Yngre killar...
... verkar ha en ryslig ovana att tänka "det gick ju bra", snarare än "vad hade kunnat hända om det inte gick så tursamt bra som nu". Rätt sorglös attityd helt enkelt.
Idoler typ Kropp och Skinnarmo betonar ungefär att det gäller "att våga vända", "att komma upp innebär att halva klättringen är gjord". De planerade sina utfärder noga.
När jag läser texter av många andra här på Utsidan känns det inte riktigt så. Hoppas att det mesta är lite macho-snack i efterhand och inte hur det brukar vara på de utfärderna. Lite saxningar ur en text med mina kommentarer:
Ms fötter ser ut som rå köttfärslimpa, Trots det har han inte så mycket som nämnt sina trasiga extremiteter under dagens förflyttning vilket förvisso kanske inte är så smart ur rehabiliteringssynpunkt men vi gillar alla attityden. ”Det är väl ok om det hade varit under sista dagsmarschen (inte anmarschen!), eller om han trodde att det saknades tejp/Elastoplast för att lindra problemet. I annat fall är det precis den attityden som ställer till problem!”
T som kommer ner först försöker med stigande desperation vägleda oss andra förbi den dolda glaciärspricka han nyss korsat av misstag strax ovanför lägret, men vi vinkar alla bara glatt tillbaka som svar på hans viftningar och glider sakta över en snöbrygga av okänd tjocklek. ”Att befinna sig på en glaciär borde leda till att man har en helt annan uppmärksamhet på kommunikation/någon som beter sig konstigt. Jag saknar någon kommentar om att det var nog korkat gjort (lärande av misstagen).”
Worst arctic storm of the century expected to hit. Samtidigt beslutar sig X, Y och Z för att försöka slå stormen och nå toppen genom en oavbruten push från B och tillbaks, 2000 höjdmeter…… Han inser att han borde vända, men tvekar, det är inte ett helt lätt beslut att ta, särskilt som det borde vara minst sju timmar kvar på tidsfristen. En stark vind och plötslig total whiteout mildrar dock beslutsångesten. Han vänder, inser att det är bråttom, ” Att tankarna kan gå så här hos en viljestark person är naturligt, men jag skulle gärna se något skrivet om hur viktigt det är att våga se fakta i vitögat och hur korkat det är att medvetet gå mot oddsen i en utsatt situation.”
Någon minut senare är sikten fri och den nu stillastående kanten på lavinen blir synlig, knappa 50 meter från lägret. Vi hade inte kunnat föreställa oss en så stor lavin när vi valde lägerplats. En nyttig läxa. En mäktig syn. Ett problem mindre. ”Var det verkligen en läxa som satt så djupt, om man ser det som ett problem mindre? Tycker snarare det låter som usch, bort, bort fula syn”
Stillheten bryts plötsligt av helikoptrar på hög höjd. Vi hajar till då dessa är förbjudna i nationalparken, utom i nödsituationer. De försvinner ur sikte men återvänder en stund senare med avlånga kollin hängande under sig som last. Vi hoppas, möjligen naivt, att det inte är body bags. ”Tja, det är inte möjligen naivt – det är otroligt naivt. Att inte den synen i början av trippen fick dem att se nyktrare i ovanstående situationer är mycket märkligt.”
Gammal 37-åring