ner. Fäste för uppförsbacke.
På en skida med enkelspann slits vallan jämt under hela fästytan, och det blir snabbt svårt att få det där extra fästet som behövs i uppförsbackar. Dubbelspannet sparar valla och glider lite bättre.
Den stora nackdelen med dubbelspann är att det är svårt att styra dessa skidor utanför spåren då hela skidan ej går att trampa ner i snön. Skidan kommer att wobbla.