Vackert sagt om att vandra i fjällen?

[Charlotte_LL]

Hej alla!

I julklapp till min mesta vandringskompis håller jag på att göra en vandringsbok där jag samlat foto och rutter från våra olika Sarekvandringar tillsammans.

I Vandringsboken hade jag tänkt jag skulle skriva ngt tankvärt om varför man vandrar, på insidan av pärmen. Men jag har just inte själv ngn favorit/ngra favoritord.

Kan ni tipsa mig om era favoritord/dikter/skrivningar om vandring, varför man vandrar, vad det är man får ut av det? Kansek ngt specifikt om Sarek som vi vandrat mycket i tillsammans.

Det hade varit roligt att hitta ngra tankvärda ord att inleda allt med. Kanske har några svenska klassiker skrivit ngt?

Stort tack f hjälpe!

Charlotte

 

[Staffan Andersson]

"När man går i fjällen ska man vara lätt packad"

Okänd upphovsman.

 

[graylingman]

Den här dikten av Karin Boye är inte så dum.....

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

 

[Öhrnell]

Och så är det ju så hälsosamt och stärkande!

 

[swedofil]

För ett kort ögonblick stannar tiden
Du har upplevt allt, som är värt att uppleva
Du kunde utan grämelse möta döden
[Hans Anderson - Bortom alffarvägen]

 

[Strykarräven]

En av de stora resenärerna är ju Harry Martinsson, där borde du hitta något.

Själv skulle jag välja följande, fritt ur minnet (från Aniara, Vers 18 ser jag att det är). Tänkvärda ord om resor i det yttre och i det inre.


Jag frågade mig själv men glömde svara.
Jag drömde mig ett liv men glömde vara.
Jag reste alltet runt men glömde fara -
ty jag satt fånge här i Aniara.

 

[Kompassrosen]

"Den som gör en resa har alltid något att berätta"

-Okänd

 

[sajberjohan]

Bilbo Baggers vandringsdikt:

Den väg jag vandrar går och går
från dörrens sten, där upp den rann.
Nu ringlar fjärran stigens spår
som jag ska följa om jag kan.
Ska trampa den med ivrig fot
tills i ett stråk den mynnar ner
där tusen villspår tar mig mot -
Och sedan vet jag inte mer...


Taget från en medlem här på Utsidan =)

 

[BrittMarie]

"Ett vatten vars like man aldrig smakat - så för dess klarhet och köld som för dess smak"

Så uttryckte sig Carl von Linné då han sett och smakat på Grövelsjöns vatten men det kan ju gälla för mycket av vattnet i fjällen!

Hälsn. BM

 

[BrittMarie]

Här kommer ett citat till som jag tycker mycket om. Claes Grundsten skriver så här i sin bok "Sarek och Kebnekaise - där ljuset skiftar!":

"Ett långsamt tempo som vandrare ger mig ro att upptäcka landskapets särart. Det är viktigt. Själva långsamheten tillför en intensiv energi och stimulans och det makliga tempot har ett stort egenvärde när vardagen går så fort att vi inte hinner med oss själva"

Vilken trevlig julklappsidé, förresten!

Hälsningar igen. BM

 

[ripnils]

Karin Boyes "I rörelse" är redan nämnd men även följande ord från Dag Hammskjöld borde funka:
Trött och ensam
Trött så sinnet värker.
Nedför hälarna silar smältvattnet.
Fingrarna är stumma, knäna skälver,
Det är nu, nu du inte får släppa.
Andras väg har rastplatser
I solen där de mötas.
Men detta är din väg,
Och det är nu, nu du inte får svika.
Gråt, om du kan,
gråt, men klaga inte.
Vägen valde dig - och du ska tacka.

 

[LRC]

Midgård

Bilbo Baggers vandringsdikt:

Den väg jag vandrar går och går
från dörrens sten, där upp den rann.
Nu ringlar fjärran stigens spår
som jag ska följa om jag kan.
Ska trampa den med ivrig fot
tills i ett stråk den mynnar ner
där tusen villspår tar mig mot -
Och sedan vet jag inte mer...

Eller i original:

The Road goes ever on and on
Down from the door where it began.
Now far ahead the Road has gone,
And I must follow, if I can,
Pursuing it with eager feet,
Until it joins some larger way
Where many paths and errands meet.
And whither then? I cannot say.​

Jag försökte mig för övrigt på en egen översättning för en tid sedan:

Så sträcker Vägen evigt sig
Från porten där dess början är.
Nu långt den hunnit före mig,
Jag måste följa, om det bär,
Med pigga fötter fram jag går,
Tills dess en större led man ser
Dit folk och stigar ofta når.
Och varthän sen? Jag vet ej mer.​

Tolkien hade för övrigt stort tycke för poesi och det finns följaktligen fler vandringssånger bland hobbitarna:

Upon the hearth the fire is red,
Beneath the roof there is a bed;
But not yet weary are our feet,
Still round the corner we may meet
A sudden tree or standing stone
That none have seen but we alone.

Tree and flower and leaf and grass,
Let them pass! Let them pass!
Hill and water under sky,
Pass them by! Pass them by!​

Still round the corner there may wait
A new road or a secret gate,
And though we pass them by today,
Tomorrow we may come this way
And take the hidden paths that run
Towards the Moon or to the Sun.

Apple, thorn, and nut and sloe,
Let them go! Let them go!
Sand and stone and pool and ell,
Fare you well! Fare you well!​

Home is behind, the world ahead,
And there are many paths to tread
Through shadows to the edge of night,
Until the stars are all alight.
Then world behind and home ahead,
We'll wander back to home and bed.

Mist and twilight, cloud and shade,
Away shall fade! Away shall fade!
Fire and lamp, and meat and bread,
And then to bed! And then to bed!​

​