Hej! Ett litet utdrag från min bok som jag har skrivit. Håller på att redigera nu! Intresserad?! Ring 010-218 92 24 eller skriv på vandringsman@hotmail.com
enkel A5 version utan bilder ca 95 kronor/Micke
Bilder A6 färg papper Kodak u ram 25 kr
Bilder A4 färg papper Kodak u ram 95 kr
HALVVÄGS TILL NORDPOLEN FÖR ATT hitta JOBB
English:
HALFWAY TO THE NORTHPOLE
In this book, we will be in touch with Michael who has seeked over 1000 jobs since 1996. He's educated eviromental engineer. After three years of education, he was very satisfied with this education. He began to look after jobs immetaly after school in sommer of 1996. The type of jobs were in the branches of biology, chemistry, enviromental- and ecological engineering. While Michael was waiting he started up new studies during the second half of 1996. He took Students' Loan during this time at school - and now he has to pay back 1/2 million SEK. ($ 70,000). The years went by, when he decided to begin at a "Cultures' Highscool" in Norway (where you can study arts, photographing, theater, culture, outdoorlife, lifestyle and music). Right now 1998 he had searched for 886 jobs. He felt very sad and went into a depression for to-three weeks. He woke up at 4 or 5 pm and went to bed 9 or 10 pm an only ate thin sandwiches and tea. He was able to sleep 20 hours a day! That was in 1997 in November. After starting the outdoorlife class in this Adults' School he decided to make a long trip by foot and bike. I was planning to walk/bike 1070 km (600 miles) but in reality he walked/biked 1700 km (1050 miles).
1.episode
{mycket mtrl skrivit på norsk maskin, därav konfigurationen på ä och ö}
Antligen kom den 1. september! Nu står jag i Gællivare och ska vandra 107 mil tænkte jag nær jag såg mig runt i nejden. Natten på vandrarhem kændes fin, dær hade jag samlat mig mentalt en sista gång och var nu redo att starta från 68 grader nord. Att det var høst mærkte man tydligt, kraftiga høstfærger bredde ut sig i landskapet till skillnad mot Østersunds ænnu grøna vegetation som låg på 63 grader. Den fræscha norrlandsluften svepte svag och kall. I klædd rød HellyHansen jacka, grøøna læderkængor och vildmarksbyxor kunde færden børja vid Inlandsbanans slut. Jag hade kollat insteget redan igår før att inte behøva leta mig fram till sjælva startstællet. Nu s¨åg jag ut som en ordinær fjællvandrare. Med siktet instællt på att gå væsterut kændes det helt fint att børja vandra. I bak hade jag den ny fina McKinley sæcken och i fram hængde den lila hagløfsen. Tillsammans vægde allt omkring 20 kilo inkluderat mat. De t¨vå førsta dygnan gællde det ha med all proviant. Det kændes fint, nu var det mest adrenalin som drev mig framåt i inlandsbanans spår. Træden sprakade guldgult av høst och luften luktade gott av fuktiga løv. Rattle-rattle, læt det från stenarna i banvallen dær jag trampade fram. Kilometermærke 350 talade om att jag nyss børjat færden och att det var ett stycke till Arvidsjaur, men inte 35 mil. Var knutpunkten med 0 kilometer fanns visste jag inte riktigt. Idag hade jag før avsikt att vandra 3 mil, och det verkade gå bra. Jag tænkte på att 100 mil kændes fint, nær jag kænde mig trøtt kunde antingen sånger glædja mig eller något kraftfullt utrop om statsmakternas orættvisor få mig i stånd att få kilometrarna att gå snabbare. 345-skylten betydde att jag nu gått 5 kilometer på den onliga rakstræckan. Bakom mig spirade Dundret med sin blinkande radiomast, ett vælkænt riktmærke før Gællivare. Dundret ær en mæktig bergsklack på 600 meters højd. Solen sken på min vænstra kind och allt kændes behagligt. Av och till vilade jag ut och stræckte ut ryggen. Var 3 eller 4 kilometer blev det stopp och sækert en och annan bild till diaserien. Vinden var svag och sækert var det 15 grader før jag behøvde bara gå i T-shirt och lætta joggingbyxor, de mesta av klæderna låg faktiskt i ryggsæcken. Det ær mycket man bør tænka på infør en 100-mila tur. Køksutrustning, tælt, sovsæck och proviant och givetvis klæder och sockor. Det kændes fint denna allra førsta dagen på turen. I handen høll jag min satellitmætare som inte bara visade min position på værldskartan utan också fungerade som logg under turen, man kunde se hur många kilometer som var avverkade och hur høg hastighet som jag vandrade med. Før tillfællet låg farten mellan tre och fem kilometer i timmen. Andra driftdata var också total tid som jag vandrat och den mætaren visade 00001,6 hrs, jag hade vandrat i en timme och 40 minuter - men mer skulle det absolut bli. Energimæssigt hade jag førbrukat 1,5 kilowatt-timme eller 800 kalorier. Apropå kost och energi ær det ingenting jag direkt planerat, det viktigaste var att hålla en jæmn førbrænning och att æta efter kostcirkelns alla sektioner så gott det gick. I ryggsæcken vægde både grønsaker, grovt tyskbrød, russin, frystorkade soppor och chokladkakor tungt. Dricksvatten dæremot var det gott om, det fræste av vattendrag både stora och små som Inlandsbanan passerade øver på smala broar. I landskapet brøts allt det gula av kulørta blad i både røtt, gult och grønt från blåbærsbuskar och dværgvide som bredde ut sig i skog och på myr. Det var dåligt med fåglar och tillika med stiggmyggor, en och annan surrade høgt i luften. Længre och længre tog jag mig in i vildmarken, Dundret førsvann alltmer i fjærran - jag var på væg! Jag tænkte inte så mycket på sjælva avståndet utan mer att før varje dag så var jag ute på en helt vanlig dagstur, visserligen vægde sæckarna tungt, men det var ju nødvændigt på en længre expedition. Nu fick jag också på allvar veta hur det var att vara æventyrare. "340" - nu hade jag vandrat en mil från Gællivare central och kroppen bara længtade efter en rast. Jag lyxade med en halv rulltårta och en coca-cola burk - kolhydrater før hela slanten - kroppen behøvde just nu 2 000 kalorier før att æven orka med några timmar in på eftermiddagen. I reserv hade jag mandelmassa och æven frystorkat, men jag planerade att laga lite mer mat mot kvællen istællet nær jag slog læger. Klockan var nu halv-två och jag fortsatte mætt och belåten - vilken skillnad! Skinnarmo hade 6 rullar toa-papper på sin sydpolen tur - jag nøjde mig med en halv-rulle - undrar hur långt den skulle ræcka tænkte jag och stræckte på ryggen. Erfarenhetsmæssigt så visste jag att æven på detta område så får man rætta mun efter matsæcken. Vid tre tiden tog jag ænnu en paus, 16 km totalt vid det hær laget. Lite tungt kændes det nu men jag fortsatte mot Ødemarksvægen station, dær går det sækert bra att rasta tænkte jag. Fjællvatten blandades med koncentrerade vinbærsdryck, det gav också bra med energi samtidigt som jag fick i mig vætska. Før att inte bli genomvåt av svett førsøkte jag hela tiden att hålla en inre værme balans och ett stabilt tempo - nu hade jag definift ingen orsak att hinna med någon buss eller komma hem någon speciell tid - 100 mil væntade bara. Flera enormt långa rakstræckor bredde ut sig, tre till sju kilometer, vægen verkade vara oændlig. Jag spanade hela tiden efter tåg både bakom och framfør mig, men værmedallringen gjorde de svårare att se så jag gick efter ljudet, normalt kommer inga tåg vid denna årstid, førutom något rangèrlok som ska flyttas. Två mil! nu tog jag långrast, kollade kartan och mobilen - full fræs, jag føredrar NMT systemet som fungerar som en kom.radio, till skillnad mot digital GSM, ute till sjøss hade jag fått kontakt med den telefonen 150 km från land mot GSM som bara orkar 35 km. Jag var mycket nøjd øver den telefonen som trots allt fått øknamn som "hundben" och "tegelsten" skænkte mig mycket tillit, Motorolan. Från den apparatan skulle jag hålla kontakt genom hela Norrlandsskogen med førældrar och massmedia...Slut på rasten, det kændes i axlarna och i midjan nu, jag var glad att jag provat ut sæckarna med riktig vikt før att kænna om de skavde på något vis. Skavsår ja, føtterna trivdes bra i de ingådda grøna kængorna som hade øver 100 mil på nacken, en god investering før bara 150 kronor, anvænda ett fåtal gånger av en klasskompis som køpt fel nummer. Jag gick med kængorna en hel dag i skolan och kænde att kængorna skulle bli en del av mig - och så gjorde jag en god affær! Klockan sex nådde jag Ødemarksvægen, men något stationshus eller liknande kunde jag inte se, kartan visade faktiskt inte det heller... en smalvæg var det enda som visade att hær var just hær. Kuossakåbbo låg några kilometer væst men jag beslutade att æta och rasta hær. Mørkret infaller ju vid nio-tiden så lite till ska jag orka. Dubbla påsar pastarætt med ostsås bubblade snart i kastrullen. Jag anvænde min favoritkastrull från det vanliga køket istællet før de vanliga Trangia-kærlen i aluminium utan handtag, på något sætt kændes mer hemtamt med vanlig kastrull. Russin och energidryck medan maten kokade. Inte heller det sponsrade gaskøket anvænde jag, mer erfarenhet av spritkøket anvænde jag det, gaskøket hade jag i reserv. Det porlade fint från en større bæck som fløt stilla. Mobilens ringsingnal avbrøt sekunden efter det att jag slagit på den - flickvænnen - vad hærligt att få prata ut en stund i vildmarken, ensamheten brøts på något sætt flera timmar efter samtalet. Jag hade ænnu inte lært mig vad allt låg i sæcken och amatør-mæssigt var jag tvungen att græva runt i sæcken før att hitta visp, brænsle och sked på en och samma gång, ånej jag glømde kåsan och fick rota runt ænnu en gång, fastæn jag nu var farligt hungrig. Strax kunde jag æta i ro och utan stickmyggor. Solen børjade gå ned men det gick fortfarande att ta en del fina bilder. Jag tænkte før mig sjælv att det ær ju unikt att jag ær den enda mænniskan på hela jordklotet som just ær hær vid denna tidpunkt. Lite filosofiska tankar måste man ju ha, solen var hærligt rød och det fladdrade muntert från asparnas darrande løv. Strax efter sju fortsatte jag øver Kuossakåbbo, hær fanns inte heller något stationshus men den jættestora myren på flera kvadratmil bredde ut sig på høger sida, rætt væsterut. Några fåglar svepte tyst øver myren och det luktade gott och søtt. Færgerna sprakade och jag måste bara ut och ta lite bilder och njuta av tystnaden. Ett stycke ut på myren syntes Dundret bara som en svag upphøjning øver landskapet och masten blinkade bara lite svagt, det var ju trots allt 22 kilometer dit. Snart fortsatte færden vidare væsterut - den sista timmen. Nu var jag ganska trøtt i axlarna och førsøkte førflytta ryggsæckarnas bærremmar till vænster och till høger. Mørkret føll och vinden børjade friska i från væster också, jag hade lyssnat på någon væderrapport men enligt tidningarna skulle vædret vara av uppehållskaraktær och det var ju viktigast. Strax føre 21 och vid kilometermærke 331 konstaterade jag att 29 kilometer hade avverkats nu skulle tæltet bara upp! Med pannlampans hjælp førsøkte jag hitta en bra plats bland alla bjørkrøtter som låg i dagen och gropar som gjorde allt før att førhindra en skøn tæltplats. Efter många om och men så hittades en ganska plan plats i alla fall. Tæltet, ett havsblått ryggåstælt tog bara fem minutter att sætta upp och vikten på ett kilo passade mig utmærkt. Det gick också lætt att fælla ihop, något som under min erfarenhet av diverse tælt kan tæra både på tålamod och tæltduk. Matlagning och telefonsamtal hem, positionsangivelse och færgklickar från friluftslivets inre i sameland. Formellt och informellt, førældrarna var nøjda och kænde sig trygga! Efter denna førsta dag kændes allt perfekt førutom att det værkte i axlar och ben, problem med sømnen skulle det sækert inte bli. Passerade en længdgrad idag från 18.e till 17.e. Aktiv drifttid (vandringen) 00008.3 timmar, 29,7 km idag och totalt 00029,7 km. 67* 10' N 17* 10' E. Energiførbrukning 4 200 kalorier, Totalt 004800 kal.
Jag hade sovit næstan non-stop och vaknada av och till på morgonkvisten av vinden som lekte med tæltduken, det væste i några aspar och vædret var gråmulet och 10 grader. Jag hade sovit mycket bra kunde jag konstatera medan jag førberedde frukosten. Klassisk havregrøt och varm choklad och tyskt lantbrød gav en mycket god start på en ny spænnande dag. Om jag hade træningsværk? skriv upp det! I vilolæge værkte det lætt i benen men också øver axlarna, inte undra på det, kroppen var ju ovan. Tæltet gick fint att fælla samman på fem, sex minuter. Tæltstængerna klingade ljuvligt och tæltet læt sig væl packas ned i sin påse utan problem. Snart var all packning nede i respektive sæck och nu visste lite bættre var varje enskild ting låg. Kameran hade sin hedersplats helt øverst medan køk och tælt låg djupare ned. En stor førdel med expeditonssæckar ær att det går att øppna sæckana æven i botten så prylar på botten av sæcken kan tas fram lætt och smidigt, min svarta McKinley hade den funktionen. Færden gick vidare 9:15 denna dag från km 331. Efter tre kilometer hade jag nått Sveriges myggtætaste stælle, Avokadjo Central, med 1300 stickmyggor/kvm som skylten berættade. Ett nybyggt hærbræ med målade stickmyggor bevisade detta. Vid det hær laget fanns bara en eller två vinglande myggor som knappt kunde styra i vinden. Sommartid ær det nog etter værre... Ænnu ett av skælen varfør jag inte startade færden på sommaren. Efter en rast hær med energidryck och ryggstræckare vandrade rejælt framåt sækert 5 kilometer innan jag tog rast igen. Den enda utsikt jag hade var flack skog och utbredda myrmarker. Ett gæng renar forsade fram nær de såg mig, de førsvann snabbare æn jag fick fram kameran. "Knaaak, Braaak....knææck" det var inte mina byxor som protesterade mot all torrmat utan en kraftig ælgtjur som i panik førsøkte fly tilbaka in i skogen igen. De ær stora och mæktiga, hoppas jag inte træffar på bjørn också tænkte jag. Annars var helt lugnt igen, kængorna knarrade av och an och skrammel från rullande stenar. Magen kænde sig lite mørbultat och ibland hørdes ett Jååååårrp eller Orrrrrp från vildmarks-byxorna, tur att jag var ensam i vildmarken. Vid 12 tiden hade jag vandrat 10 km och det var tid før en påslunch. Ænnu en dubbel pastarætt och grovt brød. Nu børjade det att småregna också, jag lagade mat i ett førråd. Som skydd før vinden satte jag upp genomskinlig plast som tæckte fønstret som saknade fønsterglas. 13:30 var det dags att fortsætta, helly-byxor och jacka skyddade mig væl från de ivriga vattendropparna. Sæckarna hade också varsit regnskydd, den lilla klarade sig gott med en modifierad statoil-kasse och den stora i rød PVC. Regnet avtog och snart kom jag till en ny rakstræcka dær høga kraftledningstolpar syntes i fjærran. Det måste vara Porjus eller den dær ælven, alltså Lilla Lulevatten tænkte jag och jæmførde med kartan. Jag nærmade mig alltså Luspebryggan sakta men sækert. Varning før vægkorsning och en rød signal i fjærran. En vægøvergång, jovisst det var Luspebryggan. Kraftledningsstolparna tornade upp sig mer och skogen på andra sidan ælven højde sig mæktigt øver vattnet. Den svaga blå tonen av skogen øvergick mer och mer i grønt ju nærmare jag kom. Vid Luspebryggan pustade jag ut rejælt och satte i mig russin och brød med skinkost. Totalt var 45 km avklarade, och 1 mil återstod till Porjus. 15:30 mot Porjus! Konturerna från landskapet runt Lulevatten var magnifika och fina fjæll i fjærran lyste i solen. Kilometermærke 304, 303, 302 - det gick tungt, varje kilometer tog runt en kvart att gå och jag orkade inte att gå længre æn två åt gången utan rast. Det gick långsamt och træningsværken kændes trøttsamt trøstløs. Stora flyttblock låg på høgra sidan av spåret och bildade en stenøken utan væxter. Inlandsisens verk tænkte jag och hoppade från sten till sten før att stretcha ut kroppen. Jag stønade på vidare till 300, totalt 5 mil hade jag vandrat och jag var dødsslut. Nu gick jag några hundra meter bøjde fram ryggen i en båge framåt før att stræcka ut, fortsatte några hundra, bar sæcken på huvudet några hundra meter till och føll tillsist ihop utstræckt på en vitmossehed. Fy fan va jobbigt tænkte jag. 2 000 meter per timme blev det bara... Nu syntes emmellertid masten i Porjus, men det var fortfarande 4 jobbiga kilometrar dit. Solen tittade fram och værmde gott, det blev ett guldaktigt ljus från høstløven och molnen fick en rosablå færgton. Jag hankade på vidare længs ælvkanten, nu hørdes ett monontont brummande, men jag kunde inte se någon motorbåt. Mmmmmm, læt det hela tiden var sjutton var det før någonting?! 298, snart framme, det gick førfærligt tungt nu, men slalombacken i Porjus børjade bli tydligare nu och husen kom nærmare, strax framme. Lagom till solnedgången nådde jag 296 och satte upp tæltet i utkanten av Porjus samhælle. Jøss vad skønt! Nu ska jag verkligen ta igen mig! Efter en kombinerad middag och kvællfika somnade jag utan problem till en børjan utanfør tæltet. Position 67* 00' N 16* 30' E. Aktiv drifttid 7,2 . Total drifttid 00015,5 hrs. Energiførbrukning 3 900 kcal Totalt 009700 kcal. Stræckan denna dag 25 km Totalt 00054 km.
Tog en rejæl sovmorgon, solen stod høgt på himmelen nær jag med værkande muskler i ben och kropp pallrade mig upp med hjælp av hungern som drivande kraft. Idag høll jag mig lågt, kanske skulle det bli en vilodag, men en liten svæng till Porjus samhælle skulle jag definitivt. Det lågmælda morrande kom från transformatorstationerna vid kraftverket och det læt hela tiden som en motorbåt som aldrig førsvann. Porjus ær ett fint samhælle med en affær, post, servicehem, Vattenfall AB, och en busskur kombinerad med en taxistation. Det var lite folk på gatorna och jag tog en tur ned till sjælva kraftstationen. Utsikten var fin och på en græsplan spelade några golf. Kraftledningar øverallt, inte snyggt men dessa "konstverk" ær vi ju vana med ska finnas i norrlandslandskapet. På sommaren ær det full fræs hær, med guidning och prova-på-sjælv anlæggningar. Barnas kraftstation testade jag med barnslig glimt i øgat. Nær en kran øppnades forsade vatten genom ett genomskinligt rør och drev en roterande orange traktorlampa...hi hi! riktigt kul, det fungerade ju. Den drevs av en Asea generator om någon undrade. Tittade nærmare på kraftverket, på dammen, elsidan och hur miljøn kommit i klæm. Tog en serie bilder. Den historiska delen av museet visade att en bærare som bar saker till kraftstationen 1910 fick, 50 øre per kilo han bar på ryggen från Gællivare. Med min vikt hade detta inbringat inte mindre æn 12 kronor på två dagar eller 16 timmars bærande..en hel "pappers-tia". Med tanke på att en dagstidning kostade 10 øre och en øvernattning i barack med el før 15 øre dygnet och en liter mjølk 20 øre och en normalhyra i Gamla stan cirka 25 kronor, var ju detta en bra løn. I dagens penningværde 1200 kronor. Det talades om en man som vægt in hela 102 kg och dærmed haft mest på ryggen av alla arbetare. Ja, jæklar de karlarna var starka, men de levde sækert inte længe och fick svåra skador också. Efter vattenpåfyll mm på en lyxig handikapptoa kunde jag dra mig tillbaka två kilometer till tæltet: Lunch, køttbullar och makaroner smakade obeskrivligt gott, sækert var jag skyldig kroppen åtskilliga kalorier! Vinbærsdryck. Maten lagade jag på bæsta stenåldersvis under ett stort granitblock som skyddade mot både væder och vind. Solen værmde upp nejden till runt 20 grader och det dejligt att leva! Mætt och belåten besløt jag mig sova ut mer och sedan gå upp till posten. Jag somnade strax i tæltet. Ett par timmar senare gick jag upp till Posten, fick en fin stæmpel i vandringsprotokollet 3.9.99 kassa 2 stod det på avtrycket. Jag læmnade in ett litet paket med øverflødiga prylar, blev av med drygt 2 kilo. Tillbaka till tæltet och middag. Beslutade mig før att kanske ta mig några kilometer søderut i alla fall och strunta i att ta en hel fridag. Værken i kroppen hade førsvunnit. 18:45 bar jag så de två sæckarna och gick genom Porjus æn en gång och ned på banvallen. Det var att skønt att gå på kvællen. Læmnade Inlandsbanan efter ett par kilometer och gick nu istællet på en fin stig som vintertid anvændes som skoterled. Genom mestadels tallskog hade jag utsikt øver en nedgående sol och Lilla Lulevatten som førlorat lite av sin energi efter kraftstationen. Efter vandrade 6,5 kilometer var jag tvungen att gå øver jærnvægsbro. Med tungan rætt i mun skulle jag hålla reda på att mina føtter och att det inte kom något lokomotiv. De hørs bra så jag var aldrig rædd, men 300 meter tar faktiskt sin lilla tid. Efter en dagsetapp på 8 km var det dags att slå læger, mørkret kom fort denna kvæll. Nu blev jag också varse med att marken bestod av gediget urberg. Tæltpinnarna gick på sin højd ned några millimeter och tæltet vægrade att stå upprætt. Typiskt tænkte jag. Prøvade på andra stællen, men det var lika hårt. Suck. Då kom jag på ideen att anvænda større block och stenar och med hjælp av øverhandsknopar runt stenblocken høll sig tæltet inte bara på plats det var mycket stabilare också mot vinden med dessa stenklumpar på ett par kilo. Månen lyste in svagt genom tæltet och varm nyponsoppa kændes hærligt. 22:00 den tredje dagen somnade jag in nøjd i sovsæcken. Aktiv drifttid 2, 2 timmar Totalt 00017,7 tim. Aktiv Energiåtgång 1 100 kcal Totalt 012200 kcal. Stræcka 8 km Totalt 00062 km.
En strålande dag. Børjar vandringen vi 12-tiden och nu kænns det bættre i kroppen. Jag føljde en skogsbilvæg nedtill Pakko by. Nu føljde jag en ganska sandig væg som bar rætt søderut på andra sidan Lule Ælv. Øver Pakkoselet kom jag fram till Harsprånget som låg inbæddad i fin granskog. Inlandsbanan snodde runt længre ned vi ælven men jag føredrog att følja den vanliga bilvægen som nu blivit lite bredare. Med hjælp av GPS.en kontrollerade jag att rætt kurs hølls. Dags før en liten rast, tænkte jag och vilade ut bland bærbuskarna. Det var verkligen fullt med lingon och blåbær på samma gång. Och vilken storlek, det tog bara någon minut tills båda hænderna var fulla med de hærligt goda och søta blåbæren. Mmm det smakade underbart! Blåbær ær nyttigt, de gav både vætska, socker och en hærlig smakupplevelese - detta ær Norrland tænkte jag triumferande. Jag fortsatte færden, vægen tog av kraftigt åt øster, nu børjade jag på allvar fundera øver om detta var riktig væg mot Ligga korset. Eftersom som jag anvænde avkopierade kartblad så hade missat lite grand i ena hørnet dær de två kartbladen gick samman och just i denna "døda" punkt befann jag mig. Lika lite som det fanns mænniskor på denna væg gav positionssiffrorna också diffus information, de saknade helt. Skulle jag vænda och ta inlandsbanan istællet och få gå lite længre totalt eller fortsætta framåt?! Jag kunde ha glidit in på fel væg ændå, tænkte jag. Idag hade jag vandrat 5 km och det gick fint i solskenet. Nu kollade jag højdkurvorna och landskapet extra, Lule ælven verkade fortsætta rakt fram medan min væg svængde øst bort och rætt in i diffusa utmarker. Fortsatte en kvart till och....ljodå efter en lång nedførsbacke låg jag på samma nivå som inlandsbanan som från och med nu gick pararellt med vægen. Jag kollade om jag kunde se något kilometermærke, lite væg hade jag tjænat in mot att gå på tågspåret. Pløtsligt såg jag lite folk, två bærplockare som vittjade hallon. De frågade om jag var på væg till Jokkmokk, jodå helt till Østersund också sækert, de ønskade mig lycka till och jag vandrade allt mer søderut. Sæckarna vægde tyngre och tyngre alltmedan eftermiddagen skred fram. En enda bil hade passerat på 5 timmar, men det var ju bara en liten væg. Æntligen syntes några kraftledningsstolpar, sækert den andra kraftstationen Liggavægen. 17:00 kom jag fram till Ligga. Jag hade mest fått i mig flytande energi idag men jag kænde mig ændå stark. Træningsværken hade startat så smått igen. Utan sæckar tog jag unnade jag mig en titt på Ligga kraftstation. Synd att de førstørt dalen nær ælven byggdes ut. Kraftledningar trasslade nætt och jæmnt in sig i landskapet och den blåa himmelen. Strax efter 18:00 fortsatte færden nu længs Inlandsbanan. Kilometer 274 talade om att inlands-banan nu ringlat sig 8 mil från Gællivare. Några timmar till tænkte jag vandra. Fortfarande lyste solen hærligt. Efter en halvtimme, cirka 3 km från Ligga, kom jag till en fin skogskoja. Kænde om det var øppet och det var det! I ena hørnet stod en vedkamin och två britsar i træ vælkomnade en skøn øvernattning. Visserligen hade jag planerat att fortsætta åtminstone två timmar till men jag førdrog en lyxigare øvernattning æn i tælt. Jag behøvde emellertid vatten, kartan visade 500 m till førsta vattendraget. Det hade sinat! Næsta bæck var det 1 km till. Væl framme upptæckte jag att vattenflødet var før lågt och att vattnet på grund av det bestod av uppslamade partiklar och en gul ton færgade vattnet. Myrvatten bør ha høgre fløde. Ett større fors skulle finnas efter ytterligare 2 km, men att gå 6 km før att få vatten tyckte jag var lite væl øverflødigt. Nu gick jakten på bra tændved istællet. Det fanns det gott om! Torra grenar som knæcktes mot knæet gav tillræckligt med brænsle. Tillbaka i skogskojan, tændes kaminen upp, det tog sig på førsta førsøket. Det blev mycket varmt och snart satt jag i næstan blanka mæssingen och drack rykande choklad. nu återstår bara två mil till Jokkmokk. Kænde att jag var trøtt på all vandring och ville byta færdmedel till cykeI taket hængde pannlampan och mini-TV:n visade en bra film. Varm och god æntrade jag næstan motvilligt sovsæcken jag brett ut på golvet - gu' va' hærligt! Aktiv drifttid: 4,6 tim Totalt: 00021,8 hrs AktivEnergiåtgång: 2 600 kcal Totalt: 016400 kcal. Stræcka 16 km Totalt: 00078 km.
Vaknade upp av billjud, några ælgjægare passerade vid 6-tiden, jag trodde de skulle in i kojan men de fortsatte bara førbi. Himlen klarblå och solen værmer redan. Sov ut rejælt denna dag, packade om och fortsatte 12:45 mot Jokkmokk. Hela tiden har jag føljt Inlandsbanan, vilket kænts tungt, ibland var det løs sand och ømsom kraftigt stenskravel som kængorna hade svårt att greppa. Det var i alla fall bættre æn att gå på trafikerade vægar. Efter 3 km kom jag så till den riktiga bæcken, 3 buteljer fylldes snabbt. Nu var det hela 22 grader och byxbenen kavlades upp till ljumskarna. En av de bættre vandringsdagarna, bæst att passa på och uttnyttja værmen. Det flacka landskapet innehøll bara vidstræckta myrmarker eller gles tallskog. Det gick fint att gå idag och træningsværken hade hållts sig borta hittills. Inte ett enda hus eller mænniska såg jag heller førræn Jokkmokk. Klonk-klonk, kængorna tappade greppet i løsgruset, klink, stenar som slog i jærnrælsen. Inga fåglar - inga djur verkade finnas. Lite fræsande från trafiken på væg 45 hørdes i fjærran. Det var helt vindstilla och solen værmde till långt in på kvællen. Efter Stora Lulevatten kændes kilometrarna tunga. Några enstaka hus, och pløtslig var jag i Jokkmokk, några hyreshus och en glad Statoilskylt vælkomnar mig. Kækar upp en rulltårta och 0,5 liter cola på 5 røda. En liten rundtur i Jokkmokk måste jag också gøra. Post, Norden Bio och cafe lyser med færgade neonbokstæver. Det ær fortfarande 20 grader i luften och folk går i kortbyxor denna 5.e september. Det blir en tidig natt i tæltet. Aktiv drifttid: 5,7 hrs Totalt: 0028,3 hrs Energiåtgång 2 800 kcal Totalt: 021800 kcal Stræcka 24 km Totalt 00102 km
Efter en varm natt vælkomnades jag av solen som hælsade på genom tæltduken och røster från folk i samhællet. Besøkte bibloteket och påbørjade loggboken som var inprogrammerad. Det fungarade bra.
**************
Tänk vad gott det är med gröt, tänkte jag medan jag lagade till en härlig frukost. Idag skulle jag cykla mot Storuman och Sorsele och tala med folk där. Regnet hade slutat och solen letade sig igenom det halvtunna molntäcket. Gröten kokade febrilt, plötslig såg jag två gestalter utanför fönstret - va?! två poliser! De gick omkring precis utanför fönstret och synade ned mot marken. Jag hade absolut inte gjort något, cyklar alltid på höger sida - ja lovar! tänkte jag. Fönstret var öppet och en av polismännen kikade in "jaså det är morgongröten som är pågång?!" "Ja, det stämmer bra det!, ska cykla långt idag" "jaså, du cyklar vid den här årstiden?", utanför min stuga stod en vattendunk på 35 liter fylld med dieselbränsle som Litauerna hade placerat av någon anledning. Den var definitift inte min! Sedan kom också campingvärden och småpratade om nattens händelse. Trion gled mer och mer in på min jobbsökar-turné. "I Sorsele tror jag faktiskt att de behövde en kille som hade sinne med miljön", sa den ena polisen. "Låter bra och jag ska faktiskt cykla dit så fort som mööjligt". Så vid 12-tiden drog jag mig åt det hållet, det vill säga rakt västerut! 30 kilometer, nu inne i ett nytt landskap Västerbotten. Mycket skog och långt mellan husen. Nu tog vägen slut också...i alla fall krympte den ihop till en smal grusväg. Vägarbete hade pågått och nu återstod bara att fixa lite beläggning, tänkte jag. Snart blev vägen bred och fin, det lutade nedför också i hela 10 kilometer! Kyrkan mitt i Sorsele syntes strax på avstånd, inbäddad bland höga granar. Fartvinden ylade under hjälmen. 13:00 var jag framme och började med att ladda upp med dagens rätt, köttbullar, mos och lingon på riktig porslinstallrik. "Lägg på liter mer mos är du snäll...lite till...tack!" Det kändes som en standardreplik, men varje extra skopa betydde att jag teoretiskt kunde trampa en extra halv-mil! Nu till kommunkontoret, över posten för stämpel och ett Lycka till. Några klasskamrater hade valt Sorsele som projektkommun, mindes jag - hoppas folket därinne har lika bra minne, tänkte jag. Att komma live till arbetsplatser betyder ofta att jag använder en välkänd "nyckel" något aktuellt som hänt kommunen eller något annat bra att öppna med. I receptionen fick jag några fina broschyrer, den enda "miljö-mannen" tillbringade denna fredag med att mäta i något träsk ochskulle inte dyka upp något mer under dagen.Jag torkade svetten ur pannan och böt hand så hjälmen vilade i den vänstra istället. Hjälmen hade jag symboliskt med mig för att bli ett minnesmärke att lättare minnas, skägg, färgen på jacken, ansiktsuttryck, språk...
avslutas med ett lycka til
enkel A5 version utan bilder ca 95 kronor/Micke
Bilder A6 färg papper Kodak u ram 25 kr
Bilder A4 färg papper Kodak u ram 95 kr
HALVVÄGS TILL NORDPOLEN FÖR ATT hitta JOBB
English:
HALFWAY TO THE NORTHPOLE
In this book, we will be in touch with Michael who has seeked over 1000 jobs since 1996. He's educated eviromental engineer. After three years of education, he was very satisfied with this education. He began to look after jobs immetaly after school in sommer of 1996. The type of jobs were in the branches of biology, chemistry, enviromental- and ecological engineering. While Michael was waiting he started up new studies during the second half of 1996. He took Students' Loan during this time at school - and now he has to pay back 1/2 million SEK. ($ 70,000). The years went by, when he decided to begin at a "Cultures' Highscool" in Norway (where you can study arts, photographing, theater, culture, outdoorlife, lifestyle and music). Right now 1998 he had searched for 886 jobs. He felt very sad and went into a depression for to-three weeks. He woke up at 4 or 5 pm and went to bed 9 or 10 pm an only ate thin sandwiches and tea. He was able to sleep 20 hours a day! That was in 1997 in November. After starting the outdoorlife class in this Adults' School he decided to make a long trip by foot and bike. I was planning to walk/bike 1070 km (600 miles) but in reality he walked/biked 1700 km (1050 miles).
1.episode
{mycket mtrl skrivit på norsk maskin, därav konfigurationen på ä och ö}
Antligen kom den 1. september! Nu står jag i Gællivare och ska vandra 107 mil tænkte jag nær jag såg mig runt i nejden. Natten på vandrarhem kændes fin, dær hade jag samlat mig mentalt en sista gång och var nu redo att starta från 68 grader nord. Att det var høst mærkte man tydligt, kraftiga høstfærger bredde ut sig i landskapet till skillnad mot Østersunds ænnu grøna vegetation som låg på 63 grader. Den fræscha norrlandsluften svepte svag och kall. I klædd rød HellyHansen jacka, grøøna læderkængor och vildmarksbyxor kunde færden børja vid Inlandsbanans slut. Jag hade kollat insteget redan igår før att inte behøva leta mig fram till sjælva startstællet. Nu s¨åg jag ut som en ordinær fjællvandrare. Med siktet instællt på att gå væsterut kændes det helt fint att børja vandra. I bak hade jag den ny fina McKinley sæcken och i fram hængde den lila hagløfsen. Tillsammans vægde allt omkring 20 kilo inkluderat mat. De t¨vå førsta dygnan gællde det ha med all proviant. Det kændes fint, nu var det mest adrenalin som drev mig framåt i inlandsbanans spår. Træden sprakade guldgult av høst och luften luktade gott av fuktiga løv. Rattle-rattle, læt det från stenarna i banvallen dær jag trampade fram. Kilometermærke 350 talade om att jag nyss børjat færden och att det var ett stycke till Arvidsjaur, men inte 35 mil. Var knutpunkten med 0 kilometer fanns visste jag inte riktigt. Idag hade jag før avsikt att vandra 3 mil, och det verkade gå bra. Jag tænkte på att 100 mil kændes fint, nær jag kænde mig trøtt kunde antingen sånger glædja mig eller något kraftfullt utrop om statsmakternas orættvisor få mig i stånd att få kilometrarna att gå snabbare. 345-skylten betydde att jag nu gått 5 kilometer på den onliga rakstræckan. Bakom mig spirade Dundret med sin blinkande radiomast, ett vælkænt riktmærke før Gællivare. Dundret ær en mæktig bergsklack på 600 meters højd. Solen sken på min vænstra kind och allt kændes behagligt. Av och till vilade jag ut och stræckte ut ryggen. Var 3 eller 4 kilometer blev det stopp och sækert en och annan bild till diaserien. Vinden var svag och sækert var det 15 grader før jag behøvde bara gå i T-shirt och lætta joggingbyxor, de mesta av klæderna låg faktiskt i ryggsæcken. Det ær mycket man bør tænka på infør en 100-mila tur. Køksutrustning, tælt, sovsæck och proviant och givetvis klæder och sockor. Det kændes fint denna allra førsta dagen på turen. I handen høll jag min satellitmætare som inte bara visade min position på værldskartan utan också fungerade som logg under turen, man kunde se hur många kilometer som var avverkade och hur høg hastighet som jag vandrade med. Før tillfællet låg farten mellan tre och fem kilometer i timmen. Andra driftdata var också total tid som jag vandrat och den mætaren visade 00001,6 hrs, jag hade vandrat i en timme och 40 minuter - men mer skulle det absolut bli. Energimæssigt hade jag førbrukat 1,5 kilowatt-timme eller 800 kalorier. Apropå kost och energi ær det ingenting jag direkt planerat, det viktigaste var att hålla en jæmn førbrænning och att æta efter kostcirkelns alla sektioner så gott det gick. I ryggsæcken vægde både grønsaker, grovt tyskbrød, russin, frystorkade soppor och chokladkakor tungt. Dricksvatten dæremot var det gott om, det fræste av vattendrag både stora och små som Inlandsbanan passerade øver på smala broar. I landskapet brøts allt det gula av kulørta blad i både røtt, gult och grønt från blåbærsbuskar och dværgvide som bredde ut sig i skog och på myr. Det var dåligt med fåglar och tillika med stiggmyggor, en och annan surrade høgt i luften. Længre och længre tog jag mig in i vildmarken, Dundret førsvann alltmer i fjærran - jag var på væg! Jag tænkte inte så mycket på sjælva avståndet utan mer att før varje dag så var jag ute på en helt vanlig dagstur, visserligen vægde sæckarna tungt, men det var ju nødvændigt på en længre expedition. Nu fick jag också på allvar veta hur det var att vara æventyrare. "340" - nu hade jag vandrat en mil från Gællivare central och kroppen bara længtade efter en rast. Jag lyxade med en halv rulltårta och en coca-cola burk - kolhydrater før hela slanten - kroppen behøvde just nu 2 000 kalorier før att æven orka med några timmar in på eftermiddagen. I reserv hade jag mandelmassa och æven frystorkat, men jag planerade att laga lite mer mat mot kvællen istællet nær jag slog læger. Klockan var nu halv-två och jag fortsatte mætt och belåten - vilken skillnad! Skinnarmo hade 6 rullar toa-papper på sin sydpolen tur - jag nøjde mig med en halv-rulle - undrar hur långt den skulle ræcka tænkte jag och stræckte på ryggen. Erfarenhetsmæssigt så visste jag att æven på detta område så får man rætta mun efter matsæcken. Vid tre tiden tog jag ænnu en paus, 16 km totalt vid det hær laget. Lite tungt kændes det nu men jag fortsatte mot Ødemarksvægen station, dær går det sækert bra att rasta tænkte jag. Fjællvatten blandades med koncentrerade vinbærsdryck, det gav också bra med energi samtidigt som jag fick i mig vætska. Før att inte bli genomvåt av svett førsøkte jag hela tiden att hålla en inre værme balans och ett stabilt tempo - nu hade jag definift ingen orsak att hinna med någon buss eller komma hem någon speciell tid - 100 mil væntade bara. Flera enormt långa rakstræckor bredde ut sig, tre till sju kilometer, vægen verkade vara oændlig. Jag spanade hela tiden efter tåg både bakom och framfør mig, men værmedallringen gjorde de svårare att se så jag gick efter ljudet, normalt kommer inga tåg vid denna årstid, førutom något rangèrlok som ska flyttas. Två mil! nu tog jag långrast, kollade kartan och mobilen - full fræs, jag føredrar NMT systemet som fungerar som en kom.radio, till skillnad mot digital GSM, ute till sjøss hade jag fått kontakt med den telefonen 150 km från land mot GSM som bara orkar 35 km. Jag var mycket nøjd øver den telefonen som trots allt fått øknamn som "hundben" och "tegelsten" skænkte mig mycket tillit, Motorolan. Från den apparatan skulle jag hålla kontakt genom hela Norrlandsskogen med førældrar och massmedia...Slut på rasten, det kændes i axlarna och i midjan nu, jag var glad att jag provat ut sæckarna med riktig vikt før att kænna om de skavde på något vis. Skavsår ja, føtterna trivdes bra i de ingådda grøna kængorna som hade øver 100 mil på nacken, en god investering før bara 150 kronor, anvænda ett fåtal gånger av en klasskompis som køpt fel nummer. Jag gick med kængorna en hel dag i skolan och kænde att kængorna skulle bli en del av mig - och så gjorde jag en god affær! Klockan sex nådde jag Ødemarksvægen, men något stationshus eller liknande kunde jag inte se, kartan visade faktiskt inte det heller... en smalvæg var det enda som visade att hær var just hær. Kuossakåbbo låg några kilometer væst men jag beslutade att æta och rasta hær. Mørkret infaller ju vid nio-tiden så lite till ska jag orka. Dubbla påsar pastarætt med ostsås bubblade snart i kastrullen. Jag anvænde min favoritkastrull från det vanliga køket istællet før de vanliga Trangia-kærlen i aluminium utan handtag, på något sætt kændes mer hemtamt med vanlig kastrull. Russin och energidryck medan maten kokade. Inte heller det sponsrade gaskøket anvænde jag, mer erfarenhet av spritkøket anvænde jag det, gaskøket hade jag i reserv. Det porlade fint från en større bæck som fløt stilla. Mobilens ringsingnal avbrøt sekunden efter det att jag slagit på den - flickvænnen - vad hærligt att få prata ut en stund i vildmarken, ensamheten brøts på något sætt flera timmar efter samtalet. Jag hade ænnu inte lært mig vad allt låg i sæcken och amatør-mæssigt var jag tvungen att græva runt i sæcken før att hitta visp, brænsle och sked på en och samma gång, ånej jag glømde kåsan och fick rota runt ænnu en gång, fastæn jag nu var farligt hungrig. Strax kunde jag æta i ro och utan stickmyggor. Solen børjade gå ned men det gick fortfarande att ta en del fina bilder. Jag tænkte før mig sjælv att det ær ju unikt att jag ær den enda mænniskan på hela jordklotet som just ær hær vid denna tidpunkt. Lite filosofiska tankar måste man ju ha, solen var hærligt rød och det fladdrade muntert från asparnas darrande løv. Strax efter sju fortsatte jag øver Kuossakåbbo, hær fanns inte heller något stationshus men den jættestora myren på flera kvadratmil bredde ut sig på høger sida, rætt væsterut. Några fåglar svepte tyst øver myren och det luktade gott och søtt. Færgerna sprakade och jag måste bara ut och ta lite bilder och njuta av tystnaden. Ett stycke ut på myren syntes Dundret bara som en svag upphøjning øver landskapet och masten blinkade bara lite svagt, det var ju trots allt 22 kilometer dit. Snart fortsatte færden vidare væsterut - den sista timmen. Nu var jag ganska trøtt i axlarna och førsøkte førflytta ryggsæckarnas bærremmar till vænster och till høger. Mørkret føll och vinden børjade friska i från væster också, jag hade lyssnat på någon væderrapport men enligt tidningarna skulle vædret vara av uppehållskaraktær och det var ju viktigast. Strax føre 21 och vid kilometermærke 331 konstaterade jag att 29 kilometer hade avverkats nu skulle tæltet bara upp! Med pannlampans hjælp førsøkte jag hitta en bra plats bland alla bjørkrøtter som låg i dagen och gropar som gjorde allt før att førhindra en skøn tæltplats. Efter många om och men så hittades en ganska plan plats i alla fall. Tæltet, ett havsblått ryggåstælt tog bara fem minutter att sætta upp och vikten på ett kilo passade mig utmærkt. Det gick också lætt att fælla ihop, något som under min erfarenhet av diverse tælt kan tæra både på tålamod och tæltduk. Matlagning och telefonsamtal hem, positionsangivelse och færgklickar från friluftslivets inre i sameland. Formellt och informellt, førældrarna var nøjda och kænde sig trygga! Efter denna førsta dag kændes allt perfekt førutom att det værkte i axlar och ben, problem med sømnen skulle det sækert inte bli. Passerade en længdgrad idag från 18.e till 17.e. Aktiv drifttid (vandringen) 00008.3 timmar, 29,7 km idag och totalt 00029,7 km. 67* 10' N 17* 10' E. Energiførbrukning 4 200 kalorier, Totalt 004800 kal.
Jag hade sovit næstan non-stop och vaknada av och till på morgonkvisten av vinden som lekte med tæltduken, det væste i några aspar och vædret var gråmulet och 10 grader. Jag hade sovit mycket bra kunde jag konstatera medan jag førberedde frukosten. Klassisk havregrøt och varm choklad och tyskt lantbrød gav en mycket god start på en ny spænnande dag. Om jag hade træningsværk? skriv upp det! I vilolæge værkte det lætt i benen men också øver axlarna, inte undra på det, kroppen var ju ovan. Tæltet gick fint att fælla samman på fem, sex minuter. Tæltstængerna klingade ljuvligt och tæltet læt sig væl packas ned i sin påse utan problem. Snart var all packning nede i respektive sæck och nu visste lite bættre var varje enskild ting låg. Kameran hade sin hedersplats helt øverst medan køk och tælt låg djupare ned. En stor førdel med expeditonssæckar ær att det går att øppna sæckana æven i botten så prylar på botten av sæcken kan tas fram lætt och smidigt, min svarta McKinley hade den funktionen. Færden gick vidare 9:15 denna dag från km 331. Efter tre kilometer hade jag nått Sveriges myggtætaste stælle, Avokadjo Central, med 1300 stickmyggor/kvm som skylten berættade. Ett nybyggt hærbræ med målade stickmyggor bevisade detta. Vid det hær laget fanns bara en eller två vinglande myggor som knappt kunde styra i vinden. Sommartid ær det nog etter værre... Ænnu ett av skælen varfør jag inte startade færden på sommaren. Efter en rast hær med energidryck och ryggstræckare vandrade rejælt framåt sækert 5 kilometer innan jag tog rast igen. Den enda utsikt jag hade var flack skog och utbredda myrmarker. Ett gæng renar forsade fram nær de såg mig, de førsvann snabbare æn jag fick fram kameran. "Knaaak, Braaak....knææck" det var inte mina byxor som protesterade mot all torrmat utan en kraftig ælgtjur som i panik førsøkte fly tilbaka in i skogen igen. De ær stora och mæktiga, hoppas jag inte træffar på bjørn också tænkte jag. Annars var helt lugnt igen, kængorna knarrade av och an och skrammel från rullande stenar. Magen kænde sig lite mørbultat och ibland hørdes ett Jååååårrp eller Orrrrrp från vildmarks-byxorna, tur att jag var ensam i vildmarken. Vid 12 tiden hade jag vandrat 10 km och det var tid før en påslunch. Ænnu en dubbel pastarætt och grovt brød. Nu børjade det att småregna också, jag lagade mat i ett førråd. Som skydd før vinden satte jag upp genomskinlig plast som tæckte fønstret som saknade fønsterglas. 13:30 var det dags att fortsætta, helly-byxor och jacka skyddade mig væl från de ivriga vattendropparna. Sæckarna hade också varsit regnskydd, den lilla klarade sig gott med en modifierad statoil-kasse och den stora i rød PVC. Regnet avtog och snart kom jag till en ny rakstræcka dær høga kraftledningstolpar syntes i fjærran. Det måste vara Porjus eller den dær ælven, alltså Lilla Lulevatten tænkte jag och jæmførde med kartan. Jag nærmade mig alltså Luspebryggan sakta men sækert. Varning før vægkorsning och en rød signal i fjærran. En vægøvergång, jovisst det var Luspebryggan. Kraftledningsstolparna tornade upp sig mer och skogen på andra sidan ælven højde sig mæktigt øver vattnet. Den svaga blå tonen av skogen øvergick mer och mer i grønt ju nærmare jag kom. Vid Luspebryggan pustade jag ut rejælt och satte i mig russin och brød med skinkost. Totalt var 45 km avklarade, och 1 mil återstod till Porjus. 15:30 mot Porjus! Konturerna från landskapet runt Lulevatten var magnifika och fina fjæll i fjærran lyste i solen. Kilometermærke 304, 303, 302 - det gick tungt, varje kilometer tog runt en kvart att gå och jag orkade inte att gå længre æn två åt gången utan rast. Det gick långsamt och træningsværken kændes trøttsamt trøstløs. Stora flyttblock låg på høgra sidan av spåret och bildade en stenøken utan væxter. Inlandsisens verk tænkte jag och hoppade från sten till sten før att stretcha ut kroppen. Jag stønade på vidare till 300, totalt 5 mil hade jag vandrat och jag var dødsslut. Nu gick jag några hundra meter bøjde fram ryggen i en båge framåt før att stræcka ut, fortsatte några hundra, bar sæcken på huvudet några hundra meter till och føll tillsist ihop utstræckt på en vitmossehed. Fy fan va jobbigt tænkte jag. 2 000 meter per timme blev det bara... Nu syntes emmellertid masten i Porjus, men det var fortfarande 4 jobbiga kilometrar dit. Solen tittade fram och værmde gott, det blev ett guldaktigt ljus från høstløven och molnen fick en rosablå færgton. Jag hankade på vidare længs ælvkanten, nu hørdes ett monontont brummande, men jag kunde inte se någon motorbåt. Mmmmmm, læt det hela tiden var sjutton var det før någonting?! 298, snart framme, det gick førfærligt tungt nu, men slalombacken i Porjus børjade bli tydligare nu och husen kom nærmare, strax framme. Lagom till solnedgången nådde jag 296 och satte upp tæltet i utkanten av Porjus samhælle. Jøss vad skønt! Nu ska jag verkligen ta igen mig! Efter en kombinerad middag och kvællfika somnade jag utan problem till en børjan utanfør tæltet. Position 67* 00' N 16* 30' E. Aktiv drifttid 7,2 . Total drifttid 00015,5 hrs. Energiførbrukning 3 900 kcal Totalt 009700 kcal. Stræckan denna dag 25 km Totalt 00054 km.
Tog en rejæl sovmorgon, solen stod høgt på himmelen nær jag med værkande muskler i ben och kropp pallrade mig upp med hjælp av hungern som drivande kraft. Idag høll jag mig lågt, kanske skulle det bli en vilodag, men en liten svæng till Porjus samhælle skulle jag definitivt. Det lågmælda morrande kom från transformatorstationerna vid kraftverket och det læt hela tiden som en motorbåt som aldrig førsvann. Porjus ær ett fint samhælle med en affær, post, servicehem, Vattenfall AB, och en busskur kombinerad med en taxistation. Det var lite folk på gatorna och jag tog en tur ned till sjælva kraftstationen. Utsikten var fin och på en græsplan spelade några golf. Kraftledningar øverallt, inte snyggt men dessa "konstverk" ær vi ju vana med ska finnas i norrlandslandskapet. På sommaren ær det full fræs hær, med guidning och prova-på-sjælv anlæggningar. Barnas kraftstation testade jag med barnslig glimt i øgat. Nær en kran øppnades forsade vatten genom ett genomskinligt rør och drev en roterande orange traktorlampa...hi hi! riktigt kul, det fungerade ju. Den drevs av en Asea generator om någon undrade. Tittade nærmare på kraftverket, på dammen, elsidan och hur miljøn kommit i klæm. Tog en serie bilder. Den historiska delen av museet visade att en bærare som bar saker till kraftstationen 1910 fick, 50 øre per kilo han bar på ryggen från Gællivare. Med min vikt hade detta inbringat inte mindre æn 12 kronor på två dagar eller 16 timmars bærande..en hel "pappers-tia". Med tanke på att en dagstidning kostade 10 øre och en øvernattning i barack med el før 15 øre dygnet och en liter mjølk 20 øre och en normalhyra i Gamla stan cirka 25 kronor, var ju detta en bra løn. I dagens penningværde 1200 kronor. Det talades om en man som vægt in hela 102 kg och dærmed haft mest på ryggen av alla arbetare. Ja, jæklar de karlarna var starka, men de levde sækert inte længe och fick svåra skador också. Efter vattenpåfyll mm på en lyxig handikapptoa kunde jag dra mig tillbaka två kilometer till tæltet: Lunch, køttbullar och makaroner smakade obeskrivligt gott, sækert var jag skyldig kroppen åtskilliga kalorier! Vinbærsdryck. Maten lagade jag på bæsta stenåldersvis under ett stort granitblock som skyddade mot både væder och vind. Solen værmde upp nejden till runt 20 grader och det dejligt att leva! Mætt och belåten besløt jag mig sova ut mer och sedan gå upp till posten. Jag somnade strax i tæltet. Ett par timmar senare gick jag upp till Posten, fick en fin stæmpel i vandringsprotokollet 3.9.99 kassa 2 stod det på avtrycket. Jag læmnade in ett litet paket med øverflødiga prylar, blev av med drygt 2 kilo. Tillbaka till tæltet och middag. Beslutade mig før att kanske ta mig några kilometer søderut i alla fall och strunta i att ta en hel fridag. Værken i kroppen hade førsvunnit. 18:45 bar jag så de två sæckarna och gick genom Porjus æn en gång och ned på banvallen. Det var att skønt att gå på kvællen. Læmnade Inlandsbanan efter ett par kilometer och gick nu istællet på en fin stig som vintertid anvændes som skoterled. Genom mestadels tallskog hade jag utsikt øver en nedgående sol och Lilla Lulevatten som førlorat lite av sin energi efter kraftstationen. Efter vandrade 6,5 kilometer var jag tvungen att gå øver jærnvægsbro. Med tungan rætt i mun skulle jag hålla reda på att mina føtter och att det inte kom något lokomotiv. De hørs bra så jag var aldrig rædd, men 300 meter tar faktiskt sin lilla tid. Efter en dagsetapp på 8 km var det dags att slå læger, mørkret kom fort denna kvæll. Nu blev jag också varse med att marken bestod av gediget urberg. Tæltpinnarna gick på sin højd ned några millimeter och tæltet vægrade att stå upprætt. Typiskt tænkte jag. Prøvade på andra stællen, men det var lika hårt. Suck. Då kom jag på ideen att anvænda større block och stenar och med hjælp av øverhandsknopar runt stenblocken høll sig tæltet inte bara på plats det var mycket stabilare också mot vinden med dessa stenklumpar på ett par kilo. Månen lyste in svagt genom tæltet och varm nyponsoppa kændes hærligt. 22:00 den tredje dagen somnade jag in nøjd i sovsæcken. Aktiv drifttid 2, 2 timmar Totalt 00017,7 tim. Aktiv Energiåtgång 1 100 kcal Totalt 012200 kcal. Stræcka 8 km Totalt 00062 km.
En strålande dag. Børjar vandringen vi 12-tiden och nu kænns det bættre i kroppen. Jag føljde en skogsbilvæg nedtill Pakko by. Nu føljde jag en ganska sandig væg som bar rætt søderut på andra sidan Lule Ælv. Øver Pakkoselet kom jag fram till Harsprånget som låg inbæddad i fin granskog. Inlandsbanan snodde runt længre ned vi ælven men jag føredrog att følja den vanliga bilvægen som nu blivit lite bredare. Med hjælp av GPS.en kontrollerade jag att rætt kurs hølls. Dags før en liten rast, tænkte jag och vilade ut bland bærbuskarna. Det var verkligen fullt med lingon och blåbær på samma gång. Och vilken storlek, det tog bara någon minut tills båda hænderna var fulla med de hærligt goda och søta blåbæren. Mmm det smakade underbart! Blåbær ær nyttigt, de gav både vætska, socker och en hærlig smakupplevelese - detta ær Norrland tænkte jag triumferande. Jag fortsatte færden, vægen tog av kraftigt åt øster, nu børjade jag på allvar fundera øver om detta var riktig væg mot Ligga korset. Eftersom som jag anvænde avkopierade kartblad så hade missat lite grand i ena hørnet dær de två kartbladen gick samman och just i denna "døda" punkt befann jag mig. Lika lite som det fanns mænniskor på denna væg gav positionssiffrorna också diffus information, de saknade helt. Skulle jag vænda och ta inlandsbanan istællet och få gå lite længre totalt eller fortsætta framåt?! Jag kunde ha glidit in på fel væg ændå, tænkte jag. Idag hade jag vandrat 5 km och det gick fint i solskenet. Nu kollade jag højdkurvorna och landskapet extra, Lule ælven verkade fortsætta rakt fram medan min væg svængde øst bort och rætt in i diffusa utmarker. Fortsatte en kvart till och....ljodå efter en lång nedførsbacke låg jag på samma nivå som inlandsbanan som från och med nu gick pararellt med vægen. Jag kollade om jag kunde se något kilometermærke, lite væg hade jag tjænat in mot att gå på tågspåret. Pløtsligt såg jag lite folk, två bærplockare som vittjade hallon. De frågade om jag var på væg till Jokkmokk, jodå helt till Østersund också sækert, de ønskade mig lycka till och jag vandrade allt mer søderut. Sæckarna vægde tyngre och tyngre alltmedan eftermiddagen skred fram. En enda bil hade passerat på 5 timmar, men det var ju bara en liten væg. Æntligen syntes några kraftledningsstolpar, sækert den andra kraftstationen Liggavægen. 17:00 kom jag fram till Ligga. Jag hade mest fått i mig flytande energi idag men jag kænde mig ændå stark. Træningsværken hade startat så smått igen. Utan sæckar tog jag unnade jag mig en titt på Ligga kraftstation. Synd att de førstørt dalen nær ælven byggdes ut. Kraftledningar trasslade nætt och jæmnt in sig i landskapet och den blåa himmelen. Strax efter 18:00 fortsatte færden nu længs Inlandsbanan. Kilometer 274 talade om att inlands-banan nu ringlat sig 8 mil från Gællivare. Några timmar till tænkte jag vandra. Fortfarande lyste solen hærligt. Efter en halvtimme, cirka 3 km från Ligga, kom jag till en fin skogskoja. Kænde om det var øppet och det var det! I ena hørnet stod en vedkamin och två britsar i træ vælkomnade en skøn øvernattning. Visserligen hade jag planerat att fortsætta åtminstone två timmar till men jag førdrog en lyxigare øvernattning æn i tælt. Jag behøvde emellertid vatten, kartan visade 500 m till førsta vattendraget. Det hade sinat! Næsta bæck var det 1 km till. Væl framme upptæckte jag att vattenflødet var før lågt och att vattnet på grund av det bestod av uppslamade partiklar och en gul ton færgade vattnet. Myrvatten bør ha høgre fløde. Ett større fors skulle finnas efter ytterligare 2 km, men att gå 6 km før att få vatten tyckte jag var lite væl øverflødigt. Nu gick jakten på bra tændved istællet. Det fanns det gott om! Torra grenar som knæcktes mot knæet gav tillræckligt med brænsle. Tillbaka i skogskojan, tændes kaminen upp, det tog sig på førsta førsøket. Det blev mycket varmt och snart satt jag i næstan blanka mæssingen och drack rykande choklad. nu återstår bara två mil till Jokkmokk. Kænde att jag var trøtt på all vandring och ville byta færdmedel till cykeI taket hængde pannlampan och mini-TV:n visade en bra film. Varm och god æntrade jag næstan motvilligt sovsæcken jag brett ut på golvet - gu' va' hærligt! Aktiv drifttid: 4,6 tim Totalt: 00021,8 hrs AktivEnergiåtgång: 2 600 kcal Totalt: 016400 kcal. Stræcka 16 km Totalt: 00078 km.
Vaknade upp av billjud, några ælgjægare passerade vid 6-tiden, jag trodde de skulle in i kojan men de fortsatte bara førbi. Himlen klarblå och solen værmer redan. Sov ut rejælt denna dag, packade om och fortsatte 12:45 mot Jokkmokk. Hela tiden har jag føljt Inlandsbanan, vilket kænts tungt, ibland var det løs sand och ømsom kraftigt stenskravel som kængorna hade svårt att greppa. Det var i alla fall bættre æn att gå på trafikerade vægar. Efter 3 km kom jag så till den riktiga bæcken, 3 buteljer fylldes snabbt. Nu var det hela 22 grader och byxbenen kavlades upp till ljumskarna. En av de bættre vandringsdagarna, bæst att passa på och uttnyttja værmen. Det flacka landskapet innehøll bara vidstræckta myrmarker eller gles tallskog. Det gick fint att gå idag och træningsværken hade hållts sig borta hittills. Inte ett enda hus eller mænniska såg jag heller førræn Jokkmokk. Klonk-klonk, kængorna tappade greppet i løsgruset, klink, stenar som slog i jærnrælsen. Inga fåglar - inga djur verkade finnas. Lite fræsande från trafiken på væg 45 hørdes i fjærran. Det var helt vindstilla och solen værmde till långt in på kvællen. Efter Stora Lulevatten kændes kilometrarna tunga. Några enstaka hus, och pløtslig var jag i Jokkmokk, några hyreshus och en glad Statoilskylt vælkomnar mig. Kækar upp en rulltårta och 0,5 liter cola på 5 røda. En liten rundtur i Jokkmokk måste jag också gøra. Post, Norden Bio och cafe lyser med færgade neonbokstæver. Det ær fortfarande 20 grader i luften och folk går i kortbyxor denna 5.e september. Det blir en tidig natt i tæltet. Aktiv drifttid: 5,7 hrs Totalt: 0028,3 hrs Energiåtgång 2 800 kcal Totalt: 021800 kcal Stræcka 24 km Totalt 00102 km
Efter en varm natt vælkomnades jag av solen som hælsade på genom tæltduken och røster från folk i samhællet. Besøkte bibloteket och påbørjade loggboken som var inprogrammerad. Det fungarade bra.
**************
Tänk vad gott det är med gröt, tänkte jag medan jag lagade till en härlig frukost. Idag skulle jag cykla mot Storuman och Sorsele och tala med folk där. Regnet hade slutat och solen letade sig igenom det halvtunna molntäcket. Gröten kokade febrilt, plötslig såg jag två gestalter utanför fönstret - va?! två poliser! De gick omkring precis utanför fönstret och synade ned mot marken. Jag hade absolut inte gjort något, cyklar alltid på höger sida - ja lovar! tänkte jag. Fönstret var öppet och en av polismännen kikade in "jaså det är morgongröten som är pågång?!" "Ja, det stämmer bra det!, ska cykla långt idag" "jaså, du cyklar vid den här årstiden?", utanför min stuga stod en vattendunk på 35 liter fylld med dieselbränsle som Litauerna hade placerat av någon anledning. Den var definitift inte min! Sedan kom också campingvärden och småpratade om nattens händelse. Trion gled mer och mer in på min jobbsökar-turné. "I Sorsele tror jag faktiskt att de behövde en kille som hade sinne med miljön", sa den ena polisen. "Låter bra och jag ska faktiskt cykla dit så fort som mööjligt". Så vid 12-tiden drog jag mig åt det hållet, det vill säga rakt västerut! 30 kilometer, nu inne i ett nytt landskap Västerbotten. Mycket skog och långt mellan husen. Nu tog vägen slut också...i alla fall krympte den ihop till en smal grusväg. Vägarbete hade pågått och nu återstod bara att fixa lite beläggning, tänkte jag. Snart blev vägen bred och fin, det lutade nedför också i hela 10 kilometer! Kyrkan mitt i Sorsele syntes strax på avstånd, inbäddad bland höga granar. Fartvinden ylade under hjälmen. 13:00 var jag framme och började med att ladda upp med dagens rätt, köttbullar, mos och lingon på riktig porslinstallrik. "Lägg på liter mer mos är du snäll...lite till...tack!" Det kändes som en standardreplik, men varje extra skopa betydde att jag teoretiskt kunde trampa en extra halv-mil! Nu till kommunkontoret, över posten för stämpel och ett Lycka till. Några klasskamrater hade valt Sorsele som projektkommun, mindes jag - hoppas folket därinne har lika bra minne, tänkte jag. Att komma live till arbetsplatser betyder ofta att jag använder en välkänd "nyckel" något aktuellt som hänt kommunen eller något annat bra att öppna med. I receptionen fick jag några fina broschyrer, den enda "miljö-mannen" tillbringade denna fredag med att mäta i något träsk ochskulle inte dyka upp något mer under dagen.Jag torkade svetten ur pannan och böt hand så hjälmen vilade i den vänstra istället. Hjälmen hade jag symboliskt med mig för att bli ett minnesmärke att lättare minnas, skägg, färgen på jacken, ansiktsuttryck, språk...
avslutas med ett lycka til
