Hade förmånen att för första gången åka på Vätterns is i Onsdags. Fick mig till livs en svepande förklaring om tidvatten och sjöns egensvängning som gör isen farlig. Ett öde den delar med någon annan unik sjö i världen. Senare på isen kunde man ju konstatera att detta liknar inget annat i iskvalite. Är det klarheten som sänker elasticiteten?
Rent intuitivt kändes det som att åka på härdat glas med inbyggda spänningar som närsomhelst kan brista. Sprickor smällde av med större snärt än annars Flakning och skravel av annorlunda karaktär. Dagen efter var en grupp (från Linköping tror jag) ute och rapporterade decimeterstora sprickor över stora ytor trots kanske 8-9 cm tjocklek (som härdat glas?). Låter märkligt och lite läskigt - och ganska snart försvann isen.
Finns det någon seriös isprofessor eller wannabe som mer djupgående och sammanhängande kan förklara varför isen på Vättern är unik - om den nu är det, för en intuitiv åkare som behöver klä sin känsla med tjusiga verbala teorier?.
Om inte annat för att sprida en varningens ord för denna märkliga sjö. (Hur är det på Vänern för övrigt?)
Rent intuitivt kändes det som att åka på härdat glas med inbyggda spänningar som närsomhelst kan brista. Sprickor smällde av med större snärt än annars Flakning och skravel av annorlunda karaktär. Dagen efter var en grupp (från Linköping tror jag) ute och rapporterade decimeterstora sprickor över stora ytor trots kanske 8-9 cm tjocklek (som härdat glas?). Låter märkligt och lite läskigt - och ganska snart försvann isen.
Finns det någon seriös isprofessor eller wannabe som mer djupgående och sammanhängande kan förklara varför isen på Vättern är unik - om den nu är det, för en intuitiv åkare som behöver klä sin känsla med tjusiga verbala teorier?.
Om inte annat för att sprida en varningens ord för denna märkliga sjö. (Hur är det på Vänern för övrigt?)