Vad har ni fått för puckade frågor-kommentarer av omgivningen?

[seobserver]

Min veckhandling av mat till mig och katten brukar bäras hem i ryggsäck. Mer än en gång har ego fått kommentaren om snygg fjällturspackning. Jag bor utanför Ystad. Men flerbruk ligger väl utanför kommentatörernas bild.

 

[titantomten]

En kommentar är när den troligen ganska unge och troligen inte så friluftserfarne telefonförsäljaren för (inte största) mobilnätet med tydlig stockholmska försökt sälja på mig ett nytt mobilnät och förklarat att de minsann har bättre täckning än Telias nät. När jag säger "nej, du har fel" blir han lite elak och kräver att få veta "var i Sverige brukar du ringa där du har täckning med Telia där vi inte skulle ha lika bra täckning?" Jag rabblar några samiska ortsnamn där jag vet att min polare med ett företagsabonnemang anpassat för storstan brukar få ta extra "toppturer" för att leta täckning, oftast utan resultat, innan försäljaren ger upp och lägger på.

 

[Still Alive]

Min veckhandling av mat till mig och katten brukar bäras hem i ryggsäck. Mer än en gång har ego fått kommentaren om snygg fjällturspackning. Jag bor utanför Ystad. Men flerbruk ligger väl utanför kommentatörernas bild.

Jag tror att det också handlar om att många förutsätter att man kör bil när man skall handla. Sådana personer har svårt att förstå att man kan bära hem matvaror i ryggsäck med hjälp av muskelkraft.

 

[joanna]

Äh, vet inte om jag gillar tråden. Jag har försökt hålla mig till (en välvillig tolkning av) dess andemening, men ställer inte upp på ordet "puckade" i trådstarten.

Frågor sprungna ur okunskap eller skilda livserfarenheter har jag säkert ställt minst lika många själv som jag tagit emot. Eller så projicerar någon sina egna rädslor, och det kan hända att jag också gjort.

Jag kan i alla fall inte minnas att jag någonsin haft lust eller anledning till snorkiga svar i sådana lägen. Ofta blir det tvärtom en öppning till ett trevligt samtal.*

De alltför tvärsäkra kommentarer kring mina rutiner, matvanor, utrustning etc som kommit närmast sådant som tråden efterlyser har i så fall snarare kommit från folk med anspråk på egen kunskap och erfarenhet. Särskilt de bland mina gamla landsmän som själva bara går dagsturer på markerade stigar i Tatra, men köper de senaste prylarna, stoppar fötterna i tunga skor, och hänger en fin isyxa på ryggsäcken (som de inte skulle kunna använda för att stoppa ett fall), verkar gilla att moralisera över andras val av skodon och utrustning.

På Utsidans forum har jag nog mest stött på ifrågasättanden av folks matintag och digitala vanor.


* möjligen med undantag för "var är ditt bagage" -grabbarna i säkerhetskontrollen

 

[DoktorGlas]

Min veckhandling av mat till mig och katten brukar bäras hem i ryggsäck. Mer än en gång har ego fått kommentaren om snygg fjällturspackning. Jag bor utanför Ystad. Men flerbruk ligger väl utanför kommentatörernas bild.

Har fått liknande kommentarer när jag kommit med fullpackade cykelväskor efter att ha storhandlat. Men inte spydiga, mer intresserade. Vid nåt rödljus eller så har det hänt att nån frågat om jag är på långtur.

Den enda roliga grejen jag kan komma på var i tonåren. Min (kill-)kompis och jag gillade att göra utflykter, alltid väl försedda med mat. Vi var väl i 15-årsåldern och hade kört våra moppar i snö och kyla till ett område vi gillade nära ett slott. Där en avsnörpt mälarvik bildar en liten sjö skulle vi picknicka och dukade upp ett uråldigt fotogenkök, ett sånt där högt pumpkök som står i en hink. Rätt bra grej, faktiskt. Med oss hade vi en stor flaska pannkakssmet som vi gjort i förväg, en myckethet smör, sylt och lätt stelfrusen vispgrädde. Vi satt där i strandkanten och gräddade pannkakor för glatta livet, köket osade och en ljuvlig pannkaksdoft spreds över nejden. Då kommer en man gående över isen. Han stannar till och snackar lite. Pladdrar på allmänt om trakten, frågar vad vi gör där, var vi kommer ifrån o.s.v. Sen går han i väg. Efter ett tag kommer han tillbaks över isen, går fram till oss, spänner ögonen i oss och säger: "Ni har rymt va?".

 

[Still Alive]

Äh, vet inte om jag gillar tråden. Jag har försökt hålla mig till (en välvillig tolkning av) dess andemening, men ställer inte upp på ordet "puckade" i trådstarten.

Frågor sprungna ur okunskap eller skilda livserfarenheter har jag säkert ställt minst lika många själv som jag tagit emot. Eller så projicerar någon sina egna rädslor, och det kan hända att jag också gjort.

Jag kan i alla fall inte minnas att jag någonsin haft lust eller anledning till snorkiga svar i sådana lägen. Ofta blir det tvärtom en öppning till ett trevligt samtal.*

De alltför tvärsäkra kommentarer kring mina rutiner, matvanor, utrustning etc som kommit närmast sådant som tråden efterlyser har i så fall snarare kommit från folk med anspråk på egen kunskap och erfarenhet. Särskilt de bland mina gamla landsmän som själva bara går dagsturer på markerade stigar i Tatra, men köper de senaste prylarna, stoppar fötterna i tunga skor, och hänger en fin isyxa på ryggsäcken (som de inte skulle kunna använda för att stoppa ett fall), verkar gilla att moralisera över andras val av skodon och utrustning.

På Utsidans forum har jag nog mest stött på ifrågasättanden av folks matintag och digitala vanor.


* möjligen med undantag för "var är ditt bagage" -grabbarna i säkerhetskontrollen

Min tolkning av "puckade frågor" är att det sägs med glimten i ögat - inte att det är ett dömande.

 

[Still Alive]

Har fått liknande kommentarer när jag kommit med fullpackade cykelväskor efter att ha storhandlat. Men inte spydiga, mer intresserade. Vid nåt rödljus eller så har det hänt att nån frågat om jag är på långtur.

Den enda roliga grejen jag kan komma på var i tonåren. Min (kill-)kompis och jag gillade att göra utflykter, alltid väl försedda med mat. Vi var väl i 15-årsåldern och hade kört våra moppar i snö och kyla till ett område vi gillade nära ett slott. Där en avsnörpt mälarvik bildar en liten sjö skulle vi picknicka och dukade upp ett uråldigt fotogenkök, ett sånt där högt pumpkök som står i en hink. Rätt bra grej, faktiskt. Med oss hade vi en stor flaska pannkakssmet som vi gjort i förväg, en myckethet smör, sylt och lätt stelfrusen vispgrädde. Vi satt där i strandkanten och gräddade pannkakor för glatta livet, köket osade och en ljuvlig pannkaksdoft spreds över nejden. Då kommer en man gående över isen. Han stannar till och snackar lite. Pladdrar på allmänt om trakten, frågar vad vi gör där, var vi kommer ifrån o.s.v. Sen går han i väg. Efter ett tag kommer han tillbaks över isen, går fram till oss, spänner ögonen i oss och säger: "Ni har rymt va?".

Det kanske inte ingick i den mannens världsbild att tonåringar frivilligt ( på egen hand ) ägnar sig åt friluftsliv.

 

[Still Alive]

På Utsidans forum har jag nog mest stött på ifrågasättanden av folks matintag och digitala vanor.

Mobiltelefoner är något som väcker starka känslor. När någon på Utsidan ställer en mobiltelefonirelaterad fråga är det mycket vanligt att någon dyker upp och börjar predika en anti-mobiltelefoniideologi. Jag möter dylika personer irl också. Enligt somliga hör mobiltelefoni och friluftsliv INTE ihop.

 

[Still Alive]

Den eviga och tröttsamma fråga jag får :”Är inte du rädd?”. Alltså jag är kvinna och vandrar ensam och då måste jag ju vara rädd. Jag brukar fråga tillbaka:” Behöver jag vara rädd för dig?”.

Bland de som ställer den frågan till dig: är det lika många män som kvinnor? Hur ser könsfördelningen ut?